Ett år har gått

 Ett år har tydligen gått sedan vi for över Atlanten! Vad mycket ett år kan innehålla! Vad mycket nytt och mycket "gammalt". Vi trivs fint och har haft en fantatisk sommar med många utflykter. Så skönt att ha bil och kunna åka iväg utanför stan. Vi har badat som aldrig förr och båda barnen kan nu simma ganska bra. Om lilla H fick bestämma så skulle vi bada minst varje dag. 

Nu är det bara ett par dagar kvar av min semester - på måndag går jag tillbaka till jobbet. Det känns både bra och lite tråkigt. Det kommer bli en intensiv höst har jag på känn. Kanske inte lika intensiv som förra året då vi precis flyttat hit, jag började lära mig teckenspråk, nytt jobb, nya skolor, ny stad, nytt allting!

Tyvärr glömmer jag att uppdater bloggen, men jag finns på Instagram om det är någon som missat detta. Följ mig gärna där om ni är sugna på fler uppdateringar. Där heter jag: Djelebean

Allt väl

 Sist jag skrev var i juni! Tänk vad tiden har rusat iväg! Nu har det gått nästan sex månader sedan vi flyttade och det känns som att vi flyttade igår samtidigt som att det känns som att vi bott här länge redan.

Allt har flutit på bra. Barnen har börjat skolan och allt fungerar bra. Deras svenska har skjutit rakt upp och nu pratar t o m H självsäkert på svenska. Mitt eget nya språk går alldeles utmärkt - teckenspråk! Jag har lärt mig otroligt mycket under de här månaderna. Jobbet är ju ganska annorlunda mot vad jag är van vid från de senaste åren i USA. Där jobbade jag på förskola och nu arbetar jag på grundskola (mellanstadiet för att vara exakt) med teckenspråk som språk. Snacka om vändningar! Jag trivs bra och har känt mig otroligt välkommen både på arbetet och dit vi flyttat.

Känns verkligen som hemma direkt. Sverige är fint på så många sätt! Jag saknar NYC emellanåt, men är samtidigt glad för det lugnare tempot som finns här. Det blir säkert bättre när man boat in sig lite mer och skaffat några vänner på orten. Nu har jag ju vänner från jobbet, men de bor ju en bit bort :) 

Drygt två veckor kvar

 Tiden liksom står stilla samtidigt som den rasar på med världens fart. Idag åker det stora flyttlasset med grejer som kommer att åka över havet i 6 veckor eller mer innan lasset når Sverige och oss. Det är ju spännande kan man säga. För oss är det drygt två veckor innan planet går hemåt. Ja, hemåt! Det är ganska konstigt. Just ordet "hem" är ju så olika för alla. Vi har ju "hem" på flera kontinenter och det är nog inget man kan göra åt när man är en internationell familj. Hjärtat befinner sig på så många olika ställen hela tiden. Det är bara att acceptera det. Ibland är det extra jobbigt när det värker och man saknar. Andra gånger är jag så tacksam att tillhöra en familj som har rötterna spridda över världen! Det ger ett sånt otroligt djup känner jag. Ett djup i själen, ett djup i ens personlighet, ett djup i perspektiv och ett djup i sättet att leva. 

Som en vän till mig nyligen sa, man får se livet i kapitel. Detta är ett nytt kapitel i boken om livet. Vem vet vad det kommer att innehålla full ut? Inget är någonsin för evigt, även om det ibland kan kännas så. Vad spännande livet är egentligen!

Hoppas ni mår bra där ute! Jag läser och glädjer mig åt varje kommentar bara så ni vet!

Uppdatering

 Fortsatt lite lugnt här på bloggen. Fullt upp med flytten och allt vad det innebär med planering, packning och resten av livet som pågår samtidigt. Vi är redo att flyga ut i mitten av juli på vårt nya äventyr i Sverige. Känns både roligt och lite ledsamt på samma gång. Det kommer ju att vara ganska stor skillnad på där vi kommer att bo och här i NYC. Både på gott och ont. Det är ganska livat här i NYC just nu, på många sätt. Lite högre kriminalitet än före pandemin. Å andra sidan är nästan alla restriktioner borttagna eftersom antalet insjuknade i covid är så pass lågt. Fantastiskt! Tack och lov för vaccinering säger jag!

