JULI
Mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa fyller alla Är i början av juli. Casimirs tolvÄriga och Clarissas ÄttaÄriga födelsedag firade vi hÀr i Mogata. Det Àr precis tvÄ Är mellan barnen sÄ det Àr lÀtt att komma ihÄg hur gamla de Àr. De fyller andra, femte och Ättonde juli.
Casimir, Caspar och Clarissa har krupit upp tillsammans i dubbelsÀngen i gÀstrummet efter att vi sjungit för Clarissa. (Bilderna gÄr att klicka större.)
Den sommargudstjĂ€nst som vi alltid försöker vara med pĂ„, Ă€r den som Ă€ger rum pĂ„ Gretas Ăng pĂ„ Ăspholm i Sankt Anna skĂ€rgĂ„rd, dĂ€r vi ocksĂ„ har vĂ„rt gemensamma sommarstĂ€lle, mina tvĂ„ bröder och jag. Vi har alltid haft tur med vĂ€dret, sĂ„ Ă€ven i Ă„r som synes.
Vi hÀlsas vÀlkomna nÀr vi nÀrmar oss skÀrgÄrdsparadiset med kyrkbÄten.
AUGUSTI
Jag ville gÀrna se utstÀllningen med illustratören Lena Andersson pÄ MillesgÄrden och Mirren hade, till min glÀdje, abundobiljetter dit nÀr jag kom och hÀlsade pÄ i augusti. Det var roligt att se alla de fina illustrationerna. HÀr har jag berÀttat om den utstÀllningen.
Jag och Clarissa i parken pÄ MillesgÄrden.
Dagen efter att vi varit pĂ„ MillesgĂ„rden gick Mirren, Clarissa och jag till ScenkonstmusĂ©et, dĂ€r jag aldrig varit men hört sĂ„ mycket talas om. Ăven om Clarissa varit dĂ€r flera gĂ„nger eftersom Mirren har Ă„rskort dit, tycker hon det Ă€r lika roligt varje gĂ„ng. Jag tyckte musĂ©et var helt fantastiskt och gĂ„r ocksĂ„ gĂ€rna dit flera gĂ„nger. HĂ€r har jag berĂ€ttat om den upplevelsen.
Ett helt rum pÄ Scenkonstmuséet dÀr man fÄr pröva olika instrument. Clarissa spelar orgel i vanliga fall.
SEPTEMBER
TrĂ€den i trĂ€dgĂ„rden har skiftat fĂ€rg och en del löv har börjat falla. De tvĂ„ lönnarna i hĂ€cken, som syns pĂ„ bilden, Ă€r sjĂ€lvsĂ„dda sedan vi flyttade hit för trettio Ă„r sen. Ănnu ett finns lite lĂ€ngre bort till höger.
Det blev ett digert jobb sÄ smÄningom att rÀfsa ihop alla löv.
Ănnu ett besök i Stockholm i september. Förra gĂ„ngen Mirren och jag var pĂ„ Nationalmuseet hade vi brĂ„ttom hem eftersom Clarissa kom hem tidigt frĂ„n skolan. SĂ„ vi hann bara att se en del av nedervĂ„ningen.
Den hÀr gÄngen Äkte vi upp till översta vÄningen för att se renÀssanskonsten. Men först Ät vi lunch pÄ Arirang - en koreansk restaurang dÀr Mirren Àr god vÀn med innehavaren, som Àr mamma till en av Casimirs klasskamrater. DÀr finns mÄnga vegetariska rÀtter för Mirren att vÀlja mellan.
Mirren och Byung-hi Lim som tillsammans med sin man Àger och driver restaurangen.
OKTOBER
Den största upplevelsen den mÄnaden var förstÄs vÄr resa till Limoux i södra Frankrike dÀr min Àldsta dotter Anna med sin man Jörgen har ett hus mitt i den lilla stan. Den första utflykten blev till den berömda marknaden i Esperaza nÄgon mil frÄn Limoux. DÀr inhandlade jag ett par hÀrliga tunikor till mycket facilt pris - tvÄ för 5 Euro styck och tvÄ för 10 Euro styck och som jag har mycket nytta av. En kan man se om man klickar pÄ lÀnken.
