6. Al-Amoudi en sidste gang:

Wikipedia skriver:

"Sheikh Mohammed Hussein Ali Al Amoudi (Ge'ez: ሞሓመድ አልአሙዲ, Arabic: محمد حسين العمودي; is a Saudi Arabian/Ethiopian businessman and billionaire who lives in Ethiopia and Riyadh, Saudi Arabia. As of 2011, his net worth has been estimated by Forbes at $12.3 billion, making him the 63rd richest person in the world. This listing also ranks him as the richest person in Ethiopia and the second richest Saudi Arabian citizen in the world.^[1] According to Forbes, as of March 2012 Al Amoudi is the richest black person in the world, having surpassed Aliko Dangote.^[2]

Al Amoudi made his fortune in construction and real estate before branching out to buy oil refineries in Sweden and Morocco. He is said to be the largest foreign investor in both Sweden and Ethiopia."

Al Amoudis fornavn med "H" er altså - i hvert fald officielt - Hussein og dermed kommer man ikke nærmere en løsning af den nævnte kriminalgåde om kipnapningen, pengeafpresningen og det "røde kviksølv". Selvom nogen naturligvis må vide besked, forbliver det en hemmelighed, ligesom detaljerne ved Estonias undergang.

"Olieshejk vil sprede islam i Sverige gennem sine virksomheder” stod der med kraftig skrift over to sider i bladet ”Näringsliv”nr. 7 juli 2005, et tilläg til ”Världen idag”. Som god muhammedaner og stenrig er det hans pligt at bidrage til bygning af moskèer og muslimske kulturhuse til undervisning i koranen.

Al-Amoudi har investeret stort i entrepenørfirmaet PEAB, og interesserer sig for  havneanlæg som f.ex. Malmøs Vesthavn samt byggeprojektet ved Hallandsåsen og Båstad, skisportsanlæg i Norge etc.  Han har også kik på boligmarkedet og har købt nogle af Stockholms mest exklusive lejligheder, bl. a. Ivar Kreugers tændstikspalads. Som en erkendtlighed for al hans virksomhed har kongen tildelt ham Nordstjerneordenen.

5. Al-Amoudi fortsat

Endnu en del af Stefan Lundells artikel i Weekendtillägget till Dagens Industri 20-21. maj 2005, hvor han fortæller om:

"*STOCKHOLM DEN 16 OCH 17 MARS 2005, HACKHOLMSSUNDS HERRGÅRD OCH PREEMS HUVUDKONTOR

Det har hunnit bli natt när bilen saktar in framför den höga grinden. De automatiska grindportarna skjuts åt sidan och bilen kan köra vidare den knappa kilometern upp mot Hackholmssunds herrgård.

När bilen stannat framför porten kliver Mohammed al-Amoudi ur baksätet. Någon timme tidigare har han landat med sitt privata jetplan på Bromma flygplats. Det är här på Hackholmssund som Mohammed al-Amoudi brukar bo när han är i Sverige.

Han köpte herrgården från landstinget i Stockholm för drygt 9 Mkr 1994 och bjuder gärna med vänner hit från Saudiarabien när han är på besök. Vid flera tillfällen har också ett eller ett par av hans barn följt med till slottet som ligger naturskönt men mycket avskilt vid Mälaren några mil utanför Stockholm. Sedan Mohammed al-Amoudi tog över fastigheten har den lyxrenoverats samtidigt som ett nästan lika stort hus byggts upp bredvid orginalbyggnaden.

När Mohammed är i landet disponerar han själv alltid ett av husen. Annars fungerar Hackholmssund som en exklusiv konferensanläggning med komfort och diskretion som främsta kännetecken. Här har flera av Sveriges tyngsta företagsledningar träffats för överläggningar och även i politiska sammanhang har Hackholmssund utnyttjats för att undvika uppmärksamhet.

Det är få, högst fem personer, som känner till hans ankomst denna mörka marsnatt.

Och det är inte bara av säkerhetsskäl som diskretionen är så hög denna gång.

Mohammed al-Amoudi älskar att överraska sin omgivning. I morgon har han dessutom en riktig nyhet att bjuda på.

Efter några timmars sömn och frukost beger sig Mohammed al-Amoudi in mot Stockholm och Preems huvudkontor på Sandhamnsgatan. Där har redan den elva man starka styrelsen för Preem (gamla OK Petroleum) samlats för styrelsemöte följt av bolagsstämma.