Just nu är det många adjön och farväl som görs. Det kommer att vara ledsamt att lämna alla fina människor här i NY. Visserligen är NYC en hård plats att leva på, men samtidigt är det också en plats med väldigt vänliga och hjälpsamma människor (på sitt tuffa NY-sätt). Som svensk kändes det till en början jättekonstigt att okända människor kommenterar eller pratar med en när man är ute på stan. Folk som ba: Snygga skor du harm var har du köpt dem? Schysst tatuering! 

Eller folk som bara vill prata en stund medan de väntar på bussen eller hissen. Nu tycker jag det är helt normalt och något som jag kommer att sakna när jag kommer till Sverige! Måste fortsätta den traditionen när vi hamnar i vår nya lilla håla där hemma :) Vara lite mer amerikan i det svenska!

Vi flyttar!

 Då var det klart i princip, vi kommer att flytta hem till Sverige igen i sommar! Jag har fått jobb på en skola i södra Sverige och det enda som saknas är en lägenhet. Vi letar med ljus och lykta just nu så håll tummarna att vi hittar något snart! Det är det enda som gör mig nervös. Å andra sidan bör det ordna sig på nåt sätt! Lite nervigt är det. Sjukt mycket att stå i, mycket som ska ordnas innan det bär av. Mycket  man vill göra och många man vill träffa innan vi far...Det är helt klart rätt beslut även om det ibland känns lite sorgligt att lämna. Jag älskar ju NYC på så många sätt och det är otroligt många fina människor som jag kommer att sakna! Staden har lärt mig en hel massa om mig själv, livet och människor generellt. Jag har levt en stor del av mitt vuxna liv här och det är klart att det har format mig väldigt mycket. 

Ja, men hör ni nåt om bostad i Skåna - hojta till!

Påsklovet

 Påsklovet lider mot sitt slut. Det har varit ganska lugn och upptaget på samma gång. Lite småpyssel inför något nytt (kan inte avslöja det än) och mycket vila. Vädret har varit ömsom varmt och ömsom ganska kyligt! Ingen reson alls på det hela. Idag och imorgon ska det regna. Första april imorgon, kan ni tro? Det är ju helt galet. 

Jag ser fram emot nya tider, ny värme och vårens fantastiska färger! Och sen sommaren så klart. Det är mycket spännande på gång!

Vår och lov

 Äntligen vårlov! Förra året stannade ju världen upp just då jag gick på påsklov/vårlov. I år ser världen något annorlunda ut. Fortfarande inte hel och frisk, men en liten liten ljusning där i mörkret. Förra året satt jag hemma i lägenheten och hörde inte ett enda ljud utanför byggnaden. De enda fordon som körde förbi var ambulanser och nån enstaka bil. Nu hör jag bil efter bil efter bil som passerar.

I år är också lovet lagt ett par veckor senare vilket betyder lite varmare väder. Idag hade H skola (han går ju endast 2 dagar per vecka fortfarande, resten är online) och jag passade på att börja springa igen. Jag älskar ju egentligen att springa men har ofta ett par års uppehåll av olika anledningar. Ni vet, livet som kommer emellan, eller lusten som försvinner. Tack vare att jag har en motionscykel hemma sedan förra året så kändes inte dagens löprunda speciellt jobbig. Bara en massa endorfiner som rusar runt i kroppen. En sån jäkla bra känsla det är! Nästan som att man blir hög! Inte för att jag vet hur det känns, men jag kan föreställa mig! :)

Nu ska jag fortsätta springa ett par dagar i veckan och även mer under sommaren då jag är ledig. Mitt mål är att springa ett helt maraton nästa år då jag fyller 40! Förra gången, för fyra år sen då jag fyllde 35 var målet ett halvt maraton. Denna gång ska jag up the game lite och köra ett helt! Wish me luck!