Annas franska bÀstis, Josie, som bor i huset mittemot och som ser till huset nÀr familjen Àr borta, Àr med pÄ utflykten. Det Àr hon som lyfter juiceglaset. Bredvid henne sitter Kent och dÀrefter Jörgen och Anna.
NÄgra dagar efter vi kommit till Limoux varnade man för att floden Aude skulle svÀmma över. Regnet öste ner en hel dag och natt men översvÀmningen blev inte lika kraftig som Äret före som vÀl var.
Vattnet nÄdde inte Ànda upp till parkeringen pÄ stranden som den gjorde förra Äret. Men det rÀckte för att strandpromenaden till höger skulle bli en lervÀlling.
NOVEMBER
Den hÀr mÄnaden var det sÄ mycket som hÀnde sÄ det blir fler bilder Àn tidigare. Först hade jag bara tÀnkt att Äka upp för att vara med pÄ barnens orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö pÄ lördagen, men Mirren hade biljetter till HÀxorna i Eastwick med Peter Jöback pÄ Cirkus pÄ fredagskvÀllen sÄ jag Àkte upp redan pÄ fredagen. En hÀrlig upplevelse om Àn pojkarna, som var med, tyckte att huvudrollsinnehavaren svor för mycket :-).
Peter Jöback och ensemblen tackar för applÄderna.
Vid tiotiden dagen dÀrpÄ Äkte Mirren och alla tre barnen till Ansgarskyrkan i Lidingö dÀr eleverna till orgellÀrarna Mathias och Roberta skulle visa vad de lÀrt sig under terminen. Varje Är har man denna konsert med rubriken I PipsvÀngen. Kul för en gammal kantor som jag att alla mina tre yngsta barnbarn spelar orgel.
HÀr fÄr alla orgeleleverna en godispresent.
PÄ kvÀllen Äkte Mirren och jag tillbaka till Ansgarskyrkan eftersom barnens orgellÀrare, Mathias Kjellgren bl.a.skulle kompa kyrkokören i en HÀndelskonsert kallad After Work. Stockholm har ju körresurser som Àr fantastiska och kören sjöng himmelskt. En av sÄngerna spelade jag in och som man kan lyssna pÄ hÀr.
NÀr HÀndelskonserten var slut sÄ slÀntrade en musiker med en stor kontrabas in genom sidodörren, och jag fick veta att det skulle bli jazzkonsert kort efterÄt. Mirren vet ju att jag Àlskar jazz sÄ hon förbarmade sig över mig och stannade kvar med mig.
Jag njöt oerhört av de gamla kÀnda evergreensmelodierna och framför allt av den lysande pianisten som jag trÀffat tidigare i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Det var bandet Absolut Jazz som spelade och det kan man bÄde lÀsa om och lyssna till om man klickar pÄ lÀnken.
Killarna i Absolut Jazz och vi andra lyssnar till trumsolot.
PÄ mÄnadens sista dag hade jag lovat att ackompanjera önskepsalmer pÄ basaren som arrangerades av medlemmarna i kyrkans internationella arbete i Söderköping - ACT (Action by Churches Together). Jag spelar inte ute sÄ mycket lÀngre och det hÀr var en trevlig omvÀxling med ganska mycket folk i församlingshemmet och som bÄde sjöng och köpte lotter. BÄde min bror och svÀgerska Àr drivande i föreningen.
Det var ingen brist pÄ önskemÄl nÀr det gÀllde psalmerna, mest advents- och julpsalmer förstÄs. Men de flesta sitter ju i sedan barndomen.
