Hoppa till innehÄllet

Robert Crumb

FrÄn Wikipedia
Robert Crumb
Robert Crumb, 2014.
FödelsenamnRobert Dennis Crumb
Född30 augusti 1943 (83 Är)
FödelseplatsPhiladelphia, Pennsylvania, USA
Verksamhet
Verksam1962–idag
KĂ€nda verkFritz the Cat, Mr. Natural
GenreUndergroundserier
Influerad avCarl Barks, Harvey Kurtzman
InflueratPhoebe Gloeckner, Matt Groening, Bill Plympton
Övrigt
MakaDana Morgan (g. 1964–1978; skilsmĂ€ssa)
Aline Kominsky-Crumb (g. 1978–hennes död 2022)
BarnJesse Crumb, Sophie Crumb
SlÀktingarMaxon Crumb (bror)
PriserEisner Award Hall of Fame (1991)
WebbplatsCrumb Products

Robert Crumb [krʌm], Ă€ven kĂ€nd som R. Crumb, född 30 augusti 1943 i Philadelphia, Pennsylvania, Ă€r en amerikansk geniförklarad[1][citat frĂ„n kĂ€lla efterfrĂ„gat] serietecknare som var en av de ledande skaparna av de sĂ„ kallade underground-serierna pĂ„ 1960-talet. 1965 gjorde han kultserien Fritz the Cat som blev film 1971 av Ralph Bakshi. Han ritade samtidigt serier i tidningen Zap Comics. PĂ„ 1970-talet ritade han vissa serier i tidningen American Splendor, som handlar om serieförfattaren Harvey Pekars liv. Crumb Ă€r vĂ€ldigt förtjust i gammaldags jazz och spelar sjĂ€lv banjo. Bland hans serier bör (förutom Fritz the Cat) Ă€ven Mr. Natural och Itzy and Bitzy nĂ€mnas. Han har ocksĂ„ illustrerat seriealbumet Kafka − en introduktion av David Zane Mairowitz. Filmregissören Terry Zwigoff gjorde 1994 dokumentĂ€rfilmen Crumb om Crumb.

Robert Crumb vÀxte upp i Philadelphia tillsammans med sina tvÄ bröder och tvÄ systrar, en dominant pappa och en amfetaminberoende mamma. Redan som barn tecknade Robert och hans bror Charles mÀngder av serier för att roa sig sjÀlva och sin familj. Charles var Roberts storebror och den som tidigast medvetet satsade pÄ serieteckningen. De startade Àven ett privat "serieförlag" tillsammans med brodern Maxon Crumb och sina tvÄ systrar. Inspirerad frÀmst av dagspress-serier av den klassiska skolan, bestÀmde Robert sig tidigt för att satsa pÄ en professionell karriÀr som tecknare. Denna karriÀr inleddes 1962 dÄ han fick arbete som tecknare av gratulationskort. Under samma period fick han kontakt med Harvey Kurtzman som gav honom ett jobb pÄ sin tidning Help! i New York. Kort dÀrefter lades tidningen ner.

Undergroundrörelsen

[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet rönte undergroundserier stor uppmÀrksamhet i det USA som prÀglades av "the love generation".[a] Undergroundserier var tecknade serier som gavs ut i seriefanzin eller pÄ smÄförlag och som ofta innehöll provocerande och utmanande innehÄll, med mycket sex, droger, vÄld och politisk satir. Robert Crumb blev en av förgrundsgestalterna i undergroundsammanhangen.

Början pÄ genombrottet skedde 1967, dÄ Crumb, nu bosatt i Kalifornien, slÀppte det första numret av Zap Comix. Det sponsrades ursprungligen av tidskriften Yarrowstalks, som han tidigare gjort en del serier för. DÄ Yarrowstalks utgivare försvann med originalteckningarna till första numret, tog Crumb sina kopior av dessa, samt de teckningar som han fÀrdigstÀllt till nummer tvÄ och lyckades fÄ dem utgivna av förlÀggarna Don Donahue och Charles Plymell. Zap blev en succé inom de alternativa kretsarna i 60-talets USA, och i senare nummer fick Crumb sÀllskap av andra provokativa serietecknare sÄsom S. Clay Wilson, Gilbert Shelton, Rick Griffin och Victor Moscoso. Zap följdes sedermera av tidningar som Jiz, Snatch Comics och Home Grown Funnies. Seriefigurer som Mr. Natural, Mr. Snoid, Flakey Foont, Eggs Ackley, Shuman the Human, Angelfood McSpade, Whiteman och Fritz the Cat rönte stor popularitet och blev en del av hippierörelsens ikonografi.

