marts 20, 2012

6. Al-Amoudi en sidste gang:



Wikipedia skriver:
"Sheikh Mohammed Hussein Ali Al Amoudi (Ge'ez: ሞሓመዔ አልአሙá‹Č, Arabic: Ù…Ű­Ù…ŰŻ Ű­ŰłÙŠÙ† Ű§Ù„ŰčÙ…ÙˆŰŻÙŠ; is a Saudi Arabian/Ethiopian businessman and billionaire who lives in Ethiopia and Riyadh, Saudi Arabia. As of 2011, his net worth has been estimated by Forbes at $12.3 billion, making him the 63rd richest person in the world. This listing also ranks him as the richest person in Ethiopia and the second richest Saudi Arabian citizen in the world.[1] According to Forbes, as of March 2012 Al Amoudi is the richest black person in the world, having surpassed Aliko Dangote.[2]
Al Amoudi made his fortune in construction and real estate before branching out to buy oil refineries in Sweden and Morocco. He is said to be the largest foreign investor in both Sweden and Ethiopia."

Al Amoudis fornavn med "H" er altsĂ„ - i hvert fald officielt - Hussein og dermed kommer man ikke nĂŠrmere en lĂžsning af den nĂŠvnte kriminalgĂ„de om kipnapningen, pengeafpresningen og det "rĂžde kviksĂžlv". Selvom nogen naturligvis mĂ„ vide besked, forbliver det en hemmelighed, ligesom detaljerne ved Estonias undergang.
"Olieshejk vil sprede islam i Sverige gennem sine virksomheder” stod der med kraftig skrift over to sider i bladet ”NĂ€ringsliv”nr. 7 juli 2005, et tillĂ€g til ”VĂ€rlden idag”. Som god muhammedaner og stenrig er det hans pligt at bidrage til bygning af moskĂšer og muslimske kulturhuse til undervisning i koranen.


Al-Amoudi har investeret stort i entrepenĂžrfirmaet PEAB, og interesserer sig for  havneanlĂŠg som f.ex. MalmĂžs Vesthavn samt byggeprojektet ved HallandsĂ„sen og BĂ„stad, skisportsanlĂŠg i Norge etc.  Han har ogsĂ„ kik pĂ„ boligmarkedet og har kĂžbt nogle af Stockholms mest exklusive lejligheder, bl. a. Ivar Kreugers tĂŠndstikspalads. Som en erkendtlighed for al hans virksomhed har kongen tildelt ham Nordstjerneordenen.



marts 14, 2012

5. Al-Amoudi fortsat

Endnu en del af Stefan Lundells artikel i WeekendtillÀgget till Dagens Industri 20-21. maj 2005, hvor han fortÊller om:


"*STOCKHOLM DEN 16 OCH 17 MARS 2005, HACKHOLMSSUNDS HERRGÅRD OCH PREEMS HUVUDKONTOR

Det har hunnit bli natt nÀr bilen saktar in framför den höga grinden. De automatiska grindportarna skjuts Ät sidan och bilen kan köra vidare den knappa kilometern upp mot Hackholmssunds herrgÄrd.
NÀr bilen stannat framför porten kliver Mohammed al-Amoudi ur baksÀtet. NÄgon timme tidigare har han landat med sitt privata jetplan pÄ Bromma flygplats. Det Àr hÀr pÄ Hackholmssund som Mohammed al-Amoudi brukar bo nÀr han Àr i Sverige.

Han köpte herrgÄrden frÄn landstinget i Stockholm för drygt 9 Mkr 1994 och bjuder gÀrna med vÀnner hit frÄn Saudiarabien nÀr han Àr pÄ besök. Vid flera tillfÀllen har ocksÄ ett eller ett par av hans barn följt med till slottet som ligger naturskönt men mycket avskilt vid MÀlaren nÄgra mil utanför Stockholm. Sedan Mohammed al-Amoudi tog över fastigheten har den lyxrenoverats samtidigt som ett nÀstan lika stort hus byggts upp bredvid orginalbyggnaden.
NÀr Mohammed Àr i landet disponerar han sjÀlv alltid ett av husen. Annars fungerar Hackholmssund som en exklusiv konferensanlÀggning med komfort och diskretion som frÀmsta kÀnnetecken. HÀr har flera av Sveriges tyngsta företagsledningar trÀffats för överlÀggningar och Àven i politiska sammanhang har Hackholmssund utnyttjats för att undvika uppmÀrksamhet.

