Oknytt

Oknytt, ibland Àven otyg, Àr en sammanfattande benÀmning pÄ smÄ övernaturliga vÀsen i frÀmst nordisk folktro.[1][2][3] Deras karaktÀr vÀxlar, men en viss illvilja och lust till rackartyg dominerar. De sÀgs kunna förtvina och vanÀra mÀnniskor om de inte fÄr guld eller tjÀnster. I den svenska mytologin sÀgs det att man har hustomtar som hjÀlper en med sysslorna. Ordet "oknytt" betyder ungefÀr "frÀmmande" eller "nÄgon utifrÄn". I Àldre dialekter, bland annat upplÀndska, kallas folk som inte Àr frÄn den egna byn för "oknyttfolk", alltsÄ "frÀmmande folk".
Ett axplock: SmÄtroll, dvÀrgar, tomtegubbar, gÄrdstomte, pysslingar, brunnsgubbe, Àlvor, alver, Mara, di sma undar jordi, vittra, vÀttar, skogsrÄ, huldra, NÀcken, Lindorm, myling, lyktgubbar, irrbloss, hamnskiftare, hamadryader med flera.
Ordet "knytt" betyder ungefÀr "tyst" eller "prydlig", och oknytt kan betyda "farlighet" eller "spökeri". Ordet "oknytt" Àr belagt i svenska sprÄket sedan 1791.[1]
Bengt af Klintberg och Jan-Ăjvind Swahn har rett ut begreppen i varsin bok.
Företeelsen förekommer numera Àven i positiv form, knytt, i Tove Janssons Vem ska trösta knyttet? och i levande rollspel.
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 oknytt i Nationalencyklopedins nÀtupplaga. LÀst 3 augusti 2023. [inloggning kan krÀvas]
- â Svenska Akademiens ordbok: oknytt
- â Svenska Akademiens ordbok: oktyg
Vidare lÀsning
[redigera | redigera wikitext]- Schön, Ebbe; "Ălvor, vĂ€ttar och andra vĂ€sen", RabĂ©n & Sjögren, (1986). Pocket: Prisma Bokförlag (1996-03). ISBN 91-518-2973-8
- Swahn, Jan-Ăjvind; "Folksagor del 7: Ur oknyttens vĂ€rld", Bra böckers folksagor, 1989.
- Klintberg, Bengt af; "Oknytt", Gidlunds, Malmö 1983
- Egerkrans, Johan; "Nordiska VÀsen", B|Wahlströms 2013
| ||||||||||||||||||||||||||||