DECEMBER
Varje Ă„r ser jag fram emot den dag i slutet av december dĂ„ jag kan Ă„ka upp till Stockholm för att vara med pĂ„ bĂ„de Stockholms Gosskörs julkonsert och Lilla Akademiens julkonserter. (Som samtidigt Ă€r skolans julavslutning.) Ăven i Ă„r fick jag tillfĂ€lle att lyssna till de fantastiska körerna pĂ„ bĂ„da stĂ€llena.PĂ„ gosskörskonserten, dĂ€r Caspar sjunger med i Konsertkören, fick man inte fota i Ă„r tyvĂ€rr. Men vill man lyssna pĂ„ Dagen Ă€r kommen, som ocksĂ„ i Ă„r sjöngs under uttĂ„get och lĂ€t lika fantastiskt med sin överstĂ€mma som dĂ„, kan man klicka hĂ€r. Bilden nedan fick jag lĂ„na av Mirren, (som jag tror fick den av körassistenten).
Hela Stockholms Gosskör har julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Hela Preparandkören i vita skjortor syns inte pÄ bilden. Det Àr sÀkert ett trettiotal pojkar som Àr med dÀr. Alla gossarna mÄste ha hÀnderna pÄ ryggen, vilket kan vara svÄrt att komma ihÄg ibland.
Det Àr en fantastisk upplevelse att lyssna till Lilla Akademiens julkonserter, av vilka jag gick pÄ den tidigare. Att se och höra 450 barn och ungdomar frÄn 60 olika lÀnder, klÀdda i lucialinnen och tomteklÀder tillsammans sjunga fyrstÀmmigt utan en enda (hörbar) falsk ton Àr magiskt.
Mirren tog bilden frÄn lÀktaren pÄ Gustav Vasas kyrka i Stockholm.
Förutom att sjunga rent mÄste man som elev pÄ Lilla Akademien ocksÄ spela ett instrument. Vi fick njuta bÄde av orkesterackompanjemang till körerna och till brassbandet, som spelade ett svÀngigt medley av amerikanska julsÄnger.
Det var Àven en högtidsstund för familjen eftersom Casimir hade fÄtt Àran att spela orgelsolo pÄ bÄda julkonserterna. Han spelade den svÄra Toccatan av Gigout och med Mathias hjÀlp med registreringen gick det jÀttebra. Alla vi i familjen kunde sedan dra en suck av lÀttnad eftersom han fick spela i början av konserterna. Vill man se och höra mer frÄn konserten och dessutom höra Casimir spela kan man klicka hÀr.
Casimir spelar Toccata av Gigout pÄ den stora orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm.
Det sista fina minnet frÄn halvÄret som gÄtt Àr julmyset hos sonen Kalle med sambon Anne-Sofie. Jag fick ocksÄ tillfÀlle att trÀffa den yngsta medlemmen i hela slÀkten, lille Leon, som just idag fyller sju mÄnader.
En liten extra bonusbild lÀgger jag till. Den Àr pÄ Caspar, den mest empatiska av de yngsta barnbarnen som alltid vÀnder sig om och ser till att mormor hÀnger med nÀr vi Àr ute och promenerar. Han brukar ocksÄ ta mig i handen eftersom han vet att jag Àr lite vinglig ibland.
NÀr jag skulle Äka hem ifrÄn Stockholm erbjöd han sig att följa med mig till Cityterminalen och hjÀlpa mig upp och ner med vÀskan pÄ bussarna eftersom bÄda förÀldrarna jobbade. Det gjorde han med den Àran - han till och med följde med in pÄ Cityterminalen trots att jag tyckte jag kunde klara mig sjÀlv dÀr. Barnen Àr vana vid att klara sig sjÀlva pÄ bussar och tunnelbana sÄ jag var inte orolig för att han inte skulle hitta hem. Det tog inte lÄng tid förrÀn han var hemma igen.
Och med denna halvÄrskrönika vill jag passa pÄ att önska alla mina bloggvÀnner ett riktigt
GOTT NYTT Ă
R!
