Saker man gör medan andra har ett liv.

Kokar kycklingsoppa.

Testar nya frisyrer som inkluderar avklippta strumpor.

Upptäcker att ens nya IKEAlampa är rätt skojjig att använda vid fotografering.

Bakar korintkakor.

Försöker lära sig buktala.

Nu har de visst kommit fram.

Så, för er som inte finns i min adressbok presenteras här årets julkort. Jo. Det är pyssel. Tadaaaaa!

Eller ja. Jag menar naturligtvis att jag vill önska er alla en fröjdefull jul, ett gott slut och ett gott nytt med stora julekramar!

Hoppas tompten är snäll!

Söndag. Igen.

Nu har jag gjort det igen. Debuterat. Denna gången i radio...

Faster upp i dagen.

Knappt fem månader gammal. Bokslukare.

 

Vad sa ni? Julklapp?

Jaja, om ni tjatar så kan jag väl tänka mig en sånhär...

Jävla Mat-Tina.

Tisdag.

Måndag.

Nyårsbubbel till mig, tack!

Ungefär varje ledig stund den senaste veckan har jag slukat blogg. En nyfunnen blogg. Eller tja, en förenveckasedanfunnen blogg dåra. Jag vet faktiskt inte exakt vad det är, bara att jag njuter varenda inlägg sprunget ur Konstgreppskarins halvgalna, helvackra hjärna.

Hon gör smycken också. Och kollagetavlor. Och saker toktäckta av bling. BLING! Och nu, idag, när jag läst klart hela bloggen från slut till början och återvände till slutet, dvs första sidan, igen upptäckte jag att hon lottar ut ett halsband. Det vill jag hemskt gärna vinna.

Har ni sett så otroligt fint? Visst ser ni hur mycket jag skulle behöva ett? :-D

Söndag.

Flyg som vinden!

Jag råkade visst beställa lite smink från det stora landet i väster ungefär tre sekunder efter jag upptäckte att jag fått månadspeng. Det händer emellanåt att jag får för mig att något nytt är bra, bättre eller skulle kunna få mig att försöka vara lite snygg emellanåt.

Hursomhelst. 19:10 fick jag orderbekräftelse. 19:20 fick jag kollinummer. Tio minuter. Packat och klart. Hoppas de packat på en gepard. Med vingar fästa med vax.

Inte för nära solen, kära du. Men pinna på!

Iallafall en liten till badrummet, väl?

Eftersom jag inte har tillräckligt att göra med skola, syskonbarn, böcker, scrappande, inredning och allmänt slappande kom jag i morse på att jag vill ta tag i en gammal hobbyidé. Min fina farmor virkade trasmattor. Runda, gigantiska, knöliga, fransiga och superfärgglada underbara trasmattor. Jag ärvde en. Och lyckades sabba den. Det skäms jag för än.
Nu är jag ju inte mycket för att virka. Pilliga grejer där alla misstag syns. Mattvirkning torde dock vara tämligen annorlunda. Det gör liksom inget om några fransar eller knölar syns, det ger bara charm. Frågan är bara om jag är tålmodig nog för trasklippande...

Det är ingen som känner till någon butik i stan som säljer färdigklippta mattrasor?

Bild lånad från http://www.etsy.com/shop/ekra

Förlåt bloggen, jag glömde bort dig.

Här får du att titta på.

Ganska dåliga bilder på en layout som väntat på journaling sedan i somras. 7 ord visade det sig vara. Nu är de där. Enjoy!

Oh gess(o)!

Jag fastnade lite i vinkelvolten. En trevlig vinkelvolt. Det var så längesen jag kladdade på riktigt så när burken väl stod framme...

Jag har ställt tillbaks kylskåpspoesin på dess plats nu.

Idag har jag gjort så ROLIGA layouter!!!

Tyvärr går de inte att fota i mörkret men ni kan få en teaser, haha.

En bit bort åt höger är Elin på bild.

Dubbelfokus.

Av en ren händelse, jo faktiskt, så finns bilder från mitt hem nu också i en annan blogg nära er. Jag har nämligen ett underbart salt- och pepparställ, rött och retro, från Blueness. Eftersom jag är mäkta förtjust i mitt fina ställ och gärna vill att ni också ska vara mäkta förtjusta i fina saker rekommenderar jag ett besök. Min hörna är definitivt retroavdelningen bland saker som fått en andra chans. Vilken är din?

