Veckans pyssel.

Se det som en inbjudan för kattsingen.

 

 

 

 

Overkill?

Ibland när folk går in i mitt badrum kommer de ut igen med stirr i blick. Hur många nagellack HAR du?, händer det att de undrar. Inte tillräckligt, svarar jag. Om jag är på det humöret. Annars erkänner jag bara att jag inte har nån aning.

HUR kan man behöva så många?, har jag också hört en och annan gång.

Tja. När vissa manikyrer kräver sju lack, varav två gröna, två rosa och två transparenta (ja, jag glömde ta med underlacket på bilden) kanske en del av förklaringen kan finnas där.

Man kan också behöva en kartongbit, en gammal klädetikett, ett ratat HM-klubbkort och en hårnål. That's recycling for ya. Och tänk vad jag sparar pengar. (Tills mitt HongKongpaket med penslar och dotting tools kommer...) 

Och så den obligatoriska "kolla vad jag är skicklig/rubbad som kan måla båda händernas naglar"-bilden. Såklart.

Och dragon.

Pyssel?

Näe, jag har fortfarande inte rört ett papper. Eller ett foto. Eller en virknål. Eller jo, virknål har jag faktiskt rört men då var det inte mitt eget pyssel, bara ett försök att ställa tillrätta. Som misslyckades.

Lite kreativ är jag dock, emellanåt. Jag är ju något av en periodare. Just nu är drogen naglar. Visst är det pyssel?

En hetsig överdosering av pastelliga lack och Konad nagelstämplar. Och ja, jag fixade till det där som var målat utanför efteråt...

I nån slags nagelblogg nånstans såg jag någon som gjort conversenaglar. Klart jag var tvungen att testa. Och nu behöver jag faktiskt ett par gula converse mer än någonsin! Inga stämplar, bara glada färger och handmålning medelst tandpetare ;-)

I en gömma hittade jag ett svart nail art-lack med smal pensel. Jag visste inte riktigt vad jag ville åstadkomma men det blev zebrarandigt. Vette sjutton hur många lager färg det är här. Började med underlack och sedan ett grått lack för jag ville testa mitt nya OPI - Nothing mousie about it, ett rosa glitterlack med söta hjärtan i. Och så två lager topplack. Det blev inget snyggt. Jaja, okej. Det blev såhär fult.

Idén är okej men utförandet, not so much. Nytt test en annan dag. Jag målade iallafall över skiten med matt topplack från Viva la Diva. Och sen testade jag ett nytt glitterlack från HM på fyra naglar. Över det matta. Jo is in the house. URläckert glitter. Mjapp. Fast det var fortfarande inget vidare. Jaja, okej.

Inget vidare som sagt. Så DÅ gick jag på zebragrejen. Och sen blankt topplack. Två lager. Och sedan matt topplack på de naglar som inte var glittriga i grunden. Två lager. Om jag räknar lite innebär det att vissa av naglarna har...en..två...tio lager. Plus zebraränder som kanske skulle räknas som ett elfte. Damn. Tur jag har så mycket tid. Och tenta nästa vecka.

De här oerhört märkliga bilderna av två händer i konstig vinkel är för övrigt för att visa att jag inte fuskar. Tycker det är skittöntigt när jag surfar nagelbloggar att många bara verkar nailarta på sin vänsterhand för att slippa måla med densamma. Hur kul är det? Skare va så skare va. Eller nåt.

Nu får ni ursäkta mig för jag har en kaviarmanikyr att testa. Eller om jag skulle använda en av mina sjalar som inspiration. Eller bådadera. Eller åka till mamma och äta middag, inte fan har jag tid att laga själv.

Hej!



Sån't är livet.

Mmm, jag vet. Det ekar här. Jag har knappt lyft ett pysselfinger sedan i april. Jag har egentligen ingenting att säga nu heller, det känns bara så tragiskt att det är tyst här. Och tragiskt är det inte. Jag lever. Som fan.

Jag pluggar lite.



Jag firar fina vänner.

Jag kollar in faunan.

Och är sjuk emellanåt.

Jag lär mig att uppskatta okänd musik.

Jag hänger rätt mycket med sådana jag tycker om.

  

  

  

Jag reser lite.

Och dricker lite öl.

Jag åker pariserhjul.

Köper nya skor och provar hattar.

Blir rätt gammal.

Och håller handen en hel del.

Om det är så att det dröjer ett tag innan nästa inlägg och någon är nyfiken på vad som händer händer det som händer mer troligt på Instagram. Hälsa gärna på. ellte76 var namnet.

Grönt är skönt. Och slut.

