Förhydning
Förhyda en trÀbÄt eller ett trÀskepp har varit en gÀngse metod, för att med en tunn plÄt tÀcka bordlÀggningen under vattenlinjen för gÄng i is eller som skydd mot skeppsmask. Metoden Àr kÀnd frÄn medelhavets skepp innan vÄr tidrÀknings början, dÀr en del av dessa skepp har haft en tÀckande blyplÄt samt att trÀet var bestruket med vax och tjÀra [1]. PÄ 1700- talet började plÄtar av koppar anvÀndas för att förhyda skeppen, den effekt som uppstÄr vid elektrolyt var ej kÀnd. De Àldre trÀskeppens bordlÀggning var fÀst med spik av jÀrn, dessa spikar korroderade bort snabbare vid skepp som var förhydade med kopparplÄt. Ett förhydat skepp med bly eller kopparplÄt behöver ej mÄlas med bottenfÀrg mot bevÀxning eftersom plÄten i sig sjÀlv Àr giftig.
En trÀbÄt eller ett trÀskepp som ej Àr förhydat kan skadas vid gÄng i mycket tunn is. En plastbÄt klarar sig vÀsentligt bÀttre vid gÄng i is, men det förekommer att Àven sÄdana förstÀrks med metallplÄt pÄ samma sÀtt.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- â Björn Landström (1969). Seglande skepp (Första upplagan). Bokförlaget Forum. sid. 29
- Förhyda i Nordisk familjebok (första upplagan, 1882)
