Köket muterar. (och jag är aldrig nöjd.)

När jag och min sambo köpte hus, köpte vi det utan att ha haft en tanke på att köpa hus. Första bästa som kom emot alltså. Vi var inte på några som helst andra visningar eller tittade på andra hus. Ganska våghalsigt kan tyckas, och kanske hade vi gjort det lite annorlunda om vi gjorde det igen. Framförallt hade vi inte startat 1000 projekt samtidigt när vi väl flyttat in, vilket fick det att kännas som att vi aldrig blev klara med något.

Det första vi drog igång med var att sätta upp ett dubbelgarage på 60 kvadrat på gården SAMTIDIGT som vi rev ut den obefintliga köksgarderoben. Sambons mekar/skruvar-intresse vs Kökschefen. Först var vi ivriga, men sen blev inget som vi ville. Jag kände att jag inte var nöjd med vårt köksval och sneglade (sneglar fortfarande) missnöjd på handtagen vi satt fast i luckorna. Tröstade mig med att ett turkost kakel och en snygg orginal 60/70-tals fondtapet skulle rädda det hela. Så spaningen började.

 Till slut fick jag hem kaklet och hittade en tapet som jag tänkte skulle passa. Lite skrikig i min smak, men jag tänkte att väggen var så liten att den fick sticka ut ordentligt.

Så när jag äntligen fått upp tapeten utan luftbubblor blev det ju så fel, så fel. Vilket fiasko! Nu gick jag och sneglade på handtagen, tapeten, ja hela köket. Allt flöt ihop i en enda röra. Tapeten, taket, golvet och luckorna. Allt såg ut att vara i toner av orange. Dessutom kändes köket ännu mindre. Så efter ett halvt år rev jag ner allt igen. Och började spana efter en ny tapet. Efter lite stressfritt letande hittade jag en underbar 70-tals tapet med gula hjärtan hos Maria, designad av Inez Svensson för IKEA. Lite roligt att jag även upptäckte att dom på Ronjas dagis har samma tapet med grönt hjärta i ett av lekrummen.

Och visst blev det 100 gånger bättre. Allt känns lite svalare och mer harmoniskt trots att det finns färg.

 

Fortfarande finns det mycket jag vill ändra och min dröm av ett 50-talskök får jag nog bara drömma om en lång tid framöver. Men tills, kan jag leva med detta kök.

Kökshanduken och Arabia-pannan är loppisfynd.

Lite Kold-burkar och passande rekvesita i ett av hörnen.

Det blev väldigt mjöliga mumin-pepparkakor 

bakade av en 2-åring i jul.

Lite fin-rekvesita får trängas med ful-diskborstarna.

Nya väskmodellen.

Jag är på slutrakan med mina beställningar före jul och fick färdigt denna väska i början av veckan. Köparen ville specifikt ha en väska att gå med i Stockholms tunnelbana och därför skulle den vara knyck-säker. Jag fick en modell att gå efter och ett önskemål att hon kunde hålla hårt om den under armen. Färgönskemålen var blågröna toner. Jag är själv inne i en blå-fas och hittade detta tyg i mina gömmor som passade perfekt. Manchestern använde jag upp samt nertill så att väskan blev riktigt stabil.

I veckan fick jag även en trevlig julklapp i form av ett tyg av fina Emelie. Så jag sydde även en liten plånbok av det tyget till samma väskbeställning som en liten överrasknings-julklapp gömd i väskan. Apråpå Emelie så tycker jag att ni ska besöka hennes blogg En brokig blandning där hon just nu har 20 % avdrag på dom fina trädjuren av Gunnar Ander. Det är ett riktigt fint julklappstips!

Äntligen lyxvarianter av dubbelbörsar!

Vad har hon nu hittat på? Jo, jag har äntligen vågat klippa i mina fintyger som jag så länge bara klappat på. Det har resulterat i en massa börsar som jag såklart säljer såhär passande inför julen. 310 kr tar jag för dessa och det inkluderar frakten på svenska sidan. Måttet på knäppet är 10.5 cm brett. Längden på börsen är 17 cm och bredden på det bredaste stället 16 cm. Hit ryms alltså en hel del. Skicka mig gärna en kommentar ifall det finns intresse för julklappshandel.

 Emdéns fina tyg "Vardag" blev såhär fint som dubbelbörsar.

SÅLDA!

Av Emdéns tyg med körsbärsplockare fick jag ihop till hela tre dubbelbörsar som letar nya hem.

SÅLDA!

"På zoo"-tyget har jag haft turen att få tag i som helt oanvänt. Nu är det dags att användas!

DE TVÅ NEDERSTA ÄR SÅLDA!

Matchande kasse och dubbelbörs.

Äntligen har jag fått klart en halv beställning som jag fick tider sedan. Ett set i blått bestående av en kasse samt dom omtyckta dubbelbörsarna. Nu återstår bara ett set till i bruna toner till en dam i sina bästa år. :)

Grattis Suomi!