Det Àr fÄ, högst fem personer, som kÀnner till hans ankomst denna mörka marsnatt.
Och det Àr inte bara av sÀkerhetsskÀl som diskretionen Àr sÄ hög denna gÄng.
Mohammed al-Amoudi Àlskar att överraska sin omgivning. I morgon har han dessutom en riktig nyhet att bjuda pÄ.

Efter nÄgra timmars sömn och frukost beger sig Mohammed al-Amoudi in mot Stockholm och Preems huvudkontor pÄ Sandhamnsgatan. DÀr har redan den elva man starka styrelsen för Preem (gamla OK Petroleum) samlats för styrelsemöte följt av bolagsstÀmma.
Styrelsemötet har precis startat nÀr Mohammed al-Amoudi gör sin överraskande entré.
Mötet gÄr över i bolagsstÀmma och det blir dags för val av styrelseordförande anmÀler Mohammed al-Amoudi ovÀntat sitt intresse att kandidera.

Som enda Àgare i Preem blir röstningen givetvis en formalitet men Mohammed al-Amoudis val att trÀda in som styrelseordförande i Preem blir ÀndÄ en viktig markering frÄn saudierns sida. Preem stÄr inför en investering pÄ 3,5 miljarder kronor i raffinaderiet i Lysekil och Àr numera den vinstrikaste delen i hans imperium. Det Àr sannolikt ett avgörande skÀl till att Mohammed al-Amoudi nu vill följa den operativa verksamheten nÀrmare Àn tidigare.
PÄ lunchen efter bolagsstÀmman motiverar Mohammed al-Amoudi sjÀlv sitt beslut i ett informellt tal till styrelseledamöterna.
"Mohammed pekade bland annat pĂ„ att han ville komma nĂ€rmare den operativa verksamheten", sĂ€ger Richard Öhman, som var en av de fĂ„ personer som redan innan bolagsstĂ€mman kĂ€nde till styrelseförĂ€ndringen.
PĂ„ kvĂ€llen lĂ€mnar Mohammed al-Amoudi Stockholm." .... 

(Her kommer et afsnit om Al-Amoudis store pengeplaceringer i sit hjemland Etiopien, og sĂ„ slutter artiklen tilbage i Sverige om)....  


"*LYSEKIL DEN 17 MAJ 2005
Tio timmars flygresa rakt norrut frÄn Addis Abeba sliter byggjobbarna för fullt. HÀr, i Lysekil pÄ den svenska vÀstkusten, ska ett av vÀrldens modernaste oljeraffinaderier stÄ fÀrdigt nÀsta Är. Prislapp: 3,5 miljarder kronor.
Mohammed al-Amoudis investeringsiver har inte avtagit, den har bara bytt fokus. Richard Öhman förklarar:
"Han Àr lika aktiv som tidigare, bara den senaste treÄrsperioden har han investerat nÀstan 7 miljarder i Sverige. Skillnaden Àr att Mohammed lÀgger pengarna inom sina befintliga bolag. Jag tror inte att han nÄgonsin kommer att lÀmna Sverige - han Àlskar landet och folket för mycket."


Nu har vi lĂŠst om denne rigmand Muhammed al-Amoudi og ser vi pĂ„ listen over Forbes  "Worlds richest people" sĂ„ stĂ„r der:

"Mohammad H Al Amoudi , 57 , self made Source: oil Net Worth: $1.5 bil -
Country of citizenship: Saudi Arabia Marital Status: married , 0 children
Ethiopian-born and raised in Saudi Arabia, Al Amoudi made his fortune in construction and real estate before branching out to buy oil refineries in Sweden and Morocco. The largest foreign investor in both Sweden and his native Ethiopia, he is currently expanding his African investments through the AIG Africa Infrastructure Fund. Lately, Al-Amoudi has been busy defending himself after being named a terrorist financier in the trillion-dollar lawsuit filed by the families of 9/11 victims. Through a spokesperson he denies ever having financed any terrorist efforts."
Han navngives altsĂ„ her: Mohammad H Al Amoudi. Der er et "H" ogsĂ„. MĂ„ske en ligegyldig skrivefejl. 
Hvad var det han hed, ham der vilde kÞbe rÞdt kviksÞlv og blev kidnappet....? Det stÄr i dommen fra retssagen...


marts 13, 2012

4. Al-Amoudi

OK




*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL

Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera Àgdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.


Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle sÀljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen pÄ spekulanter, tvÀrtom de stod pÄ kö, det var i stÀllet att hitta rÀtt köpare.

Det gick inte för sig att sÀlja en sÄdan hÀr klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig sÄ hÀr lÄngt hade pÄ lÄnga vÀgar levt upp till de politiska kraven pÄ ett flÀckfritt förflutet. LÀngst hade diskussionerna gÄtt med mÄngmiljardÀren Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvÀrt.
Nu satt de Äter samlade i kammarrÀttens magnifika plenisal pÄ Riddarholmen. Just för tillfÀllet diskuterade de andra frÄgor men huvudvÀrken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.

DĂ„ plötsligt, ungefĂ€r halvvĂ€gs in i mötet, knackade det försynt pĂ„ dörren. Det var en av tjĂ€nstemĂ€nnen pĂ„ departementet som hade nĂ„got viktigt att berĂ€tta. En saudisk affĂ€rsman hade lagt ett bud pĂ„ hela OK Petroleum. NĂ€r tjĂ€nstemannen bett om referenser fick han tvĂ„ namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. BĂ„da satt i privatiseringskommissionen.

Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande hĂ€ndelsen vĂ€l.
"FörvĂ„ningen och nyfikenheten var stor, men nĂ€r vi fick reda pĂ„ att det var Mohammed (al-Amoudi) sĂ„ var saken klar. I samband med bergrumsaffĂ€ren jobbade jag som statssekreterare Ă„t Palme och hade dĂ„ pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll imponerats av Mohammeds arbete", sĂ€ger Carl-Johan Åberg.
Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning pÄ den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet pÄ nÀstan 6 miljarder kronor under.
Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.

marts 12, 2012

3. Al-Amoudi fortsat


Lad nu historien om ESTONIA, de indsmuglede militĂŠrhemmeligheder og det rĂžde kviksilver ligge, samt de dĂžmte kidnappere og den befriede Al-Amoudi..... til senere.

Her citerer jeg en gammel artikel fra Dagens Industri:


2005-05-24: Stefan Lundell i WeekendtillÀgg till Dagens Industri 20-21. maj 2005:


"ADDIS ABEBA/STOCKHOLM. NÀr Mohammed al-Amoudi köpte gamla OK Petroleum för elva Är sedan (alltsÄ 1994) var han helt okÀnd för den svenska allmÀnheten. Det Àr han fortfarande.


ÄndĂ„ har den saudiske shejken tillgĂ„ngar i Sverige pĂ„ minst 25 miljarder kronor och varje mĂ„nad fĂ„r över 15.000 svenskar lön frĂ„n bolag direkt styrda av Mohammed al-Amoudi.

Mohammed al-Amoudi föddes i den etiopiska staden Weldiya för drygt 60 Är sedan.
Hans mor Rukhia kom frÄn enkla förhÄllanden men hans far, Husein Ali, var bördig frÄn en kÀnd jemenitisk handelsfamilj som hade goda kontakter bÄde med den saudiska kungafamiljen och den numera vÀrldskÀnda slÀkten bin-Laden."

"Redan i 20-ÄrsÄldern utvandrade Mohammed al-Amoudi till Saudiarabien dÀr han anstÀlldes som affÀrskoordinator hos den svenska byggjÀtten ABV (senare ihopslaget med JCC till NCC). Genom att utnyttja sin familjs nÀtverk kunde Mohammed al-Amoudi agera dörröppnare för svenskarna in till det slutna arabiska samhÀllet.

Samtidigt blev ABV i förlÀngningen Mohammed al-Amoudis privata entrébiljett till de riktigt stora affÀrerna.

Med hjÀlp av tidigare okÀnda affÀrsdokument och ett femtiotal intervjuer har DI Weekend kartlagt Mohammed al-Amoudis liv, frÄn de första stapplande stegen som rÄdgivare i ABV till dagens mÄngmiljardimperium över fem kontinenter.
HÀr Àr den okÀnda historien om Sveriges största utlÀndska privatinvesterare - Mohammed al-Amoudi."

