24 april - Årsdagen av folkmordet på armenierna

Armenian Genocide Photos

För bara 100 år sedan var 25 procent kristna i Turkiet. Idag utgör de kristna ca 2 promille! Folkmordet på armenierna fortgick under hela perioden 1915-1923, men till sin huvuddel till 1916. Mellan 1 och 1,5 miljoner armenier, utplånades. Natten till den 24 april 1915 började den första fasen i folkmordet, med att den armeniska eliten i Istanbul arresterades och avrättades inom 72 timmar. Sedan mördades männen, därefter var det fritt fram att plundra, bränna och våldta. Flickorna och de unga kvinnorna såldes som slavinnor och konkubiner. De tvingades att konvertera till islam och märktes ofta av sina ägare med tatueringar. Se den svenska filmregissören Suzanne Khardalian film; Farmors tatueringar (47 minuter på engelska)

Folkmordet på de kristna* i Turkiet skedde bara ca 20 år före nationalsocialisternas folkmord på judar, men det är trots det tämligen okänt. Det verkar som det har skett i en avlägsen forntid. (*Assyrier drabbades av samma öde, medan massakrerna på greker genomfördes senare) En förklaring är säkerligen den att i efterkrigstidens Europa har den dominerande trenden varit att utmåla vår egen kultur som ond och släta över alla avskyvärdheter och brott, som främst den muslimska världen har begått (och begår)!

Ett möjligt öde för de hundratusentals armeniska unga kvinnor
 som togs som slavinnor. Slavhandeln var en väl etablerad
institution i den islamska världen långt in på 1900-talet.
Se Erixons: Arabiska slavhandeln värre än den amerikanska

Tyskland erkänner sin skuld för folkmordet på judar under Andra världskriget. De betalar skadestånd till offren eller deras anhöriga, bygger minnesmärken och gör allt för att folkmordet inte skall falla i glömska.

Turkiet förnekar däremot ihärdigt folkmordet på armenierna! De hotar och fördömer stater som erkänna folkmordet. I Turkiet riskerar den som talar om folkmordet två års fängelse! Inga ursäkter, ingen ekonomisk kompensation till de överlevande – bara förnekande och hot! Den nuvarande regimen fullföljer folkmordet genom att utradera det ur historien. Namn på städer och byar och allt som påminner om den armeniska kulturen har utplånats.

Det som en gång var kristenhetens och den västerländska kulturen kärnland, är idag ett helmuslimskt Turkiet (99%)! Konstantinopel (Istanbul) den grekiska och romerska kulturens praktfulla huvudstad erövrades av muslimerna 1453.
Idag pågår en skrämmande islamisering av Europa och inom några få generationer kan historien med största sannolikhet upprepa sig här i Sverige. Det kan därför vara nyttigt att begrunda armeniernas öde – det stämmer till eftertanke.

Här är två intressanta filmer om folkmordet:
Betrayed • The forgotten Armenian holocaust (BBC-dokumentär 45 minuter)
Turkey: Armenian Family Erased (12 minuter)

Mousheghik, från byn Dizi i provinsen Van, visar hålen i händerna efter att han har korsfästs, 1915. (Fler bilder från folkmordet)

Här följer ett kort sammandrag av folkmordet, (från Folkmordet 1915):  

Vad hände den 24 april som brukar betecknas som folkmordets årsdag?
Natten till den 24 april 1915 började den första fasen i folkmordet, det som av dagens forskning brukar betecknas som eliticide (jämför med genocide ) och syftar på att eliten hos målgruppen förintas. Upp emot 250 läkare, jurister, politiker, ämbetsmän, lärare, författare, poeter och andra intellektuella som skulle kunna bli kärnan i ett framtida motstånd, arresterades över en natt och avrättades inom 72 timmar. Endast i Konstantinopel (dagens Istanbul och dåvarande huvudstad i Turkiet) arresterades och avrättades 2 345 armeniska intellektuella under de följande veckorna. Detta blev starten på folkmordet. Därför brukar man årligen högtidlighålla minnet av folkmordets offer den 24 april.