Styrelsemötet har precis startat när Mohammed al-Amoudi gör sin överraskande entré.

Mötet går över i bolagsstämma och det blir dags för val av styrelseordförande anmäler Mohammed al-Amoudi oväntat sitt intresse att kandidera.

Som enda ägare i Preem blir röstningen givetvis en formalitet men Mohammed al-Amoudis val att träda in som styrelseordförande i Preem blir ändå en viktig markering från saudierns sida. Preem står inför en investering på 3,5 miljarder kronor i raffinaderiet i Lysekil och är numera den vinstrikaste delen i hans imperium. Det är sannolikt ett avgörande skäl till att Mohammed al-Amoudi nu vill följa den operativa verksamheten närmare än tidigare.

På lunchen efter bolagsstämman motiverar Mohammed al-Amoudi själv sitt beslut i ett informellt tal till styrelseledamöterna.

"Mohammed pekade bland annat på att han ville komma närmare den operativa verksamheten", säger Richard Öhman, som var en av de få personer som redan innan bolagsstämman kände till styrelseförändringen.

På kvällen lämnar Mohammed al-Amoudi Stockholm." .... 

(Her kommer et afsnit om Al-Amoudis store pengeplaceringer i sit hjemland Etiopien, og så slutter artiklen tilbage i Sverige om)....  

"*LYSEKIL DEN 17 MAJ 2005

Tio timmars flygresa rakt norrut från Addis Abeba sliter byggjobbarna för fullt. Här, i Lysekil på den svenska västkusten, ska ett av världens modernaste oljeraffinaderier stå färdigt nästa år. Prislapp: 3,5 miljarder kronor.

Mohammed al-Amoudis investeringsiver har inte avtagit, den har bara bytt fokus. Richard Öhman förklarar:

"Han är lika aktiv som tidigare, bara den senaste treårsperioden har han investerat nästan 7 miljarder i Sverige. Skillnaden är att Mohammed lägger pengarna inom sina befintliga bolag. Jag tror inte att han någonsin kommer att lämna Sverige - han älskar landet och folket för mycket."

Nu har vi læst om denne rigmand Muhammed al-Amoudi og ser vi på listen over Forbes  "Worlds richest people" så står der:

"Mohammad H Al Amoudi , 57 , self made Source: oil Net Worth: $1.5 bil -
Country of citizenship: Saudi Arabia Marital Status: married , 0 children
Ethiopian-born and raised in Saudi Arabia, Al Amoudi made his fortune in construction and real estate before branching out to buy oil refineries in Sweden and Morocco. The largest foreign investor in both Sweden and his native Ethiopia, he is currently expanding his African investments through the AIG Africa Infrastructure Fund. Lately, Al-Amoudi has been busy defending himself after being named a terrorist financier in the trillion-dollar lawsuit filed by the families of 9/11 victims. Through a spokesperson he denies ever having financed any terrorist efforts."

http://www.forbes.com/finance/lists/10/2003/LIR.jhtml?passListId=10&passYear=2003&passListType=Person&uniqueId=AQ88&datatype=Person

Han navngives altså her: Mohammad H Al Amoudi. Der er et "H" også. Måske en ligegyldig skrivefejl. 

Hvad var det han hed, ham der vilde købe rødt kviksølv og blev kidnappet....? Det står i dommen fra retssagen...

4. Al-Amoudi

OK

*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL

Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera ägdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.

Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle säljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen på spekulanter, tvärtom de stod på kö, det var i stället att hitta rätt köpare.

Det gick inte för sig att sälja en sådan här klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig så här långt hade på långa vägar levt upp till de politiska kraven på ett fläckfritt förflutet. Längst hade diskussionerna gått med mångmiljardären Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvärt.

Nu satt de åter samlade i kammarrättens magnifika plenisal på Riddarholmen. Just för tillfället diskuterade de andra frågor men huvudvärken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.

Då plötsligt, ungefär halvvägs in i mötet, knackade det försynt på dörren. Det var en av tjänstemännen på departementet som hade något viktigt att berätta. En saudisk affärsman hade lagt ett bud på hela OK Petroleum. När tjänstemannen bett om referenser fick han två namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. Båda satt i privatiseringskommissionen.

Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande händelsen väl.