Fritz the Cat

[redigera | redigera wikitext]

I sin ungdom hade Crumb skapat en kattfigur som han kallade Fred the Cat. 1965 hade han Äterupplivat den under namnet Fritz the Cat, och ett avsnitt med honom hade publicerats i herrtidningen Cavalier. Under slutet av 1960-talet blev det fler avsnitt och Fritz blev populÀr, nÄgot som kulminerade dÄ animatören Ralph Bakshi 1972 gjorde tecknad lÄngfilm av figuren.[2] Crumb sjÀlv blev inte nöjd med filmen, och det kommersiella intresset gjorde honom sÄ trött pÄ det hela att han bestÀmde sig för att avliva katten Fritz. Detta skedde i tidningen People's Comics.

Politiskt och sjÀlvbiografiskt

[redigera | redigera wikitext]

Efter hippieerans kulmen började Crumb alltmer att intressera sig för politisk satir, sÄvÀl som för mer jordnÀra vardagsskildringar. Under den hÀr tiden började han ocksÄ med sina sjÀlvbiografiska serier, bÄde pÄ egen hand och i sina jamserier med hustrun Aline Kominsky-Crumb i tidningen Dirty Laundry.

1976 hjÀlpte han sin vÀn Harvey Pekar att starta en serietidning med sjÀlvbiografiska serier om Pekars eget liv. Resultatet blev American Splendor. Eftersom Pekar inte kunde teckna sjÀlv, stod Crumb för bilderna i Ätskilliga av Pekars tidiga serier.

I början av 1980-talet startade Crumb Weirdo, ett antologimagasin som innehöll bÄde hans egna serier och nÄgra av de frÀmsta alternativserieskaparna frÄn samma period. Hans solotidning Hup kom ut vid ungefÀr samma tid och introducerade den nya figuren Devil Girl.

1990-talet och framÄt

[redigera | redigera wikitext]

I övre medelÄldern fortsÀtter Crumb sin talrika produktion av rosade och uppmÀrksammade serier. Bland produktionen pÄ senare Är kan nÀmnas tidningen Self-Loathing Comics och seriebiografin om Franz Kafka, med manus av David Zane Mairowitz. Han har Àven publicerats ofta i The New Yorker. Idag Àr Crumb fortfarande en aktiv serietecknare och nÀrmast legendarisk. Han bor numera i Frankrike tillsammans med sin familj. Förlaget Fantagraphics har gett ut The Complete Crumb, en albumserie som samlar Robert Crumbs serier kronologiskt, frÄn de tidigaste publikationerna fram till idag.

Övrig produktion

[redigera | redigera wikitext]

Crumb har inte bara tecknat serier. Förutom de ovan nÀmnda gratulationskorten (av vilka en del översattes till svenska) har han Àven gjort en mÀngd skivomslag (det mest kÀnda Àr förmodligen det till Cheap Thrills med Janis Joplin/Big Brother and the Holding Company frÄn 1968). Han gjorde ocksÄ omslaget till CD:n Gay Life in Dikanka, se nedan. Hans serieruta "Keep on truckin'" Àr berömd frÄn otaliga affischer och t-shirts, och han har ocksÄ illustrerat ett flertal böcker. Han har Àven spelat in musik med bandet R. Crumb & His Cheap Suit Serenaders, vilken utgavs pÄ bland annat stenkakor under 1970-talet.