Vad var det som hände sen? Hur gick folkmordet till?
När väl kärnan och tänkabara ledare till ett eventuellt motstånd var borta, var det dags att undanröja den arbetsföra armeniska manliga befolkningen, den som skulle kunna resa sig i motstånd under en kommande fas. Samtliga armeniska män mellan 20-45 år (augusti 1914) och senare män mellan 18-20 och 45-60 blev inkallade till tjänstgöring i den osmanska armén. Endast kvinnor och män under 18 och över 60 fanns kvar.[4] I början av 1915 avväpnades de armeniska soldaterna och förlades i arbetsbataljoner där de misshandlades svårt. I februari 1915 gav den turkiska regeringen order om att dessa arbetsbataljoner skulle likvideras, och i juli 1915 hade cirka 200 000 armeniska soldater mördats.[5] Det var först efter att det armeniska samhället på detta sätt förlamats som man iscensatte huvudfasen i förintelseprojektet genom massdeportationer och massakrer av den hjälplösa civila befolkningen. Dessa bestod nu bara av kvinnor, barn och män över 60 år.[6] Kvinnor våldtogs eller rövades bort eller såldes i slavmarknader till turkiska och kurdiska harem. Många kvinnor och flickor begick självmord genom att hoppa av klippor och i floder för att undkomma detta öde. Kvinnor, barn och åldringar samlades i stadens kyrka vilken därefter sattes i brand. Så fort karavanerna med de deporterade kommit utanför staden och utom synhåll anfölls de av kurdiska band. Med stöd av turkiska militärer massakrerade dessa armenierna och plundrade dem på både egendom och kläder. De som överlevde dessa massakrer dog av svält och sjukdomar under de långa vandringarna mot de syriska och mesopotamiska öknarna. Assyrier drabaddes av samma öde, medan massakrerna på pontiska greker genomfördes huvudsakligen under åren 1921-1923. Det var då Mustafa Kemal tog makten i landet och avslutade vad som man börjat med under världskriget.

Vad blev resultatet av folkmordet och hur många var det som dog? 
Folkmordet fortgick under hela perioden 1915-1923, men till sin huvuddel till 1916. Allt som allt var det uppemot 1,5 miljoner armenier, utav en befolkning på 2 miljoner i dåvarande osmanska riket deporterades, massakrerades eller helt försvann från de områden som de hade bebott i mer än två årtusenden. År 1923 levde armenierna, för första gången på över 2 800 år, inte längre på 85 % av sitt fäderneland (se karta 2). Till offren brukar man även räkna de kvinnor och flickor som såldes till muslimska harem. En annan stor grupp kvinnor och barn tvångskonverterades till islam och antog turkiska och kurdiska namn för att undkomma döden. Efter att den armeniska armén återockuperade regionen efter kriget anger Hovannisian att endast i Bitlis och Moush kunde den armeniska regeringen i Jerevan, via fonden Ett guldstycke för en armenier , återfå mellan 5 000 och 6 000 armeniska kvinnor och barn, som hade tvångskonverterats till islam och bodde hos turiska och kurdiska familjer.[7] Denna aktion fick dock avbrytas snart efter den kemaliska arméns offensiv mot Armenien. Sammanfattningsvis beräknas att cirka 250 000 assyrier/syrianer/kaldéer och lika många pontiska och anatoliska greker föll offer. Det gör att Folkmordet 1915 faktiskt kommit att betecknas som ett framgångsrikt folkmord (bl.a. av Klas-Göran Karlsson och Kristian Gerner) eftersom det 1923 lämnade ett så gott som helturkiskt Turkiet.

Beställ gratis Frågor & svar om folkmordet!

En ny upplaga med uppdaterad innehåll och bilder finns nu tillgängligt. Skriften är en samling av de mest förekommande frågorna om Folkmordet 1915 och korta svar hittar du här.
Den kan beställas gratis via info@folkmordet1915.se

Frågorna och svaren hittar du även här.