"Förvåningen och nyfikenheten var stor, men när vi fick reda på att det var Mohammed (al-Amoudi) så var saken klar. I samband med bergrumsaffären jobbade jag som statssekreterare åt Palme och hade då på nära håll imponerats av Mohammeds arbete", säger Carl-Johan Åberg.

Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning på den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet på nästan 6 miljarder kronor under.

Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.

3. Al-Amoudi fortsat

Lad nu historien om ESTONIA, de indsmuglede militærhemmeligheder og det røde kviksilver ligge, samt de dømte kidnappere og den befriede Al-Amoudi..... til senere.

Her citerer jeg en gammel artikel fra Dagens Industri:

2005-05-24: Stefan Lundell i Weekendtillägg till Dagens Industri 20-21. maj 2005:

"ADDIS ABEBA/STOCKHOLM. När Mohammed al-Amoudi köpte gamla OK Petroleum för elva år sedan (alltså 1994) var han helt okänd för den svenska allmänheten. Det är han fortfarande.

Ändå har den saudiske shejken tillgångar i Sverige på minst 25 miljarder kronor och varje månad får över 15.000 svenskar lön från bolag direkt styrda av Mohammed al-Amoudi.

Mohammed al-Amoudi föddes i den etiopiska staden Weldiya för drygt 60 år sedan.

Hans mor Rukhia kom från enkla förhållanden men hans far, Husein Ali, var bördig från en känd jemenitisk handelsfamilj som hade goda kontakter både med den saudiska kungafamiljen och den numera världskända släkten bin-Laden."

"Redan i 20-årsåldern utvandrade Mohammed al-Amoudi till Saudiarabien där han anställdes som affärskoordinator hos den svenska byggjätten ABV (senare ihopslaget med JCC till NCC). Genom att utnyttja sin familjs nätverk kunde Mohammed al-Amoudi agera dörröppnare för svenskarna in till det slutna arabiska samhället.

Samtidigt blev ABV i förlängningen Mohammed al-Amoudis privata entrébiljett till de riktigt stora affärerna.

Med hjälp av tidigare okända affärsdokument och ett femtiotal intervjuer har DI Weekend kartlagt Mohammed al-Amoudis liv, från de första stapplande stegen som rådgivare i ABV till dagens mångmiljardimperium över fem kontinenter.

Här är den okända historien om Sveriges största utländska privatinvesterare - Mohammed al-Amoudi."

*KUNG FADHS SOMMARRESIDENS UTANFÖR CANNES, FRANSKA RIVIERAN DEN 12 FEBRUARI 1984

Dag hade för länge sedan övergått i kväll men ännu var det inget som tydde på att mötet inne i palatset mellan de två statsmännen skulle avslutas.

Det var ett gott tecken. Det saudiarabiska överhuvudet, Kung Fadh, hade aldrig varit någon vän av långa sittningar men nu gjorde han uppenbarligen ett undantag. I drygt två timmar hade han nu talat med den svenske statsministern Olof Palme.

Innan det informella mötet som kommit till stånd, efter initiativ från den saudiske kungen själv, hade Olof Palme fått höra att allt över en kvart med Kung Fadh skulle betecknas som en stor framgång.

Ändå hade Palme aldrig tvekat när han fått inbjudan tre dagar tidigare under en resa i Costa Rica. Allt för mycket låg i potten, motsvarande 100 miljarder kronor, för att Olof Palme skulle kunna ignorera en sådan möjlighet.

Så mycket skulle de två svenska byggföretagen Skanska och ABV dela på om de tog hem kontraktet som innebar att bygga bergrum för lagring av saudisk olja.

En förutsättning för att svenskarna skulle få projektet var att den svenska regeringen gick i god för de båda företagen.

Olof Palme kopplade på sin intensiva charm och Kung Fadh smälte. Den svenske statsministern skulle aldrig få uppleva det men hans charmoffensiv denna februarikväll på Rivieran var avgörande för en annan saudiers framtid - Mohammed al-Amoudis.

*JEDDAH VÅREN 1988

Det tog bara några timmar att komma överens. Sedan hade byggjättarna Skanska och ABV i det närmaste skänkt bort världens största byggprojekt till sin tidigare medarbetare Mohammed al-Amoudi.

Det skulle bli hans livs klipp och det kunde han tacka ett gäng fega svenska styrelseproffs för.

I nästan tio år hade Mohammed al-Amoudi tillsammans med ABV:s dynamiske VD Sune Brasar slitit för att ro hem det gigantiska bergrumsprojektet till Sverige.