Det var kortlivat

 Efter helgerna, för att minska riskerna med Covid och allt, så gick vi två veckor online där jag jobbar. Det var ganska skönt att slippa jäkta tillbaka fysiskt till jobbet även om det är ganska svårt att undervisa fyraåringar över datorn!

Vi kom tillbaka förra tisdagen, 19 januari. Alla var himla glada att se varandra igen! Speciellt barnen. De saknar ju att umgås. Tyvärr blev det kortlivat då en av våra lärare testade positivt över helgen som var. Vi kom alla in till jobbet som i måndags, och de flesta gick och testade sig för säkerhets skull den morgonen. Det visade sig att två personal till testade positivt där och vi fick stänga skolan från och med tisdag. Under veckan har fler testat positivt (barn i klassen med sjuka lärare och vaktmästare etc). Jag måste testa igen nästa vecka eftersom jag var nära kontakt med speciellt en lärare som är sjuk nu. 

Inte nog med det. Hs klass är numera i karantän. Vi fick ett samtal från the situation room som de kallar det här om detta i onsdags. Någon i hans klass testade positivt och han var nära kontakt i måndags. Jo men så att. Det går riktigt bra nu. H ska också testas nästa vecka för säkerhets skull. 

Testet är ju inte så där jätteskönt men det känns som att man vänjer sig ju fler gånger man tar det. Hittills har jag tagit det tre gånger. Nästa vecka blir det fyra gånger. Förhoppningsvis går vi tillbaka igen den 8 februari, men vi får se. Det är många som är sjuka just nu...

Hoppas ni alla mår bra där ute!

Kaaaaanske?

 Så himla otroligt hur hjärnan fungerar. Nu när jag vet att en elev i klassen testat positivt och jag var en nära kontakt...så spelar hjärnan konstiga spratt. Är jag inte lite snuvig? Kanske killar det i halsen? Har jag feber eller? Nu har det gått sju dygn sedan jag senast såg henne. I tio dagar måste man vara i karantän. Vi är ju i princip i karantän ändå, vi träffar ingen annan just nu. Är hemma och går till jobbet. Tack och lov för tekniken! 

Jag förbered just nu julmat och julbak inför fredagen. Ungarna går i skolan, distans. Och julen kommer även i år!

Jullov

 Det har varit en intensiv period nu på jobbet med allt förberedande som ska ske innan jullovet (och packning av material för distansundervisning i januari). Dessutom kom en snöstorm inrullande i onsdags/torsdags vilket föranledde att vi fick en snödag på mitt jobb. Blir det för mycket snö som kommer, brukar skolor stänga ned för att det är riskabelt att ta sig till jobb och skola. Här är det ingen lag på vinterdäck till exempel. Det är också många ytor som ska plogas och rengöras. Så i torsdags blev jag hemma. Det ska man inte klaga på. Torsdagen skulle egentligen vara barnens sista dag (de barn jag är lärare åt), men det blev istället onsdagen. I fredags åkte alla lärare in till jobbet för att städa och ordna inför lovet. Vi ryddade om i klassrummet, hade god lunch och nån drink och sen kunde vi åka hem. Helt okej!

Dock fick vi reda på igår att en av våra elever testade positivt för Covid i lördags. Verkar som att hennes pappa började bli sjuk tidigare i veckan vilket föranledde att de också testade dottern (som är asymptomatisk). Nu träffade vi henne senast i onsdags (med mask på och bra ventilation) så man får hålla tummarna att det räcker för att inte ha blivit smittad...

Julstök

 Det är aldrig en tråkig stund här! Fullt upp hela tiden, speciellt så här inför första advent och jul och allt. Det är liksom som att det smyger på en varje år. Och det är en hel massa att göra innan man ska gå på ledighet och man ska fira jul. På jobbet planerar vi också inför att ha två veckors onlineklasser efter nyår för att alla ska kunna komma tillbaka till skolan friska och inte smitta ned andra. Planen är att vi ska skicka hem en låda med material till varje elev att använda under dessa två veckor och det är massor att sortera och inhandla och planera. 