Oavsett vad man tycker om Crumbs serier sÄ Àr de flesta berörda av dem. Vissa[vem?] höjer honom till skyarna för hans hantverksskicklighet, hans nyskapande och hans sjÀlvutlÀmnande. Andra[vem?] har tagit illa vid sig av kontroversiellt innehÄll, tveksamma Äsikter och grova karikatyrer. MÄnga har gjort bÄdadera.

InnehÄll och teman

[redigera | redigera wikitext]

Under sin karriÀr har Crumb Àgnat sig Ät allehanda Àmnen, frÄn politisk satir till sjÀlvbiografiska bekÀnnelser, frÄn utmanande provokationer till dystopiska allegorier. Sex (ofta i form av de mest bisarra fantasiskildringar) har varit ett av Crumbs Äterkommande favoritÀmnen. Detta Äterkommer i sÄ vÀl sjÀlvbiografiska som i satiriska och ibland nÀrmast pornografiska historier. Ett annat Äterkommande fenomen Àr den lilla utsatta och neurotiska mÀnniskan som vÀnder sin utsatthet till ett hat mot mÀnskligheten och det moderna samhÀllet. Ofta Àr denna figur Crumb sjÀlv, men det kan Àven gestaltas i form av figurer som Whiteman, Flakey Foont och the Desperate Character.

Form och stil

[redigera | redigera wikitext]

TeckningsmÀssigt Àr Robert Crumb framför allt pÄverkad av gamla tiders serier i dagspressen, vilket mÀrks tydligast i hans tidiga verk och i den cartoonstil han ofta anvÀnder sig av Àn idag. Denna kÀnnetecknas av runda former och ofta vÀldigt "gulliga" figurer. Han behÀrskar ocksÄ en mycket realistisk stil som framför allt Äterkommer i de sjÀlvbiografiska serierna.

BerÀttartekniken Àr vanligtvis enkel och effektiv, tydligt inriktad pÄ att bÀra historien och förmedla budskapet.

Influenser frÄn andra serieskapare

[redigera | redigera wikitext]

Till de influenser Crumb har nÀmnt nÀr det gÀller teckningarna hör E.C. Segar ("Karl-Alfred"), Bud Fisher ("Storklas och Lillklas"), Rube Goldberg, Billy DeBeck ("Tjalle TvÀrvigg"), George McManus ("Gyllenbom"), George Baker ("Sad Sack"), Walt Kelly ("Pogo") och Harold Gray ("Little Orphan Annie"). NÀr det gÀller berÀttandet anser han sig ha pÄverkats av Carl Barks ("Kalle Anka") och John Stanley ("Lilla Lotta").

Han har citerats sÀga att han inte har mycket till övers för de nya dagpresserierna frÄn 1960-talet och framÄt. Crumb har lÀnge framfört en nostalgisk romantisering av den gamla tiden, innan han sjÀlv föddes, och förakt gentemot den moderna tiden och nya fenomen. En berömd serie skildrar ett ursprungligen vackert amerikanskt naturlandskap som obönhörligt civiliseras (försÀmras) frÄn ruta till ruta och slutar som ett avgasstinkande och överbefolkat inferno. Alienation Àr ocksÄ ett genomgÄende existentiellt tema i Crumbs verk, som i de berömda "Boxes", dÀr figurerna lever instÀngda i en trÄng lÄda och Àr rÀdda för vad som kan finnas utanför (friheten).

Influenser pÄ andra serieskapare

[redigera | redigera wikitext]

Även folk som inte har imponerats direkt av Crumbs serier, har inspirerats av hans attityd att göra serier om varenda mĂ€rklig liten tankegĂ„ng som far genom skallen, och trycka upp och sĂ€lja tidningar utan inblandning av stora seriebolag i ryggen. Harvey Pekar Ă€r en av de serieskapare (och vĂ€nner till Crumb) som pĂ„verkats direkt av honom och dĂ€rmed beslutat sig för att göra och ge ut egna serier. Crumb sjĂ€lv illustrerade Ă„tskilliga av de sjĂ€lvbiografiska serier som Pekar skrev manus till i sin tidning American Splendor. Andra serieskapare som medgett att de pĂ„verkats av Crumb Ă€r bland andra Peter Bagge, Daniel Clowes, Kaz, Joe Matt, Max, Chris Ware, Carol Lay och Phoebe Gloeckner.

