I Sydsvenskan kunde man lÀsa följande den 2/3:
âEtt stort slagsmĂ„l mellan lĂ€rare och elever utbröt i Sofielundsskolans matsal under lunchen under mĂ„ndagen. Flera elever deltog i slagsmĂ„let och Ă„tminstone en lĂ€rare blev slagen och fick en dansk skalle.â
Kaos, hot eller slagsmÄl utgör nu ett vardagligt inslag pÄ mÄnga Malmöskolor. Den kaotiska situationen hÄller ocksÄ pÄ att sprida sig till mÄnga gymnasieskolor. Skolledningarna och de ansvariga politikerna gör allt för dölja problemen. NÀr förÀldrar och elever undrar hur de ska komma till rÀtta med problemen, maler de bara sina pedagogiska floskler. För alla, som utan politiska skygglappar har insyn i den svenska skolan, som förÀldrar eller skolpersonal, sÄ stÄr det tÀmligen klart att den kommunala skolan styr mot katastrofens brant. De stora förlorarna Àr de elever som inte kommer frÄn studiemotiverade miljöer. De andra flyr vid behov till friskolor eller sÄ klarar de sig trots allt p.g.a. sina goda förutsÀttningar.
Rektorn pĂ„ Sofielundsskolan, Agneta Bengtsson, sĂ€ger efter slagsmĂ„let: â
Inget blod syntes och ingen behövde uppsöka sjukhus men det hĂ€r Ă€r allvarligt.â
Hon tyckte faktiskt att det var allvarligt, alltid en vÀlgörande insikt. Men vad Àr hennes slutsats, vilka ÄtgÀrder ska hon krÀva och vidta? Naturligtvis riktar hon ingen kritik mot det kollapsade skolsystemet, som hon har som frÀmsta uppgift att försvara. IstÀllet kommer hon med en av de vanliga standardflosklerna som ska ge sken av konstruktiva ÄtgÀrder:
âVi försöker jobba förebyggande och har bland annat en art-grupp med pojkar som trĂ€nas i att kontrollera sina aggressioner.âTomma politiskt korrekta fraser som i praktiken har visat sig helt verkningslösa nĂ€r det gĂ€ller förĂ€ndra de grundlĂ€ggande systemfelen i den svenska skolan. Nu Ă€r Sofielundsskolans rektor bara en lydig tjĂ€nsteman som fullgör de uppgifter hon Ă€r satt att sköta. Hon har Skolverket över sig som kontrollerar att (s)tyrdokumenten efterlevs. De kommunala politiskt tillsatta arbetsgivarna Ă€r noga att vid tjĂ€nstetillsĂ€ttningar vĂ€lja skolledare som inte har kĂ€tterska Ă„sikter som strider mot de heliga dogmerna.
De pedagogiska institutionerna vars lÀrare ocksÄ frÀmst tycks vara tillsatta pÄ ideologiska meriter, producerar i en aldrig sinande ström ideologiska dokument som passar deras uppdragsgivare. Ett mera passande namn för de pedagogiska institutionerna skulle sÄledes vara de
ideologiska institutionerna.
Myndigheten för skolutveckling Ă€r skolpolitikens nationella propagandaorgan som i en aldrig sinande ström producerar kvasipedagogiska slogans. âUtvecklingenâ fokuserar pĂ„ politiskt korrekta teman: LikstĂ€lldhet mellan könen och hemsprĂ„k. Mer feminism pĂ„ schemat och mer undervisning pĂ„ arabiska tycks vara deras patentmedicin pĂ„ den svenska skolans alla problem. (I den mĂ„n de kan se nĂ„gra problem i âVĂ€rldens bĂ€sta skolaâ!)
Verkligheten Àr dock en annan. En brutal och katastrofal verklighet som Àr en direkt och oundviklig konsekvens av den hÀrskande skolideologin! I
Sydsvenskan den 1/3 lÀser vi:
âEn tredjedel av eleverna som börjar pĂ„ Malmös gymnasier har sĂ„ dĂ„liga kunskaper i svenska att de behöver extra stöd för att ens klara av undervisningen. NĂ€stan var tredje elev hoppar ocksĂ„ av sin utbildning.â
Vad Àr det som sker i grundskolan egentligen? I
Sydsvenskan den 5/3 fÄr vi lÀsa om en del av den verklighet som skolledningarna gör allt för att förklara som tillfÀlliga incidenter, istÀllet för att se dem som ofrÄnkomliga konsekvenser av en havererad skolideologi:
âI onsdags misshandlades fyra högstadiepojkar pĂ„ Söderkullaskolan av Ă€ldre elever pĂ„ samma skola.â âEn handfraktur, en bruten kĂ€ke och en hjĂ€rnskakning. Det Ă€r tre av de skador som pojkarna Ă„drog sig nĂ€r tre elever i nian jagade dem och misshandlade dem. -De har varit pĂ„ oss förr, men skolan har inte mĂ€rkt nĂ„gonting, berĂ€ttar en av pojkarna.â
Fosiepolisen talar om en skola som helt tappat greppet. Förundersökningsledaren talar om en
âenorm inflation av vĂ„ldsbrott pĂ„ skolornaâ. âHan ber Söderkullaskolans ledning att ta itu med problematiken pĂ„ allvar.â
Rektorn Lars MĂ„nsson
âĂ€r bekymrad över skadornaâ och sĂ€ger vad rektorer bör sĂ€ga:
âMen nu har vi bra koll pĂ„ situationen. Skolans konflikthanterare och kuratorer för nu samtal bĂ„de med dem som misshandlat och de som blivit misshandlade.âMen han erkĂ€nner samtidigt att skolan inte har nĂ„got maktmedel. De kan inte tvinga förövarna frĂ„n skolan - i stĂ€llet mĂ„ste offren sitta hemma.
âVi fĂ„r inte stĂ€nga av dem ens för dagen. DĂ„ skulle vi bli anmĂ€lda till Skolverket", medger rektorn.
Vidare kan vi lÀsa i Sydsvenskan:
âPojken med handfrakturen vill inget hellre Ă€n att byta skola.- Men det Ă€r kö till den jag vill gĂ„ pĂ„. Om jag ska tillbaka till Söderkullaskolan mĂ„ste jag veta att inget hĂ€nder mig.â En annan misshandlad sĂ€ger:
â-De har varit pĂ„ oss förr, men skolan har inte mĂ€rkt nĂ„gonting, berĂ€ttar en av pojkarna. Han Ă€r just pĂ„ vĂ€g in pĂ„ sjukhuset för att stabilisera sin kĂ€ke. KĂ€kbenet Ă€r av pĂ„ ett stĂ€lle och har en spricka pĂ„ ett annat. Pojken fĂ„r bara inta flytande föda.â
Rektorns analys av lÀget talar för sig sjÀlv och ger inget hopp om förÀndring:
â- Det hĂ€r var ett snöbollskrig som urartade.â
Arma elever â arma förĂ€ldrar och lĂ€rare!
Etiketter: Brott och straff