*KUNG FADHS SOMMARRESIDENS UTANFÖR CANNES, FRANSKA RIVIERAN DEN 12 FEBRUARI 1984
Dag hade för lÀnge sedan övergÄtt i kvÀll men Ànnu var det inget som tydde pÄ att mötet inne i palatset mellan de tvÄ statsmÀnnen skulle avslutas.
Det var ett gott tecken. Det saudiarabiska överhuvudet, Kung Fadh, hade aldrig varit nÄgon vÀn av lÄnga sittningar men nu gjorde han uppenbarligen ett undantag. I drygt tvÄ timmar hade han nu talat med den svenske statsministern Olof Palme.

Innan det informella mötet som kommit till stÄnd, efter initiativ frÄn den saudiske kungen sjÀlv, hade Olof Palme fÄtt höra att allt över en kvart med Kung Fadh skulle betecknas som en stor framgÄng.
ÄndĂ„ hade Palme aldrig tvekat nĂ€r han fĂ„tt inbjudan tre dagar tidigare under en resa i Costa Rica. Allt för mycket lĂ„g i potten, motsvarande 100 miljarder kronor, för att Olof Palme skulle kunna ignorera en sĂ„dan möjlighet.

SÄ mycket skulle de tvÄ svenska byggföretagen Skanska och ABV dela pÄ om de tog hem kontraktet som innebar att bygga bergrum för lagring av saudisk olja.
En förutsÀttning för att svenskarna skulle fÄ projektet var att den svenska regeringen gick i god för de bÄda företagen.
Olof Palme kopplade pÄ sin intensiva charm och Kung Fadh smÀlte. Den svenske statsministern skulle aldrig fÄ uppleva det men hans charmoffensiv denna februarikvÀll pÄ Rivieran var avgörande för en annan saudiers framtid - Mohammed al-Amoudis.


*JEDDAH VÅREN 1988
Det tog bara nÄgra timmar att komma överens. Sedan hade byggjÀttarna Skanska och ABV i det nÀrmaste skÀnkt bort vÀrldens största byggprojekt till sin tidigare medarbetare Mohammed al-Amoudi.
Det skulle bli hans livs klipp och det kunde han tacka ett gÀng fega svenska styrelseproffs för.

I nÀstan tio Är hade Mohammed al-Amoudi tillsammans med ABV:s dynamiske VD Sune Brasar slitit för att ro hem det gigantiska bergrumsprojektet till Sverige.
Statsminister Olof Palmes insatser hade ocksÄ varit ovÀrderliga. Samma dag som han mördades hade Palme till och med skrivit ett rekommendationsbrev till den saudiske kungen Fadh dÀr han lovordade ABV:s kompetens.
Till slut hade saudierna svalt betet och kontraktet var i svensk Àgo. Sune Brasar skrev sjÀlv under det pÄ plats i Jeddah. Men sedan fick styrelserna i ABV och Skanska kalla fötter.

Visst var det ett oerhört lockande kontrakt men tÀnk om saudierna inte kunde betala? Aktiemarknadens dom skulle bli skoningslös och i vÀrsta fall hotade fullstÀndigt ekonomiskt haveri, menade de tvÄ börsbolagsstyrelserna. Nej, det var bÀttre att ta det sÀkra före det osÀkra och hoppa av.
Beslutet innebar att de svenska företagsledarna i praktiken nobbade ett av de största byggprojekten sedan de egyptiska pyramiderna.

I stÀllet fick Sune Brasar, som dÄ slutat som VD för ABV, uppdraget att sÀlja hela kontraktet för att svenskarna skulle undvika en skadestÄndsprocess med saudierna.
"Jag ringde Mohammed (al-Amoudi) direkt och frÄgade om han kÀnde till nÄgon som var intresserad. NÄgra veckor senare trÀffades vi och gjorde upp affÀren", sÀger Sune Brasar som Àn i dag har svÄrt att förstÄ hur de svenska byggbolagen kunde dra sig ur bergrumsprojektet.
Mohammed al-Amoudi hade inga stora tillgÄngar sjÀlv men lyckades ÀndÄ ordna finansiering frÄn en grupp investerare vars identitet fortfarande Àr okÀnd.

Köpesumman för hela miljardprojektet sattes till 175 miljoner kronor, Mohammed al-Amoudi satsade allt pÄ ett kort och drog hem jackpotten - ett bygguppdrag vÀrt motsvarande över 100 miljarder kronor.


FortsĂŠttes i nĂŠste indlĂŠg

*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL
Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera Àgdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.

Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle sÀljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen pÄ spekulanter, tvÀrtom de stod pÄ kö, det var i stÀllet att hitta rÀtt köpare.