Ugglor, Lena?

Gamla vackra hyllremsor, Erica?

Söt washitejphållare, förlåt snörhållare, Sandra?

Burk, Jennie, burk!

Horn, Johanna?



Förlåt, nu flippade jag visst. Det är nog bättre ni kollar själva. ;-*







Välkommen, välkommen, ursäkta röran...

Jag försöker lära mig att tycka om mitt hem. Det låter ju helt sjukt. Jag vill känna att mitt hem duger. Herrejävlar gå i terapi, kvinna. Eller sluta att läsa inredningsbloggar och att umgås med pedanter. Nåväl. I väntan på något av ovanstående har jag börjat med ett scrappat tema.

Tja, ser ju småtrevligt ut. Kom in och ta en kopp vin vettja. Medtag eget förstoringsglas.

Vi som kan ro.

I serien detbliraldrigsommantänktsig kommer här ett spännande kapitel. Det hela började här.

Det är en fin layout som jag gärna ville göra min egen version av. Sandra sa nåt om att den ger en lugn känsla...och det vore gôtt tyckte jag. Så satte jag igång.

Efter tre minuter var pappret så blött av colorwash och MrHueys att det smulade sig och swoschcirkeln var...ingen cirkel. Min svarta akrylfärg ville inte rinna så jag spädde den med vatten och hällde på. Det gjorde ju inte pappret torrare direkt. Dessutom hade jag plötsligt en bakgrund där en stor svart blob försökte svälja jorden. En lugn känsla, hell yeah.

Där någonstans sa jag att jag skulle sluta och börja om på ny kula. Eller ny swoschcirkel. Och det är DÄR nånstans det blir suddigt. Eftersom jag nu är jag och jag uppenbarligen är lite dum i huvet tryckte jag fast ett foto i den svarta bloben. Sen hittade jag en grön överstrykningspenna. Och ett gäng stämplar. Och bling. För att ytterligare förvirra eventuella förföljare stämplade jag dit en psalmvers, täckte fotot med cracklelack och sprayade hela skiten med iridiscent mist och gick och la mig.

Imorse såg det ut såhär:

En lugn känsla. Huh! Good God. What is it good for?..

Worth waiting for, sa jag.

Jag har äntligen lyckats klämma dit en rubrik på en av layouterna som otåligt väntat in mig. Jag tror det funkar. Annars får jag la byta om ett tag. Stripen mitt över fejan är en såndär klippabortkant från ett papper. Man ska inte slänga saker man kanske kan ha nytta av nån gång. Flugan jämte texten är inte en medveten dekoration även om det i min värld kunde varit så. Nu var han dock bara en nyfiken gäst...

Ofta blir jag skrämmande medveten om att mitt yttre ger en bild av mig jag inte känner igen. Att det jag visar utåt bara är en mycket liten del av mig men ändå hela det människor tror mig vara. Ni kunde inte ha mer fel. Jag bär så mycket inuti som är värt att söka...

Just ja. Jag har liftat nån som jag inte vet vem det är. Men jag har en länk till layouten.

Gammal skåpscrap?

Jag glömmer ofta köpa viktiga men tråkiga saker när jag shoppar. Det gäller lika mycket vardagstrosor som disktrasor eller lim. Och plastfickor. I scrapväg kanske mest just det. Plastfickor. Ganska dyra saker som är absolut nödvändiga men som varken glittrar eller skriker glada färger. Därför har alla layouter jag gjort sedan en bra stund före sommaren samlats på hög i bokhyllan. Nu har jag äntligen (tack för hjälpen söta Erica) köpt mig en hög tråkig plast och när jag nu till slut plockat fram layoutbunten hittade jag ett helt gäng som jag TROR jag glömt att visa er. Har jag inte det ber jag om ursäkt för reprisen.

 

Det var helt omöjligt att fota den sista så texten blev läsbar med Bloggers nya bildvisning. Eftersom jag tycker texten är själva vitsen så: Än slank hon hit, hon var på precis rätt plats på jorden. Än slank hon dit, var psykologprogrammet verkligen rätt val? Diket eller Bohusleden?

Tack för titten. :-)