Statsminister Olof Palmes insatser hade också varit ovärderliga. Samma dag som han mördades hade Palme till och med skrivit ett rekommendationsbrev till den saudiske kungen Fadh där han lovordade ABV:s kompetens.

Till slut hade saudierna svalt betet och kontraktet var i svensk ägo. Sune Brasar skrev själv under det på plats i Jeddah. Men sedan fick styrelserna i ABV och Skanska kalla fötter.

Visst var det ett oerhört lockande kontrakt men tänk om saudierna inte kunde betala? Aktiemarknadens dom skulle bli skoningslös och i värsta fall hotade fullständigt ekonomiskt haveri, menade de två börsbolagsstyrelserna. Nej, det var bättre att ta det säkra före det osäkra och hoppa av.

Beslutet innebar att de svenska företagsledarna i praktiken nobbade ett av de största byggprojekten sedan de egyptiska pyramiderna.

I stället fick Sune Brasar, som då slutat som VD för ABV, uppdraget att sälja hela kontraktet för att svenskarna skulle undvika en skadeståndsprocess med saudierna.

"Jag ringde Mohammed (al-Amoudi) direkt och frågade om han kände till någon som var intresserad. Några veckor senare träffades vi och gjorde upp affären", säger Sune Brasar som än i dag har svårt att förstå hur de svenska byggbolagen kunde dra sig ur bergrumsprojektet.

Mohammed al-Amoudi hade inga stora tillgångar själv men lyckades ändå ordna finansiering från en grupp investerare vars identitet fortfarande är okänd.

Köpesumman för hela miljardprojektet sattes till 175 miljoner kronor, Mohammed al-Amoudi satsade allt på ett kort och drog hem jackpotten - ett bygguppdrag värt motsvarande över 100 miljarder kronor.

Fortsættes i næste indlæg

*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL

Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera ägdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.

Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle säljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen på spekulanter, tvärtom de stod på kö, det var i stället att hitta rätt köpare.

Det gick inte för sig att sälja en sådan här klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig så här långt hade på långa vägar levt upp till de politiska kraven på ett fläckfritt förflutet. Längst hade diskussionerna gått med mångmiljardären Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvärt.

Nu satt de åter samlade i kammarrättens magnifika plenisal på Riddarholmen. Just för tillfället diskuterade de andra frågor men huvudvärken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.

Då plötsligt, ungefär halvvägs in i mötet, knackade det försynt på dörren. Det var en av tjänstemännen på departementet som hade något viktigt att berätta. En saudisk affärsman hade lagt ett bud på hela OK Petroleum. När tjänstemannen bett om referenser fick han två namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. Båda satt i privatiseringskommissionen.

Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande händelsen väl.

"Förvåningen och nyfikenheten var stor, men när vi fick reda på att det var Mohammed (al-Amoudi) så var saken klar. I samband med bergrumsaffären jobbade jag som statssekreterare åt Palme och hade då på nära håll imponerats av Mohammeds arbete", säger Carl-Johan Åberg.

Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning på den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet på nästan 6 miljarder kronor under.

Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.

2. Hænger tingene sammen?

Kære læser!
Læste du indlæg nr. 1. Tænkte du sagen igennem. Ikke sandt? Man kommer ikke uden om, at det er en meget mærkelig historie fra 1994. Og endnu mere mærkeligt var det, at den så at sige fortiedes, hvor man skulde have forventet sig, at landets samtlige nyhedsformidlere var ramlet over hinanden for at komme først med de store sorte overskrifter på forsiderne.

Som læge Eva Bergqvist skrev:
Varför intresserade sig inte rätten för påståendet att Hassan Al-Amoudi skulle vara terrorist? Varför åtalades han inte för försök att olagligt köpa i Sverige vad man trodde vara material till kärnvapen? Varför ifrågasattes inte storleken på den begärda lösensumman? Tio miljoner dollar förefaller lite väl mycket för att avhjälpa Bereketeabs ekonomiska problem med sin bilverkstad. Varför dömdes inte den tredje eritreanen, Mikael Tesfai, till utvisning efter avtjänat fängelsestraff? Och framför allt, varför intresserade sig inte svenska massmedia för denna sensationella affär?
Allt talar för att det obehagliga kidnappingmålet från 1994 tystats ned så långt möjligt var.