Det gick inte för sig att sÀlja en sÄdan hÀr klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig sÄ hÀr lÄngt hade pÄ lÄnga vÀgar levt upp till de politiska kraven pÄ ett flÀckfritt förflutet. LÀngst hade diskussionerna gÄtt med mÄngmiljardÀren Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvÀrt.
Nu satt de Äter samlade i kammarrÀttens magnifika plenisal pÄ Riddarholmen. Just för tillfÀllet diskuterade de andra frÄgor men huvudvÀrken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.

DĂ„ plötsligt, ungefĂ€r halvvĂ€gs in i mötet, knackade det försynt pĂ„ dörren. Det var en av tjĂ€nstemĂ€nnen pĂ„ departementet som hade nĂ„got viktigt att berĂ€tta. En saudisk affĂ€rsman hade lagt ett bud pĂ„ hela OK Petroleum. NĂ€r tjĂ€nstemannen bett om referenser fick han tvĂ„ namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. BĂ„da satt i privatiseringskommissionen.

Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande hĂ€ndelsen vĂ€l.
"FörvĂ„ningen och nyfikenheten var stor, men nĂ€r vi fick reda pĂ„ att det var Mohammed (al-Amoudi) sĂ„ var saken klar. I samband med bergrumsaffĂ€ren jobbade jag som statssekreterare Ă„t Palme och hade dĂ„ pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll imponerats av Mohammeds arbete", sĂ€ger Carl-Johan Åberg.
Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning pÄ den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet pÄ nÀstan 6 miljarder kronor under.
Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.

marts 10, 2012

2. HĂŠnger tingene sammen?

KĂŠre lĂŠser!
LÊste du indlÊg nr. 1. TÊnkte du sagen igennem. Ikke sandt? Man kommer ikke uden om, at det er en meget mÊrkelig historie fra 1994. Og endnu mere mÊrkeligt var det, at den sÄ at sige fortiedes, hvor man skulde have forventet sig, at landets samtlige nyhedsformidlere var ramlet over hinanden for at komme fÞrst med de store sorte overskrifter pÄ forsiderne.

Som lĂŠge Eva Bergqvist skrev:
Varför intresserade sig inte rÀtten för pÄstÄendet att Hassan Al-Amoudi skulle vara terrorist? Varför Ätalades han inte för försök att olagligt köpa i Sverige vad man trodde vara material till kÀrnvapen? Varför ifrÄgasattes inte storleken pÄ den begÀrda lösensumman? Tio miljoner dollar förefaller lite vÀl mycket för att avhjÀlpa Bereketeabs ekonomiska problem med sin bilverkstad. Varför dömdes inte den tredje eritreanen, Mikael Tesfai, till utvisning efter avtjÀnat fÀngelsestraff? Och framför allt, varför intresserade sig inte svenska massmedia för denna sensationella affÀr?
Allt talar för att det obehagliga kidnappingmÄlet frÄn 1994 tystats ned sÄ lÄngt möjligt var.

Selvsamme Är, ja, tilmed samme efterÄr 1994 - skete den skrÊkkelige fÊrgeulykke,
som ogsÄ skulde blive hyldet i mystik, og som den dag i dag ikke er klarlagt, skÞnt experter og sagkyndige ivrigt har arbejdet med sagen i tekniske forsÞg og gransket teorierne , bl.a. tidsskriftet DSM (Debatt. Sanningssökande. Mediakritik), hvis redaktÞr, Jan Gillberg, har skrevet flere bÞger om katastrofen.

ESTONIA - fĂŠrgen mellem Baltikum og Stockolm - forliste med 852 passagerere.
Minister Carl  Bild syntes at have haft en teknisk forklaring straks han fik nyheden om morgenen, mens Mona Sahlin havde travlt med at hindre enhver undersĂžgelse af havariet.
Da visse rygter ikke kunde stoppes, indrÞmmede man omsider, at der var blevet smuglet militÊre vÄben og hemmeligheder over til Sverige. Dog ikke lige den pÄgÊldende nat, sagde man, men i hvert fald bevisligt 14 dage tidligere. I Baltikum havde Sovjet ved deres tilbagetrÊkning efterladt sig mange militÊre genstande, som kunde have stor interesse for andre lande. Sovjet havde mÄske ogsÄ interesse i, at disse ting ikke kom til udlandet.
Hvem smuglede hvad? Og hvem lukkede Ăžjnene for smugleriet? Hvem gav ordre til, at de indsmuglede ting ikke skulde kontrolleres af told eller lignende?  Hvem vidste noget? Hvem lĂžg og hvem talte sandhed? Hvad var Al Amoudis rĂžd kviksĂžlv? En kode? et svimlende dyrt kemikalie?
(Forklaqringer og citater svirrede i luften i TV. En kvinde i en eller anden stilling i forbindelse med havnevĂŠsenet mente at have forstĂ„et, at tingene skulde videre til Æypten....).  