Sedan har man ju en egen familj också...och i år har vi gått lite overboard med den årliga adventskalendern som vi brukar ordna åt barnen...Vanligtvis får barnen en liten sak varje dag fram till jul. Kanske en liten chokladbit, klistermärke, nån pytteleksak och emellanåt nåt större som t ex böcker (som ändå är bra att ha!)

I år...okay. 2020 är ett jävla skitår och ungarna har varit så fantastiska på alla sätt. Varit hemma från skolan i över 9 månader i princip, inte kunnat leka med andra barn ordentligt, de har inte ens lämnat vår stadsdel sedan mars. Så i år, ja då ser kalendern lite fullare ut. Ooops! Det är de värda. Lite roligt i vardagen!

Hela NY stängde ned de kommunala skolorna eftersom det blivit fler covid-fall här (dock inte alls så många som man skulle kunna befara). Lärarna hade en överenskommelse med borgmästaren för att överhuvudtaget komma tillbaka till skolorna under hösten. Om antalet nya fall i NY översteg 3% under sjudagarsperiod, skulle skolorna stängas. Vilket nu borgmästaren gjorde. När skolorna öppnar igen är osäkert. Som vanligt är det alltid så att de barn som behöver skolan mest inte får den. De privata skolorna får fortfarande hålla öppet. De rika får ännu ett övertag över de som har mindre medel. Så himla orättvist! 

Jag tycker dock att det är bra att skolorna har många försiktigshetsåtgärder. Här testas elever regelbundet för covid. Om en elev eller lärare har smittan stängs den klassen ned i två veckor och går online för att sedan komma tillbaka när alla är friska igen. Jag blir helt mörkrädd när jag läser om hur det är i Sverige, att barn som har föräldrar eller syskon som har konstaterad smitta fortfarande får gå till skolan! De kan ju bära smittan!!

En kollega på en annan skola har två asistenter i sin klass. De testade båda positivt. Den ena assistenten hade inga symptom alls! Medan den andra hade symptom som mer liknade magsjuka än covid! 

Jag förstår verkligen inte alls!

Hur går det då?

 Som ni kanske märkt så är det fortsatt pandemi världen över...även här i NY. Våra siffror har varit låga i jämförelse med resten av USA. Jag tackar guvernören för detta! Jag vet att han är kontroversiell och att han inte är perfekt, vem är det egentligen? MEN han lyckades vända ett sjunkande skepp i våras när Covid slog till. Under en tid dog 1000 personer i NY. PER DAG. I flera veckor. Tack vare Guvernören Cuomo lyckades staten vända läget och få ner siffrorna drastiskt. Han införde masktvång. Jag vet att just användandet av mask också är kontroversiellt. Hjälper det ens? Smittan sprids värre med mask för att man rör den emellanåt etc. Jag kan bara tala om egen erfarenhet. Visst, att bära mask är sjukt jobbigt ibland. Speciellt när jag  kom tillbaka till jobbet och var tvungen att bära mask 10 timmar om dagen. Dock så vande jag mig väldigt snabbt och nu känns det helt normalt.

Det är med att smittan sprids med mask för att man rör den. Här har vi haft mask sen april ungefär och våra siffror har varit extremt låga i jämförelse, som jag sa. Med logiken att mask sprider smittan ännu mer skulle ju våra nummer ha ökat drastiskt. Jag ser folk som  inte sköter sin mask ordentligt. Folk som håller den i handen, knölar ihop den till en boll, tvättar masken när de kommer ihåg istället för efter varje användning etc. Det om nåt borde öka smittan kan man tycka? Själv använder jag min mask en gång och tvättar genast när jag kommer hem. Jag ser till att koka dem en gång per vecka för säkerhets skull. Dessutom är jag försiktig att röra den. Jag tar av den genom att röra gummibanden som går runt öronen och inte direkt på tyget. 

Inte nog med att mask används. NY har också massiv testning. Vi testar ca 100 000 personer per dag. Och på så sätt upptäcker man grupper där smittan sprids och man kan lägga fokus där för att stoppa spridningen. Våra nummer har ökat lite nu under den senaste månaden. Vädret är kallare och många har återgått till arbetsplatsen så det var väntat...Förhoppningsvis kommer vi slippa stänga ned igen! Jag är säker på att vi får bukt med spridningen. Vi är på rätt väg. 