Selvsamme år, ja, tilmed samme efterår 1994 - skete den skrækkelige færgeulykke,
som også skulde blive hyldet i mystik, og som den dag i dag ikke er klarlagt, skønt experter og sagkyndige ivrigt har arbejdet med sagen i tekniske forsøg og gransket teorierne , bl.a. tidsskriftet DSM (Debatt. Sanningssökande. Mediakritik), hvis redaktør, Jan Gillberg, har skrevet flere bøger om katastrofen.

ESTONIA - færgen mellem Baltikum og Stockolm - forliste med 852 passagerere.
Minister Carl  Bild syntes at have haft en teknisk forklaring straks han fik nyheden om morgenen, mens Mona Sahlin havde travlt med at hindre enhver undersøgelse af havariet.
Da visse rygter ikke kunde stoppes, indrømmede man omsider, at der var blevet smuglet militære våben og hemmeligheder over til Sverige. Dog ikke lige den pågældende nat, sagde man, men i hvert fald bevisligt 14 dage tidligere. I Baltikum havde Sovjet ved deres tilbagetrækning efterladt sig mange militære genstande, som kunde have stor interesse for andre lande. Sovjet havde måske også interesse i, at disse ting ikke kom til udlandet.
Hvem smuglede hvad? Og hvem lukkede øjnene for smugleriet? Hvem gav ordre til, at de indsmuglede ting ikke skulde kontrolleres af told eller lignende?  Hvem vidste noget? Hvem løg og hvem talte sandhed? Hvad var Al Amoudis rød kviksølv? En kode? et svimlende dyrt kemikalie?
(Forklaqringer og citater svirrede i luften i TV. En kvinde i en eller anden stilling i forbindelse med havnevæsenet mente at have forstået, at tingene skulde videre til Æypten....).  

 Var der en sammenhæng mellem 1) eventuelle værdifulde militære hemmeligheder eller genstande
2) Hassan Al-Amoudis interesse i at få fat i "rødt kviksølv" og 3) skibskatastrofen.

Hvorfor gik skibet ned?

Her er en tegning fra Sovjetrusland:

!. Saudi. En besynnerlig historia om en saudiarabisk shejk,som älskar (?) Sverige

Saudiarabien er mer aktuel i Sverige end nogensinde. Svenskerne skal hjælpe Saudiarabien med at opruste og bygge en våbenfabrik. Det er tilsyneladende kommet bag på massemedierne og folket.
Folks hukommelse er ikke altid så god, og rævestreger heller ikke så sædvanlige blandt politikere og regeringer.

Jeg kikker tilbage i mit arkiv og dèr er spændende ting, som jeg nu vil lægge ud på min blog i portioner
som en lille "saudiarabisk" serie. Da jeg ikke har brugt min blog i nogen tid, lader jeg den første portion her ligge et par dage.

Først vil jeg her henvise til en 3 sider lang artikel i det politisk-inkorrekte tidsskrift "Fri Information" 5. oktober 2001 ved chefredaktøren læge Eva Bergqvist med overskriften:
"Den  saudiarabiske  shejken  som  älskar  (?)  Sverige"

Nævnte artikels sidste led hed "En besynnerlig historia". Den står ikke 

på nogen måde tilbage for en spændende kriminalroman. Her er den:

"Den 10 december 1994 meddelade Svenska Dagbladet på några rader i en enspaltig notis att tre män dömts för människorov av två saudiska affärsmän som besökt Stockholm för att köpa rött kvicksilver. Trots att straffen blev så hårda som åtta, sex respektive sex års fängelse skrev SvD ingenting om motiv för b rottet eller vad som egentligen hänt. Däremot namngavs för ovanlighetens skull den hårdast dömde, Michael Bereketeab. Dagen därpå refererade Göteborgs-Posten i en ännu kortare notis vad Svenska Dagbladet skrivit. I övrigt var och förblev det tyst om detta säregna mål.

I Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 7468-94 kan läsas att målsägaren, d v s en av de kidnappade, var affärsman från Jeddah, Hassan Al-Amoudi. Han åtföljdes av en saudisk diplomat stationerad i Addis Abeba, Etiopen. Mohammed Al-Farhan. Al-Amoudi sade sig vara i Stockholm för affärer. Han förnekade all kännedom om rött kvicksilver. Det framgår lite diffust att han planerat köpa tunga maskiner och eventuellt begagnade varor för sitt företag, Saleh Trading (ett tydligen vanligt arabiskt företagsnamn). Bereketeab hade han träffat i Addis Abeba.