Ja, herregud. Här händer det sannerligen inte mycket i pysselväg. För ett par veckor sedan var det dock halvanattenpyssel som gällde. Pärlpyssel, tro't eller ej. Nu är nästan alla mina gröna pärlor slut och karln jag tydligen valt att träffa lite mycket det senaste är testad. Halv två var klockan när vi hade pysslat klart och japp, han kan trä pärlor på ståltråd och skratta och ha roligt samtidigt. Bara en sån sak.

Bröllopsdukningsdekorationerna blev också väldigt fina, brudparet var nöjda och de kvinnliga gästerna var kreativa framemot kvällningen...

Och jodå, gifta och lyckliga blev de också!

Nu undrar jag om jag får lov att bryta mitt pärlköpstopp som har hållit i sig i över ett år tror jag. Regeln var att jag inte fick lov att köpa några fler pärlor förrän jag gjort 20 smycken. Nu har jag (om än i gott sällskap) gjort 40 servettsmycken. Räknas det? ;-)

I väntan på hälsa.

För tre veckor sedan sa jag till en ny bekantskap att jag aldrig är sjuk. Nu har förkylning och feber övergått i magsjuka och jag misstänker att han faktiskt inte tror på mig längre...

I väntan på pysselork, bilder från en dag då jag orkade leka med alla Elins grejer. Och då menar jag alla. Iallafall på första layouten. På den andra lekte jag mycket men med bara en grej. En nostalgigrej. Hej!

En glimt av min själ.

Febrig och uttråkad surfar jag runt på Etsy för att roa mig lite. Det brukar funka riktigt bra. Och bli dyrt. Efter att ha gått igenom precis vartenda trikåplagg på siten (tro mig, det finns ett gäng) visste jag inte helt vad jag skulle satsa på för tema därnäst och gladde mig när jag såg att någon redan tänkt för mig. "Take the taste test" Och så sitter jag där och klickar och väljer och svarar på frågor fylld av spänning. Vad ska Etsy visa mig som är exakt min smak, som passar mig perfekt, som är essensen av mitt innersta.

Voila!

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*

Jäpp, det är chokladkola med bacon...

Large, flossable teeth...

Stort lägereldsstativ inkl. tre S-krokar...

Retro chic Pink Mosaic Tile Wall Home Decor Art Guitar!

Hippyssel!

I flera år har jag tänkt att jag vill prova på silversmide. Många år. Och så reser den jag tänkt gå kurs med bort i ett halvår och så får jag ont om pengar och så får jag, framförallt får jag, inte tummen ur. Och plötsligt händer det! Någon kommer på att silversmide är en toppengrej för en möhippa och så sitter man där med en såg och prestationssvettas. Men oj vad skoj det var.

Varsin liten pluttig berlock till ett armband till bruden blev det och jag är riktigt fascinerad över det fina resultatet. Hon också.

Om någon tvekar på vilken jag gjorde så...

Nu vill jag göra mer, tack. Till mig själv, tack.



Jomen jag kom att tänka på...

Nån gång i december ströbloggade jag ett gäng obegripliga bilder.

Det slog mig nu att ni säkert suttit på nålar sedan dess. Väntande. Längtande. Berätta nu, Linda! Vad var det där, vad är det för fantastiskt du skapat? Och var är grunkorna nu?

Här.

WT.

Jaja, jag har varit emot idén skitlänge. Kämpat emot men dragits till och kämpat emot lite till. Det ÄR ju en aning WT, faktiskt, det går inte att förneka även om det finns andra attribut som är värre. Hursomhelst var det väl dags nu.
Välkommen till mig, WT19i Live.

Please be gentle, I'm a virgin...

Svår konst.

Vi springer omkring på IKEA. Leker jage. Petar på fula saker. Gömmer oss för mamma. Letar efter mamma. Blir lite nervösa när mamma är borta.

- Äsch, hon kommer snart, säger jag. Kolla, här är en massa tavlor. Vilken tycker du jag ska köpa, hittar du nån snygg?

Fem sekunder tar det, sedan tjoar han.

- Jag har faktiskt redan hittat den snyggaste tavlan!

Äsch men, jag glömde.

Den här layouten från storträffen visade jag aldrig va? Kom på det idag när jag träffade vännen som tagit bilden. Här är metallicblommorna igen och rubriken försöker uttrycka det jag ofta känner när jag umgås i grupp...

Och, eftersom vi sov i kontorsrummen på mitt gamla jobb tvingade jag alla tjejerna att göra ett tackkort till den som normalt sett sitter i respektive rum. Även jag gjorde ett. Ett alientack. Herregud vad jag älskar att använda såna galna ögon, den dan jag slutar skratta åt dem är det inte mycket Linda kvar.