gitta

Svenska

Verb

Böjningar av gitta 1	Aktiv
Infinitiv	gitta
Presens	gitter
Preteritum	gitte, get, gat
Supinum	gittat
Imperativ	gitt
Particip
Presens	–
Perfekt	–

Böjningar av gitta 3	Aktiv
Infinitiv	gitta
Presens	gittar
Preteritum	gittade
Supinum	gittat
Imperativ	gitta
Particip
Presens	gittande, gittandes
Perfekt	gittad

gitta

• uttal: ˈjɪ̀ta (betydelse: 1), uttal: ˈjɪ̀ta (betydelse: 2), ˈgɪ̀ta (betydelse: 3)

1. (modalt hjälpverb) orka, förmå, idas, mäkta, känna för; ha lust med

   Jag gitter inte göra allt själv.

   Vi gitter inte i kväll.

   Han gitte inte göra sina läxor.

   Jag har inte gittat diska.

   I dag gitter jag allt jag planerat göra.

   Varianter: gita

   Etymologi: Av fornsvenska gita (”lyckas, kunna”) - jämför fornnordiska geta, av urgermanska *getan, "få tag i". Besläktat med förgäta, gåta, gissa, samt det från nordiska inlånade engelska get, "att få". Jämför även isländska geta.

   Grammatik: Traditionellt sett styr detta verb supinum, likt isländska, men detta är förlegat.

   Jag hafuer så ondt i hofwud, / iag gitter eij lemmarna rördt.

2. (modalt hjälpverb) tvungen, måste (i Norrländska mål, bygdemålsfärgat, känt från 1749)

   Varianter: Alternativ dialektal stavning: jitt, getta

   Vi jitt gå hemm. (Vi måste gå hem [nu])

   Ja gatt gå en mil te körka. (Jag var tvungen att gå en mil till kyrkan)

   Gatt du ställ de hennan? (Måste du ställa dig här?)

   Då gattn gå hejm. (Maskulin personböjning: Då måste han gå hem)

   Då gatta gå hejm. (Feminin personböjning: Då måste hon gå hem)

   Hete ne jitt häll hete ne gatt? He jitt hete gatt! (Heter det gitt eller heter det gatt? Det måste heta gatt!)

   1912: Utbölingar. 1-2, Olof Högberg:

   Figge George .., som jag gatt köra i väg från kontoret.

   Grammatik: Främst används imperfektformen Gatt (uttal: gat), detta kan dialektalt även användas som presens. Olika böjningar och skiftningar i detta vanligt förekommande ord kan förvilla i de mellannorrländska dialekterna ibland (se exempelt ovan).

   Etymologi: Samma som betydelse 1

3. (förortsslang) ge sig iväg, sticka, dra

   2006: Glassigt, Mange Schmidt:

   Jag vaknar upp, aah, solen skiner igen, dags för mig att gitta från lägenheten, men först alltid en dusch, inte lukta usch, stå högt i kurs, för det är glassiiiiiigt.

   Synonymer: tagga, pysa, dunsta

   Etymologi: Av turkiska gitmek.

Översättningar

orka; förmå

• bokmål: gidde ^(no)
• danska: gide
• nynorska: gidde

ge sig iväg

• engelska: run away ^(en)
• franska: calter ^(fr)
• japanska: ずらかる ^(ja) (zurakaru), とんずら ^(ja) (tonzura) suru-verb