 Var der en sammenhĂŠng mellem 1) eventuelle vĂŠrdifulde militĂŠre hemmeligheder eller genstande
2) Hassan Al-Amoudis interesse i at fÄ fat i "rÞdt kviksÞlv" og 3) skibskatastrofen.


Hvorfor gik skibet ned?

Her er en tegning fra Sovjetrusland:



marts 08, 2012

!. Saudi. En besynnerlig historia om en saudiarabisk shejk,som Àlskar (?) Sverige

Saudiarabien er mer aktuel i Sverige end nogensinde. Svenskerne skal hjÊlpe Saudiarabien med at opruste og bygge en vÄbenfabrik. Det er tilsyneladende kommet bag pÄ massemedierne og folket.
Folks hukommelse er ikke altid sÄ god, og rÊvestreger heller ikke sÄ sÊdvanlige blandt politikere og regeringer.

Jeg kikker tilbage i mit arkiv og dÚr er spÊndende ting, som jeg nu vil lÊgge ud pÄ min blog i portioner
som en lille "saudiarabisk" serie. Da jeg ikke har brugt min blog i nogen tid, lader jeg den fĂžrste portion her ligge et par dage.

FĂžrst vil jeg her henvise til en 3 sider lang artikel i det politisk-inkorrekte tidsskrift "Fri Information" 5. oktober 2001 ved chefredaktĂžren lĂŠge Eva Bergqvist med overskriften:
"Den  saudiarabiske  shejken  som  Ă€lskar  (?)  Sverige"


NĂŠvnte artikels sidste led hed "En besynnerlig historia". Den stĂ„r ikke 
pÄ nogen mÄde tilbage for en spÊndende kriminalroman. Her er den:


"Den 10 december 1994 meddelade Svenska Dagbladet pÄ nÄgra rader i en enspaltig notis att tre mÀn dömts för mÀnniskorov av tvÄ saudiska affÀrsmÀn som besökt Stockholm för att köpa rött kvicksilver. Trots att straffen blev sÄ hÄrda som Ätta, sex respektive sex Ärs fÀngelse skrev SvD ingenting om motiv för b rottet eller vad som egentligen hÀnt. DÀremot namngavs för ovanlighetens skull den hÄrdast dömde, Michael Bereketeab. Dagen dÀrpÄ refererade Göteborgs-Posten i en Ànnu kortare notis vad Svenska Dagbladet skrivit. I övrigt var och förblev det tyst om detta sÀregna mÄl.

I Stockholms tingsrÀtts dom i mÄl nr B 7468-94 kan lÀsas att mÄlsÀgaren, d v s en av de kidnappade, var affÀrsman frÄn Jeddah, Hassan Al-Amoudi. Han Ätföljdes av en saudisk diplomat stationerad i Addis Abeba, Etiopen. Mohammed Al-Farhan. Al-Amoudi sade sig vara i Stockholm för affÀrer. Han förnekade all kÀnnedom om rött kvicksilver. Det framgÄr lite diffust att han planerat köpa tunga maskiner och eventuellt begagnade varor för sitt företag, Saleh Trading (ett tydligen vanligt arabiskt företagsnamn). Bereketeab hade han trÀffat i Addis Abeba.