Och nu med vaccinet som är på väg...Det känns lite bättre iaf!

VI VANN!

 Jamen är inte världen liiite ljusare nu? Sedan i lördags? När Biden och Harris officiellt vann valet här! Första kvinnliga vicepresidenten! Vi var ute på stan när vi fick nyheterna. Det går inte att beskriva känslan som infann sig. Känslan av eufori och lättnad. Folk som vi gick förbi började hojta och skrika och klappa händerna när nyheten spred sig. Vid ett tillfälle på vägen hem började alla bilar att tuta. Vi stannade till och började klappa tillsammans med tutandet och folk som också stannat. Under tiden började folk att tjuta från sina fönster och vi alla skrek FREEDOM! Det var en fantastisk dag. En dag att aldrig glömma. 

På kvällen såg vi deras segertal på TVn. Vilken kvinna Harris är! En sån förebild för tjejer och unga kvinnor. För våra barn! 

Här är en liten del av Harris tal som verkligen träffade mig:

And to the woman most responsible for my presence here today — my mother, Shyamala Gopalan Harris, who is always in our hearts.

When she came here from India at the age of 19, she maybe didn’t quite imagine this moment. But she believed so deeply in an America where a moment like this is possible. And so, I’m thinking about her and about the generations of women — Black women, Asian, White, Latina, Native American women who throughout our nation’s history have paved the way for this moment tonight. Women who fought and sacrificed so much for equality, liberty and justice for all, including the Black women, who are often, too often overlooked, but so often prove that they are the backbone of our democracy. All the women who worked to secure and protect the right to vote for over a century: 100 years ago with the 19th Amendment, 55 years ago with the Voting Rights Act and now, in 2020, with a new generation of women in our country who cast their ballots and continued the fight for their fundamental right to vote and be heard.

But while I may be the first woman in this office, I will not be the last, because every little girl watching tonight sees that this is a country of possibilities. And to the children of our country, regardless of your gender, our country has sent you a clear message: Dream with ambition, lead with conviction, and see yourselves in a way that others may not, simply because they’ve never seen it before, but know that we will applaud you every step of the way.

Jag rös! En ny tid står framför oss hoppas jag! Även om idioten som fortfarande har posten som president fram till januari försöker att förstöra så gott det går genom att vägra acceptera att han förlorade....

Skolan redan stängd

 Inte min skola men Hs skola. Förra veckan testade två elever i två olika klasser positivt och skolan stängdes först 24 timmar för städning. Efter 24 timmar beslutade de att stänga skolan i två veckor för säkerhets skull eftersom det handle om två barn i två olika klasser utan anknytning till varandra. Så Hugo och alla andra barn får också ha skola online på heltid. Visserligen går barnen "bara" två dagar fysiskt i skolan ändå per vecka, men det är två viktiga dagar tycker jag. Förhoppningsvis öppnar skolan igen i slutet på nästa vecka. Vi passade på att testa H för Covid i helgen ändå. Negativt! Puh!

Mitt jobb går bra än så länge. Vi arbetar på. Alla bär mask. Även barnen. Det går bra och barnen har vant sig och även vi vuxna. Vi har bra ventilation i klassrummen också och en makapär som ska rena luften på nåt sätt. Dessutom passar vi på att vara ute i Central Park nästan varje dag. Det är himelskt och något som jag saknade förra året!

Det beslutades också att vi kommer att ha två veckor stängt efter nyår och köra online med barnen som vi gjorde i våras. Just för att alla ska kunna resa och träffa familj och inte behöva tänka på karantän. Vi alla är i karantän i två veckor då. Regeln här i NY är att om man åker till vissa stater och länder och sedan kommer tillbaka så måste man sitta i karantän i 14 dagar för säkerhets skull. Det känns tryggt att skolan redan nu beslutat om detta så att alla som vill kan resa. Tänker framförallt på lärare som inte kunde resa till sina familjer i somras på grund av viruset. Det är inte så lätt som lärare att bara ta två veckor ledigt för att sitta i karantän. Vi har bara 10 sjukdagar per år. Efter att man tagit dessa dagar får man stanna hemma utan betalt om man måste. Men eftersom lönen som lärare inte är så himla fet, är det inte något som man gärna gör. 

