Merimasku
| Merimasku | ||
| Före detta kommun | ||
|
||
| Land |  Â Finland | |
|---|---|---|
| Landskap | Egentliga Finland | |
| Centralort | Merimasku kyrkby | |
| Area | 85,38Â kmÂČ | |
| Â -Â land | 51,35Â kmÂČÂ (1.1.2008) | |
| FolkmÀngd | 1 659 (2008) | |
| Grundad | 1865 | |
| Kommunkod | 485 | |
| Geonames | 646179 | |
| Upphörande | Merimasku | |
| Upphörd | 2009 | |
| Ny kommun | NĂ„dendal | |
 | ||
Merimasku Ă€r en före detta finlĂ€ndsk kommun i landskapet Egentliga Finland i VĂ€stra Finlands lĂ€n. Kommunen hade cirka 1 500 invĂ„nare och en yta pĂ„ 51,12 kmÂČ.
Merimasku var en ensprÄkig kommun dÀr nÀstan alla invÄnare hade finska som modersmÄl. Merimaskus grannkommuner var NÄdendal, Rimito, Velkua, VillnÀs, Masko och Lemo.
Bland Merimaskus sevÀrdheter finns Merimasku kyrka, byggd 1726, samt Lantmannagillets hus i kyrkobyn. Kyrkobron och SÀrkÀnsalmi-bron Àr ocksÄ kÀnnetecken för kommunen. I Merimasku Àr idrottsföreningen Merimaskun Ahto verksam, med fotboll och skidÄkning som sina frÀmsta grenar. Kommunhuset och förvaltningen lÄg i kyrkobyn, men det största bostadsomrÄdet var JÀrvensuu.
Merimasku, Rimito och Velkua införlivades med NÄdendal den 1 januari 2009. Stadens namn förblev oförÀndrat, och invÄnarantalet blev knappt 20 000.
Geografi
[redigera | redigera wikitext]Byar
[redigera | redigera wikitext]Akkola, Heikkola, HeikinmÀki, Hirvoinen, Horja, Iskola, JÀrvensuu, Kaksoinen, Karjalainen, Kaukola, Koveri, KrÀkilÀ, Kukolainen, Kuuslahti, Kuusniemi, KöylijÀrvi, Lieranta, Liettistenmaa, Liiamaa, Lukkarainen, MÀlsÀlÀ, Pohjalainen, Rauduis (finska: Rautuinen), RiittonpÀÀ, SaaristolaiskylÀ, Sannainen, Taattinen, Tammisaari, Tanskila, TÀrkkinen, NygÄrd (finska: Uusikartano).
Historia
[redigera | redigera wikitext]Medeltiden
[redigera | redigera wikitext]Byn Koveri i Merimasku omnÀmns redan pÄ 1300-talet, dÄ kyrkoherden i Pemar, Nikolaus Ripsa, bytte mark med biskop Hemming. Vid den tiden nÀmns Koveri som en del av Masko socken. Ett av de medeltida gÄrdslÀnen pÄ Norrfinne lagsagas vÀstkust var Danskila[1] pÄ ön Otavas nordspets. LÀnet har troligen tillkommit pÄ 1300-talet och omfattade Àven sÀtesgÄrden FinnilÀ[2]. Till lÀnet hörde dÀrtill vÀstra Kaitaholm, Hirvoinen och Kuuslahti frÀlsehemman samt Karvinen och Pohjalainen byar i nÀrheten. LÀnet började upplösas pÄ 1440-talet genom donationer till NÄdendals kloster. Hemmanen ingick i det underhÄllslÀn som Sofia Gyllenhielm erhöll 1577.[3][4][5] [6]
1600-talet
[redigera | redigera wikitext]PÄ 1600-talet delade kronan ut förlÀningar till adeln, och i Merimasku hade sÀrskilt godsen Lemsjöholm, VillnÀs och Kankas inflytande. Bönderna tvingades bli landbönder.
PÄ 1640-talet grundades Kungliga akademin i à bo, och Àven invÄnarna i Merimasku fick bidra ekonomiskt. Biskop Rothovius fick gÄrden Karjalainen som lönehemman, och Akkola bestÀmdes som tjÀnstebostad för akademin.
Under 1680-talet reformerades Sveriges krigsmakt, och det inrÀttades rottorppar och officersbostÀllen. I Merimasku inrÀttades tre bostÀllen: överstens tjÀnstegÄrd var Lukkarainen, korpralens Karjalainen, och ryttmÀstarens NygÄrd.
1800-1900-talen
[redigera | redigera wikitext]
Det första egentliga kommunmötet i Merimasku hölls den 10 februari 1869 i sockenstugan. Till ordförande för kommunstyrelsen valdes Johan Sandelius, och som medlemmar Erik Killainen, Karl Moisio, Anders Björklund, Anders Tammelin, Karl JÀrnström och Fredrik MerilÀ.
Merimasku församling var ursprungligen ett kapell under Masko. à r 1577 överfördes församlingen till NÄdendal som ett kapell. Merimasku blev en sjÀlvstÀndig kyrkoherdeförsamling 1904.
Rimito-Merimasku lantbruks- och fiskarförening grundades 1897. Verksamheten var livlig frÄn början, trots att lÄnga avstÄnd utgjorde ett hinder. Delvis av denna anledning bröt sig Merimaskus invÄnare ur föreningen och grundade sin egen lantbruksförening 1918. Till en början var hÀstavel den viktigaste verksamheten, följt av mekaniseringen av jordbruket samt relaterade utbildningar och informationsspridning. FrÄn och med 1920-talet anordnades travtÀvlingar pÄ sommaren och vintern samt plöjningstÀvlingar med hÀstar, och frÄn 1950-talet Àven med traktorer. Den Är 1944 förvÀrvade Lantmannagillets hus blev ett centrum för nöjeslivet i kommunen, dÀr det anordnades bland annat danser, filmvisningar och teaterförestÀllningar.
I Merimasku kyrkby byggdes en hÀlsovÄrdscentral 1947, och under 1950-talet uppfördes intill denna ett andelsbankskontor och en fÀrjstuga. Kyrkan renoverades ocksÄ. Den handdragna fÀrjan ersattes 1952 med en motorfÀrja, och samma Är fick Merimasku Àven en ny skola.
Kultur
[redigera | redigera wikitext]VÀlkÀnda mÀnniskor frÄn Merimasku
[redigera | redigera wikitext]- Harro Koskinen, (född 1945), konstnÀr
- Hanna Nurminen, (född 1955), ordförande för Kone stiftelse
- Zefanias Suutarla, (1834â1908), riksdagsledamot
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â 60°29âČ14âłN 21°50âČ34âłĂï»ż / ï»ż60.48722°N 21.84278°Ă
- â 60°28âČ31âłN 21°51âČ3âłĂï»ż / ï»ż60.47528°N 21.85083°Ă
- â HaggrĂ©n, G: KartanolÀÀnien ketju keskiaikaisessa Pohjois-Suomessa (Kedjan av gĂ„rdslĂ€n i medeltidens Norrfinne ), SKAS 2004/3, s. 6, 17-18
- â Klockars, B: I NĂ„dens dal. Klosterfolk och andra c. 1440-1590, Svenska LitteratursĂ€llskapet i Finland 1979, Helsingfors, s. 89-91
- â Lagus, W.G: Finska adelns gods och Ă€tter, Helsingfors 1860, s. 12, 38-39
- â Diplomatarium Fennicum 1442 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine., 1451 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine., 1467 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine., 1467 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine., 1491 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine., 1495 Arkiverad 3 december 2022 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Merimasku.
|
