Klink
- Ăvre vĂ€nster: Klinkbyggd bĂ„t
- Ăvre höger: Gokstadsskeppet, ett lĂ„ngskepp i klinkkonstruktion.
Klink kallas tekniken att lĂ€gga bordlĂ€ggningsplankor omlott, det vill sĂ€ga att bordplankas nederdel ligger utanför den planka som ligger nedanför i bordlĂ€ggningen. BordgĂ„ngarna Ă€r fĂ€sta i spanten, i de tidigaste fynden med vidjor och dymlingar. Ăn in i modern tid anvĂ€nds dymlingar tillsammans med olika sorters spik eller skruv för att fĂ€sta borden till spant och bottenstockar.
Det Ă€r okĂ€nt var klinktekniken egentligen uppfanns med de tidigaste ordentliga fynden med jĂ€rninfĂ€stning hĂ€rrör frĂ„n Norden omkring senromersk jĂ€rnĂ„lder (runt 150â350 e.Kr.). Klinktekniken har överlag ett mycket starkt fĂ€ste i nordisk bĂ„tbyggarkultur historiskt och Ă€r sedan december 2021 listad av FN-organet UNESCO som ett av mĂ€nsklighetens immateriella kulturarv.[1][2]
Nordiskt kulturarv
[redigera | redigera wikitext]Under nordisk forntid och medeltid var klinkbyggda skepp norm. Metoden att bygga bĂ„tar med bordlĂ€ggning i klink anses vara av skandinavisk hĂ€rkomst. Det finns exempel pĂ„ tidigare funna stockbĂ„tar dĂ€r man har förhöjt skrovet med en klinkbyggd bordgĂ„ng, till exempel BjörkebĂ„ten (runt 320 e.Kr.) funnen i Sverige. Det Ă€ldsta skeppet helt byggd i klink Ă€r funnet i Nydam mosse pĂ„ SĂžnderjylland i Danmark och har daterats med hjĂ€lp av dendrokronologi till runt 190 e. Kr.[3] och hittades pĂ„ samma stĂ€lle som det mer kĂ€nda Nydamskeppet frĂ„n början av 300-talet. Ăven i Fornengland har klinkbyggda skepp funnits, kanske mest kĂ€nt det som Ă„terfanns i en bĂ„tgrav i Sutton Hoo, daterad till början av 600-talet. I Fornengland bodde sĂ„ kallade anglosaxare, en nordvĂ€stgermansk kultur uppgjord huvudsakligen av angler frĂ„n Angeln i södra Danmark och saxare frĂ„n Gamla Sachsen i Tyskland som immigrerat efter Ăstroms fall pĂ„ slutet av 400-talet. Hur klinktraditionen funnit sin vĂ€g dit Ă€r oklart men det kan lika vĂ€l ha kommit med anglerna, saxarna eller via annan kontakt.
Under vikingatiden blev nordborna ökÀnda för sina skeppskonstruktioner som var av klinkkonstruktion men konstruerade sÄ de bÄde var mycket sjödugliga men med lÄg botten för att kunna navigera grundvatten. Flera sÄdana skeppsfynd har gjorts, som till exempel Osebergsskeppet och skeppen frÄn Roskilde samt mÄnga fynd frÄn svenskt omrÄde. De Àldre klinkbyggda bÄtarna byggdes utan mallar, men man kan ha haft hjÀlp av en lodbrÀda för att fÄ skrovet liksidigt samt olika mÄttkÀppar. NÀr bÄtbyggaren har rest kölen tillsammans med stÀvar pÄbörjas bordlÀggningen med att tillverka sambordet. VrÀnger, spant och bottenstockar passas in i skrovet nÀr bordlÀggningen Àr fÀrdig i en klinkbyggd bÄt, en metod som skiljer sig frÄn att bygga i kravell, dÀr man bygger bÄten pÄ dess stomme. Kravellbyggda skepp upptrÀder inte i Norden förrÀn tidigast pÄ 1400-talet.
I december 2021 skrevs de nordiska klinkbÄtstraditionerna in pÄ FN-organet UNESCOs representativa lista över mÀnsklighetens immateriella kulturarv.[1][2]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- Söderberg, Angelica (2022). âDe bygger bĂ„tarna som blivit vĂ€rldsarvâ. Ny teknik (Stockholm: Svenska ingenjörssamfundet och Svenska teknologföreningen) (9). ISSN 0550-8754. Libris 8262932
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 âNordic clinker boat traditions - UNESCO Intangible Cultural Heritageâ (pĂ„ engelska). ich.unesco.org. https://ich.unesco.org/en/RL/nordic-clinker-boat-traditions-01686. LĂ€st 20 november 2025.
- 1 2 Söderberg 2022, s. 32.
- â Rieck, Flemming (2003). Skibene fra Nydam mose. I: JĂžrgensen, Lars, Storgaard, Birger & Gebauer Thomsen, Lone (red.). Sejrens triumf: Norden i skyggen af det romerske imperium. KĂžbenhavn: Nationalmuseet
| ||||||||||||||||