Just idag är jag hemma för maken är på jobbet och jag har hand om skolningen för barnen. Efter att H slutat skolan ska jag gå och rösta! Det är nämligen dags för presidentval. Här i NY kan vi rösta i förtid. Förtidsröstningen startade här i lördags. Jag gick ditt för att rösta men kön var två timmar lång! Nej tack! Istället går jag och röstar idag. Förhoppningsvis! #Biden2020 #AOC2024

Varje gång jag tänker blogga igen...

 ... så går det åt skogen! Vi hade en lugn sommar näravid. Pga den rådande pandemin har vi inte ens åkt tunnelbana under sommaren. Vi har varit på gångavstånd från vårt hem. Det har funkat fint. Vi har så nära till olika parker och platser. Alla museum och liknande har ju varit stängda ända fram till nyligen ändå. Till slut öppnade vår favoritträdgård som vi passade på att besöka innan skolorna började igen! 

Det är så ruskigt vackert där! Vi försöker att besöka en gång minst varje år. Ibland går det, ibland inte!

I början av setpember började jag jobba igen. Det var konstigt att gå tillbaka efter nästan 6 månader hemma. Mycket är annorlunda nu. Vi bär alla mask till exempel, barn och personal. Det är ganska jobbigt att ha den på i nästan 10 timmar innan man kommer hem. Inte många stunder man kan ta rast från den under dagen. Varje morgon tar vi tempen på barnen för att se till att de inte har feber. Och innan lärare och barn kommer till skolan måste vi fylla i en App där de frågar om man har symptom eller om man varit i kontakt med någon som har COVID. Som man vet om i alla fall. Inga föräldrar är välkomna in på skolan. De får lämna barnen hos oss lärare i lobbyn och sen hämtas barnen upp där med. På det sättet har det varit ganska bra! Barnen har haft en lättare tid på skolan just för att föräldrar inte får komma in. Och det går snabbare att lämna och hämta för alla eftersom vi har hiss upp till vår skola som ligger på 8e och 9e våningen. Förut var det alltid en lång kö in och ut då barnen skulle lämna och hämtas.

Vi städar massor. Varenda leksak ska tvättas ett par gånger per dag. Vi planerar uteefter det. Vissa leksaker är framme en stund och sen byts de ut. Många papper ska fyllas i för att bevisa att man städar ofta. Som tur är har vi Central Park nära skolan och i år kommer vi att gå ut oftare dit! Det finns vissa bra saker också!

Som tur är behöver jag inte åka tåg till jobbet för det mesta. En kollega plockar upp mig och en till på väg till jobbet. Jag har åkt tåg 3 gånger sammanlagt de senaste veckorna. Den första gången efter sex månader var lite läskig. Då åkte jag tidigt på dagen. Det var inte alls mycket folk då och det var riktigt rent. De senaste två gångerna åkte jag senare och då var det packat. 99% har mask i alla fall, vilket känns bra. Det är ändå läskigt!

Mina barns skolor skulle öppnat den 10 september men det har skjutits upp två gånger pga att skolorna inte är redo. Lite konstigt med tanke på att staden haft minst 6 månader att förbereda detta. Det bevisar bara hur mycket som behövs ändras generellt med skolsystemet. Barnen började i alla fall förra veckan online och peppar peppar så kommer H att börja i skolan fysiskt den här veckan. Alla barn kommer att gå i skift. H kommer att ha skola onsdag och fredag och varannan måndag. Resterande dagar är det online hemma som gäller. N har vi bestämt ska vara online tills vidare eftersom hon är äldre, tonåring. Jag litar inte riktigt på andra ungdomar i skolan. Kommer de att bära mask och sköta sig eller blir det en sån där galen tid när de blandar sig och smittar varandra? Nej, tack!