Kontroverser kring Crumb

[redigera | redigera wikitext]

Crumb har alltid varit en egensinnig serieskapare som Àgnat sig Ät tabubelagda Àmnen. Han har ofta utforskat sitt inre och sina egna fördomar pÄ seriesidorna. Dessutom arbetar han med grova karikatyrer. Allt detta har naturligtvis lett till att hans serier varit föremÄl för skarp kritik och viss moralpanik. Hans stereotypa karikatyrer av bl.a. afroamerikaner (se till exempel Angelfood McSpade) har varit föremÄl för mycken diskussion och en rasistisk organisation lÀr olovandes ha Ätertryckt hans serie "When the Niggers Take Over America" pÄ 1990-talet. Crumb tar avstÄnd frÄn detta och sÀger att det Àr frÄga om en skildring av gammaldags rasism, inte ett nidportrÀtt av svarta.

Serien "Mr. Natural on the Bum" (frÄn Mr. Natural nr 1) Àr en av de mer kontroversiella Crumbserierna dÄ den har beskyllts för att innehÄlla barnpornografi (Mr. Natural sjÀlv idkar oralsex med en jÀttebaby i serien). Enligt Crumb sjÀlv Àr detta inte seriens avsikt. Den ska istÀllet i allegorisk form skildra ett förhÄllande som Crumb sjÀlv hade med en, i hans tycke, omogen flickvÀn. Figuren Mr. Natural Àr en parodi pÄ oseriösa guruer och sektledare som manipulerar sin omgivning och strör cynismer omkring sig. Hans desorienterade discipel Flaky Foont antastar honom stÀndigt med frÄgor om livets mening. Den mer intellektuelle Dr. Wanowsky fÄr ge uttryck Ät Crumbs politiskt radikala sida, Shuman the Human Àr en kÀnslig idealist medan han anvÀnder figuren the Snoid för sina mer sinistra idéer.Mr. Appropriate Àr en kÀck grönavÄgare.

Inte minst Crumbs kvinnoportrÀtt har ofta kritiserats. Mixen av sjÀlvutlÀmnande sexuella fantasier och politisk satir (mot bl.a. feminismen) har gjort att feminister som seriehistorikern Trina Robbins har kallat hans verk misogyna och pornografiska. Huruvida detta Àr sant eller inte Àr tveksamt, inte minst dÄ Crumb sjÀlv har medgett en rÀdsla för kvinnor och erkÀnt att hans verk Àr nÄgot av en "konstnÀrlig onani" dÀr han inte drar sig för att vrÀka ut Àven sina sÀmsta sidor inför allmÀnheten.

Crumb som person

[redigera | redigera wikitext]

Robert Crumb Àr kÀnd för att vara nÄgot av ett original. Han Àr nervös, folkskygg och ibland nÀrmast misantropisk. Mer Àn en gÄng har han varit inbjuden som hedersgÀst pÄ seriemÀssor och vÀl dÀr vÀgrat att trÀffa nÄgra som helst mÀnniskor. Till Crumbs andra sidor hör en vÀl utvecklad "stofilism" (att föredra gammalt framför nytt), ett maniskt samlande pÄ gamla 78-varvsskivor, samt flera sexuella fetischer, inklusive stora kvinnostjÀrtar, ridande pÄ kvinnors ryggar och "kontortionism", kvinnor med kroppen bÀnd i mer eller mindre omöjliga positioner. Dessa Àmnen Äterkommer ofta i hans serier. Han spelar Àven banjo i banden Les Primitifs du Futur och R. Crumb and his Cheap Suit Serenaders. 24 lÄtar ur hans samling 78-varvare gavs ut pÄ CD Är 2000 av det svenska förlaget BakhÄll under namnet Gay Life in Dikanka: R. Crumb's Old-Time Favorites.

Crumbs fru Aline Kominsky-Crumb, hans dotter Sophie Crumb och hans bror Charles Crumb Àr ocksÄ serieskapare.