Bereketeab medgav mötet med Al-Amoudi i Etiopien och pÄstod sig ha fÄtt i uppdrag att skaffa fram 1 kg rött kvicksilver för 38 miljoner dollar. Al-Amoudi skulle ha sagt att han behövde Àmnet för religiösa ÀndamÄl. NÀr han underrÀttat sig nÀrmare om substansen fick han klart för sig att Al-Amoudi Àmnade anvÀnda det röda kvicksilvret för framstÀllning av kÀrnvapen. Dessutom fick han information att Al-Amoudi tillhörde en fundamentalistisk terroristgrupp. Bereketeab beslutade dÄ att straffa Al-Amoudi genom att locka honom till Stockholm och utsÀtta honom för utpressning. Bereketeab Àr liksom sin medÄtalade bror Medhanie B av eritreanskt ursprung men svensk medborgare. Ytterligare en i Sverige bosatt eritrean övertalades att ingÄ i kidnappningsaktionen. Al-Amoudi och den medföljande saudiske diplomaten lurades till en lÀgenhet i Solna, dÀr de utsattes för misshandel och lÄstes in under fem dygn och tvingades kontakta Al-Amoudis slÀktingar i Saudiarabien för att fÄ fram begÀrd lösensumma, 10 miljoner dollar. SlÀktingarna kontaktade saudiska ambassaden i Stockholm som i sin tur larmade förre överbefÀlhavaren Bengt Gustafsson. Denne fick polisen att spÄra brottslingarna i Solna, varefter saudierna kunde friges.

MĂ„nga obesvarade frĂ„gor kvarstĂ„r efter tingsrĂ€ttens dom. I domen konstateras visserligen att rött kvicksilver sannolikt inte existerar. ÄndĂ„ hade polisen lyckats beslagta ett fax frĂ„n Al-Amoudis företag till Michael Bereketeab dĂ€r rött kvicksilver bestĂ€lldes, nĂ„got som Al-Amoudi förnekade. Trots att denne uppenbart ljög nöjde rĂ€tten sig med att intervjua honom pĂ„ telefon frĂ„n Jeddah. Den likasĂ„ kidnappade och misshandlade diplomaten förhördes inte alls i tingsrĂ€tten, han fick till skillnad frĂ„n Al-Amoudi inte heller nĂ„got skadestĂ„nd (drygt 200 000 kr). Varför intresserade sig inte rĂ€tten för pĂ„stĂ„endet att Al-Amoudi skulle vara terrorist? Varför Ă„talades inte Al-Amoudi för försök att olagligt köpa i Sverige vad man trodde vara material till kĂ€rnvapen? Varför ifrĂ„gasattes inte storleken pĂ„ den begĂ€rda lösensumman? Tio miljoner dollar förefaller lite vĂ€l mycket för att avhjĂ€lpa Bereketeabs ekonomiska problem som antyds i domen (den egna bilverkstaden gick dĂ„ligt, frun ville skiljas). Varför dömdes inte den tredje eritreanen, Mikael Tesfai, eritreansk och ej svensk medborgare, till utvisning efter avtjĂ€nat fĂ€ngelsestraff? Och framför allt, varför intresserade sig inte svenska massmedia för denna sensationella affĂ€r?

TingsrÀttens och frÀmst Äklagarens underlÄtenhet att stÀlla sjÀlvklara frÄgor gör att svenskt rÀttsvÀsende framstÄr som godtroget, nÀrmast obegÄvat.Kan det vara sÄ att den frÄn Palmeutredningen trÀnade Äklagaren i kidnappingmÄlet, chefsÄklagare Anders Helin, lÀrt sig att undvika obehagliga frÄgor? Sanningen Àr vÀl emellertid att saudiska och förmodligen Àven svenska intressen agerat för att fÄ mÄlsÀgaren att framstÄ som offer för vanligt bondfÄngeri och gÀrningsmÀnnen som klent begÄvade men penningsugna.

De penningbelopp som var aktuella i Àrendet talar dock ett annat sprÄk. S k befrielserörelse eller terroristorganisation förefaller betydligt mer trovÀrdiga som mottagare av 10 miljoner dollar Àn en bilverkstad pÄ fallrepet. Polisens beslag av faxbestÀllning pÄ rött kvicksilver frÄn Hassan Al-Amoudi borde föranleda intrikata frÄgor. Vad skall en saudier göra med pÄstÄtt kÀrnvapenmaterial? Som vanligt tÀnker man pÄ bin Ladin som ju var aktuell redan 1994, bl a efter den första aktionen mot World Trade Center i New York 1993. Sett frÄn bin Ladins och hans anhÀngares synvinkel hade denna och liknande aktioner förmodligen ett religiöst ÀndamÄl, d v s stÀmde med Al-Amoudis beskrivning av anvÀndningsomrÄdet. Allt talar för att det obehagliga kidnappingmÄlet frÄn 1994 tystats ned sÄ lÄngt möjligt var. Och de undersökande journalisterna lyser som vanligt med sin frÄnvaro."