gåta

Se även gata och gæta.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gåta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gåta	gåtan	gåtor	gåtorna
Genitiv	gåtas	gåtans	gåtors	gåtornas

gåta u

1. frågeställning eller problem, ofta i form av en kortare berättelse, vilken ofta löses genom en eller flera gissningar

   Barnen roade sig genom att berätta gåtor, den ena klurigare än den andra.

   "Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" är en känd gåta.

   Etymologi: Belagt sedan 1400-talet, som fornsvenska gata, bildat till gæta (”gissa”), jämför ursprunget till förgäta, gissa, och gitta.

   Sammansättningar: bildgåta, deckargåta, gåtaktig, gåtfull, gåtlik, mordgåta, namngåta, ordgåta, världsgåta

Översättningar

Översättningar

• bokmål: gåte ^(no)
• danska: gåde u
• engelska: riddle ^(en), enigma ^(en), mystery ^(en)
• finska: arvoitus ^(fi)
• franska: énigme ^(fr) f
• italienska: indovinello ^(it) m, enigma ^(it) m, mistero ^(it) m
• katalanska: endevinalla f, endevineta ^(ca) f
• mirandesiska: adebina f
• portugisiska: adivinha ^(pt) f, enigma ^(pt) m
• ryska: загадка ^(ru) f
• spanska: quisicosa f, enigma ^(es) m, acertijo ^(es) m, adivinanza ^(es) f
• tjeckiska: hádanka ^(cs) f
• turkiska: bilmece ^(tr)
• tyska: Rätsel ^(de) n