Crumb i kulturen

[redigera | redigera wikitext]

1987 producerade BBC en timslÄng dokumentÀr om Robert Crumb och hans familj, i samband med Robert och Aline sjÀlva. Filmen har titeln The Confessions of Robert Crumb och Àr nÄgot av en essÀfilm dÀr Robert berÀttar om sitt liv, och hur han mÄr bÀttre nu med sin familj efter alla svÄrigheter han gÄtt igenom tidigare i livet. 1994 gjorde vÀnnen och independentfilmaren Terry Zwigoff en dokumentÀrfilm om Robert Crumb och hans familj med det passande namnet Crumb. Robert Crumb finns Àven med som spelad rollfigur i filmen American Splendor, som handlar om Harvey Pekars liv. HÀr gestaltas Crumb av skÄdespelaren James Urbaniak.

  • The Complete Crumb Comics # 1 — # 17. Fantagraphics Books Inc. c:a 1990-2002.
  • David Lynch/Terry Zwigoff: Crumb. DVD 1994.

Crumb pÄ svenska

[redigera | redigera wikitext]

Första svenska publiceringen av Crumbs serier skedde 1969 i den satiriska undergroundtidningen Puss nr 14, ett specialnummer med serietema. DĂ€refter fanns han Ă€ven med i Puss nr 15 (1970) och 16 (1971). Seriebilagan KA-FLONK!! NEWS[3], som medföljde konsttidskriften Paletten nr 1/1970, innehöll ocksĂ„ serier av Crumb, liksom serietidningen Serie-Pressen nr 7/1972. Under 80-talet (och tidiga 90-talet) publicerades hans serier pĂ„ svenska i vuxenserietidningarna Epix och Pox, samt i egna album utgivna av RSR Epix. Ett urval av Crumbs serier publicerades Ă€ven i Bild & Bubbla nr 2/1982, samt en kortare serie i Bild & Bubblas andra seriebok. "American Splendor" av Crumb och Harvey Pekar har publicerats i magasinet Rocky. Kafka, David Zane Mairowitz och Crumbs bok om Franz Kafka, har getts ut i svensk översĂ€ttning av Hans Blomqvist och Erik Ågren pĂ„ BakhĂ„ll 2000. Boken innehĂ„ller en del serieavsnitt men Ă€r till stor del en illustrerad bok dĂ€r Mairowitz skrivit texten och Crumb illustrerat.

  • Fritz the Cat (Fritz the Cat) (svensk text: Lars Andreasson, Medusa, 1984)
  • PĂ„ dojan (svensk text: Karin WĂ€nstedt, RSR Epix, 1985)
  • Bombade skallar (svensk text: Lasse Andreasson, RSR Epix, 1986)
  • Naturbarn (översĂ€ttning: Lars Andreasson, RSR Epix, 1987)
  • Fritz the Cat (Fritz the Cat) (översĂ€ttning: Andreas PalmĂŠr, Karneval, 2008)
  • Första Moseboken, Genesis (The book of Genesis) (bearbetning av Rolf Classon och Klara Möller NorĂ©n, Kartago, 2009)
  1. ↑ Det allra första undergroundmagasinet var antagligen Gothic Blimp, med Crumb som frĂ€msta bidragsgivare. Crumb ska ha sĂ„lt detta magasin ur en barnvagn vid promenader pĂ„ Haight/Ashbury i San Francisco.

KÀllhÀnvisningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Beuchamp, Monte/Groening, Matt (red): The Life and Times of R. Crumb. St Martins, N.Y. 1998. ISBN 978-0-87816-625-1
  2. ↑ "Robert Crumb". NE.se. LĂ€st 29 augusti 2014.
  3. ↑ ”LIBRIS - Paletten /”. libris.kb.se. http://libris.kb.se/bib/8258155?vw=full. LĂ€st 21 december 2019.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
FöretrÀdare:
François Boucq
Grand prix de la ville d'AngoulĂȘme
Robert Crumb & Albert Uderzo
1999
EftertrÀdare:
Florence Cestac