Hysteriska politiker leder pöbelns hetsjakt på sexkunder!

En skånsk domare har legat med några tjejer på ett solarium i Malmö. Han har betalt för nöjet. Han och de myndiga tjejerna har gjort en frivillig överenskommelse.

För att tillfredsställa våra behov köper vi dagligen tjänster och varor. Många tjänster är av intim natur. Massage, terapi och plastikkirurgi är några exempel. Absurt och konstlat tycker några.

De primära sexuella behoven är dock naturliga. Det har alltid varit och kommer alltid att finnas en marknad för sexuella tjänster. Så länge det sker som ett frivilligt utbyte mellan myndiga människor så är det naturligtvis helt OK.

Den stackars domaren ska nu, sedan han först ha betalat för tjänsterna och sedan dessutom tvingats betala böter på 21 000 kronor, utsättas för det massmediala drevet och kanske berövas sitt arbete.

Varje dag kan vi läsa om rån och grova våldsbrott mot människor. Allt från ungdomar till hjälplösa åldringar utsätts för brutala rån och grovt våld. De vidriga och hänsynslösa förövarna frihetsberövas i bästa fall en kortare tid. Förövarna hånskrattar åt de kärringaktiga svennarna och kan snart ge sig på nya offer. Polisen har varken tid eller ork att hindra dem.

Istället använder polisen sina resurser på att avlyssna och spana på vuxna människor som gör frivilliga affärsöverenskommelser till gagn för båda parter. De hysteriska kärringarna i riksdagen och socialist-femiscisterna i media har vänt upp ner på lag och rätt!

Tyvärr finns det även borgerliga politiker som ryggradslöst löper med den politiskt korrekta pöbeln och gapar om strängare straff för sexköp. Riksdagsmännen Johan Linander (c) och Johan Pehrson (fp) är två sådana antiliberala figurer som borde gå över till FI eller Vänsterpartiet.

Sverige lär vara det enda landet i världen som ensidigt har kriminaliserat sexkunden. Istället för att detta förhållande stämmer till eftertanke, eggar detta hysterikerna i riksdagen till att tro att de ensamma har fått uppenbarelsen och att de därför har rätt att bli allt mer maktfullkomliga.

Sverige stat i förfall – något att fira?

Idag är det Sveriges nationaldag. Helgdagen tycks vara ett desperat försök att dölja det katastrofala tillståndet i landet. Som när skeppsorkestern spelade på det sjunkande Titanic. Vackert men patetiskt.

”Inga-Britt Ahlenius ser Sverige som en stat i förfall som inte längre kan utföra sitt uppdrag att värna om medborgarnas hälsa.”, skriver Sydsvenskan den 20/5 2005 i sin pappersupplaga. Hennes sakkunniga omdöme bekräftar det som alla medborgare dagligen kan konstatera. Ahlenius som nu är internationellt verksam, var chef för Riksrevisionsverket 1993–2003 och ska i sommar bli revisionschef i FN.

Hon menar att förfallet till stor del beror på att tjänstemän i regeringskansliet och cheferna för de statliga myndigheterna tillsätts på politiska meriter.
”Förändringen är långsam och inte så lätt att upptäcka i hela sin vidd. Men den pågår på bred front. I äldrevården, i skolan, i polisväsendet...”, konstaterar hon.

Dagligen ser vi hur den politiska styrningen kör över vetenskap och förnuft. På universitet och högskolor styrs forskningsbidrag och tjänstetillsättningar alltmer av politiska kriterier och politiska meriter. Ett aktuellt och avskräckande exempel på detta är professor Eva Lundgren i Uppsala, numera också känd under den mer passande titeln rikshäxa, efter att hennes morbida fantasifoster till teorier blivit allmänt kända genom det avslöjande TV-programmet om extremfeminismen (som har förgreningar in i regeringen och departementen).

Ett annat aktuellt fall är professor Masoud Kamali som leder den integrationspolitiska maktutredningen och är tillsatt på politiska grunder. Sydsvenskan skriver i sin ledare den 2/6: ”Masoud Kamalis syn på forskning är märklig. Förutsättningslöst sanningssökande och kritisk dialog ersätts med dogmer. Andra synsätt än hans egna har kategoriskt stämplats som rasistiska. Det gäller till exempel föreställningen att hedersvåld mot kvinnor skulle ha en delvis kulturell förklaring.”

För alla som arbetar inom skolans värld har det länge varit uppenbart hur politisk styrd både tjänstetillsättningarna och ”forskningen” är. Myndigheten för skolutveckling framstår som rena megafonen för socialistisk/politisk korrekt ideologi. Skolverket som kontrollmyndighet agerar som politisk polis och drar snabbt in en vetenskaplig rapport som inte passar den politiska maktens ideologi (se min blogg Ministerstyre i enpartistaten den 26/1).

Om de statliga myndigheterna, istället för att tillsätta chefer på politiska grunder, skulle välja de bäst meriterade så skulle underlagen för beslut bli bättre. Vi hade då förmodligen sluppit se det katastrofala förfall som drabbat skolan. Ahlenius har i tio år utan framgång kritiserat den politiska tillsättningen av verkscheferna.

På de pedagogiska institutionerna dominerar också den politiska maktens hantlangare. Jag skrev in min blogg den 6/3: ”De pedagogiska institutionerna vars lärare också främst tycks vara tillsatta på ideologiska meriter, producerar i en aldrig sinande ström ideologiska dokument som passar deras uppdragsgivare. Ett mera passande namn för de pedagogiska institutionerna skulle således vara de ideologiska institutionerna.”

Vad Sverige behöver är en sammetsrevolution, som de andra socialiststaterna i Östeuropa hade i början på 90-talet! Sedan har vi något att fira på nationaldagen!

Ge oss mera makt över våra egna liv!

”Den bästa åtgärden vore sannolikt att ge oss mera makt över våra egna liv.” Det är Olle Wickboms välgörande recept, när han synnerligt tänkvärt och träffsäkert analyserar svenskarnas rekord i utbrändhet och förtidspensionering. Han skriver bland annat:

”Tänk, o hädiska tanke, om det är människors känsla av hopplöshet och meningslöshet med tillvaron i ett genomsocialiserat samhälle, som framkallar ohälsan! Känslan av att man inte kan och får påverka sin tillvaro på det sätt man skulle vilja! Känslan av att det inte spelar någon roll hur mycket man anstränger sig eller om man inte anstränger sig alls! Det blir i alla fall ungefär lika mycket eller litet över, egentligen bara lite fickpengar.”

Tänk om sådana frihetliga och fräscha tankar skulle kunna få lite större utrymme i det svenska förmyndarsamhället, där de socialistiska dogmerna har infekterat alla samhällsfunktioner, inklusive våra tankebanor! Läs hans skarpsinniga artikel ”Tänk om det inte är stressen som är orsaken!” på Smedjan.com.