Bereketeab medgav mötet med Al-Amoudi i Etiopien och påstod sig ha fått i uppdrag att skaffa fram 1 kg rött kvicksilver för 38 miljoner dollar. Al-Amoudi skulle ha sagt att han behövde ämnet för religiösa ändamål. När han underrättat sig närmare om substansen fick han klart för sig att Al-Amoudi ämnade använda det röda kvicksilvret för framställning av kärnvapen. Dessutom fick han information att Al-Amoudi tillhörde en fundamentalistisk terroristgrupp. Bereketeab beslutade då att straffa Al-Amoudi genom att locka honom till Stockholm och utsätta honom för utpressning. Bereketeab är liksom sin medåtalade bror Medhanie B av eritreanskt ursprung men svensk medborgare. Ytterligare en i Sverige bosatt eritrean övertalades att ingå i kidnappningsaktionen. Al-Amoudi och den medföljande saudiske diplomaten lurades till en lägenhet i Solna, där de utsattes för misshandel och låstes in under fem dygn och tvingades kontakta Al-Amoudis släktingar i Saudiarabien för att få fram begärd lösensumma, 10 miljoner dollar. Släktingarna kontaktade saudiska ambassaden i Stockholm som i sin tur larmade förre överbefälhavaren Bengt Gustafsson. Denne fick polisen att spåra brottslingarna i Solna, varefter saudierna kunde friges.

Många obesvarade frågor kvarstår efter tingsrättens dom. I domen konstateras visserligen att rött kvicksilver sannolikt inte existerar. Ändå hade polisen lyckats beslagta ett fax från Al-Amoudis företag till Michael Bereketeab där rött kvicksilver beställdes, något som Al-Amoudi förnekade. Trots att denne uppenbart ljög nöjde rätten sig med att intervjua honom på telefon från Jeddah. Den likaså kidnappade och misshandlade diplomaten förhördes inte alls i tingsrätten, han fick till skillnad från Al-Amoudi inte heller något skadestånd (drygt 200 000 kr). Varför intresserade sig inte rätten för påståendet att Al-Amoudi skulle vara terrorist? Varför åtalades inte Al-Amoudi för försök att olagligt köpa i Sverige vad man trodde vara material till kärnvapen? Varför ifrågasattes inte storleken på den begärda lösensumman? Tio miljoner dollar förefaller lite väl mycket för att avhjälpa Bereketeabs ekonomiska problem som antyds i domen (den egna bilverkstaden gick dåligt, frun ville skiljas). Varför dömdes inte den tredje eritreanen, Mikael Tesfai, eritreansk och ej svensk medborgare, till utvisning efter avtjänat fängelsestraff? Och framför allt, varför intresserade sig inte svenska massmedia för denna sensationella affär?

Tingsrättens och främst åklagarens underlåtenhet att ställa självklara frågor gör att svenskt rättsväsende framstår som godtroget, närmast obegåvat.Kan det vara så att den från Palmeutredningen tränade åklagaren i kidnappingmålet, chefsåklagare Anders Helin, lärt sig att undvika obehagliga frågor? Sanningen är väl emellertid att saudiska och förmodligen även svenska intressen agerat för att få målsägaren att framstå som offer för vanligt bondfångeri och gärningsmännen som klent begåvade men penningsugna.

De penningbelopp som var aktuella i ärendet talar dock ett annat språk. S k befrielserörelse eller terroristorganisation förefaller betydligt mer trovärdiga som mottagare av 10 miljoner dollar än en bilverkstad på fallrepet. Polisens beslag av faxbeställning på rött kvicksilver från Hassan Al-Amoudi borde föranleda intrikata frågor. Vad skall en saudier göra med påstått kärnvapenmaterial? Som vanligt tänker man på bin Ladin som ju var aktuell redan 1994, bl a efter den första aktionen mot World Trade Center i New York 1993. Sett från bin Ladins och hans anhängares synvinkel hade denna och liknande aktioner förmodligen ett religiöst ändamål, d v s stämde med Al-Amoudis beskrivning av användningsområdet. Allt talar för att det obehagliga kidnappingmålet från 1994 tystats ned så långt möjligt var. Och de undersökande journalisterna lyser som vanligt med sin frånvaro."