Dagen till ära, Finlands självständighetsdag klär vi oss i Marimekkos "Iloinen takki" både jag och Ronja. Särskillt patriotisk av mig har jag aldrig varit och är för mångfald och minoriteter. Men visst är jag finsk, finne, finntörvel. Mera än jag trodde, något som jag förstod först efter jag flyttat till Sverige. Tystlåten, bastubadande, ärlig, sentimental och blyg. Sen är jag jättestolt över Finlands enorma utbud på duktiga designers båda inom arkitektur, textilindustri och konst. Så det skålar vi för och säger HURRAA!

Iloinen takki, den glada rocken, gjordes av Vuokko Eskolin-Nurmesniemi och tyget heter Nadja. Det sägs att Vuokko när hon precis förlovat sig, ville ha en klänning med fickor dit hennes käraste kunde lämna små brev och presenter. Således designade hon "Iloinen takki" och året var 1960.

Titta in här för att se hur Iloinen takki kan se ut på en hel generation.

Ronja läser; S-U-O-M-I, Marimekko, Mansikkavuoret, Maija Isola, 1971.

  

Mina glada rockar. Marimekkos "Iloinen takki" finns i många färger både i gamla orginal samt nyproducerade. Den vänstra är en kortad orginalrock medan de övriga är nyproducerade. Den röda modellen som är lite kortare kallas "Kihlatasku".

Underbara små fickor att gömma saker i. Jag brukar för övrigt ha en av mina rockar på mig när vi är ut och reser och gömmer då små leksaker i varje ficka som Ronja kan söka efter när det börjar krisa med koncentrationen och man måste sitta stilla i flyget.

Finlandstyg blir finklänning.

Fröknarna i familjen har varit en vända till Finland och hälsat på mommo och vaari. Hunnit med lite avlastning i dessa foglossningstider, massor av gott sällskap och lite loppisrundor. Lite tyger hittade jag även men har inte hunnit så långt som att ladda över alla bilder från kameran ännu. Tills vidare får ni ta del av bilder på en klänning jag tidigare sytt av just tyger köpta på loppis i Finland.

Fickorna sydda av Tampellas hjärtan i rosa och orange.

Fodrad med lakansväv som blivit av efter jag klädde lådorna.

Klänning till Malva.

Jag har länge haft en nallebård från ett lakan jag inte riktigt hittat en rätt plats för. Nu har den äntligen fått sällskap av ett härligt äppelgrönt tyg i en julklappsklänning. Jag som inte tidigare sytt särskillt mycket med rosa då jag är för könsneutrala kläder, har visst snöat in på lite av den färgen nu iallafall. Kombinationen med grönt eller brunt fungerar faktiskt riktigt bra.

 Mycket lapp-arbete och sömmar tycker jag blir fint.

Ronja poserar för att visa hur klänningen ser ut på. 

Sköna julbyxor

Jag har på sistone fått dille på att införskaffa manchestertyger för att äntligen börja sy lite efterfrågade byxor. Måste säga att det var roligt och framförallt omväxlande från alla klänningar jag sytt på sistone. Till fickorna använde jag denna gång det bruna, lite stadigare klövertyget. Matchar finfint till den bruna manchestern.

Just dessa brallor i storlek 104+ ska bli en julklapp till en liten vilding vid namn Alvin.

En present till nykommen kusin.

En av mina kära bröder har fått barn och tillika Ronja en liten kusin. Jag fick inpiration och sydde inte ett baby-lapptäcke, utan två så att han kan välja vilket han vill ha till sin lilla sötnos. Synd att det inte blev tvillingar (han är trots allt trilling själv så det torde ligga i generna), då hade han sluppit välja. :)

I båda lapptäckena hittar vi både elefanten Rurik av Anna-Lena Emdén samt den legendariska John Blund, eller Nukku-Matti som han heter på finska.

Anna-Lena Emdén

Kanske sisodär ett år sen budade jag hem ett vackert fullstort påslakan i grönt med gula blomster. Det var kärlek vid första ögonkastet och när jag fick hem det var det ännu finare i verkligheten. Juvelerna man får hem sätter man inte saxen i trots att man skulle få ut väldigt många fina plagg, så denna väntar snällt på att Ronja skall bli större.

Av en händelse råkade jag se ett till påslakan i en annan färgställning i en grupp på facebook. Spekulationerna pågick att designern kunde vara Anna-Lena Emdén som är en av mina personliga favoriter. Rätt som det var tog tyg-gurun Lina reda på saken och det visade sig vara mycket riktigt. Vilken lycka! Såhär efteråt kan jag ju fundera hur jag inte tidigare reflekterat över saken. Med facit i hand kan man se likheter i framförallt frukterna och blommorna i Anna-Lena Emdéns övriga produktion.

Mera frukter och bär av Emdén.

 

 Barntyger av Emdén jag har hemma, så fina att man knappt vågar klippa i dom!

Rejäla julstrumpor.

Det börjar dra ihop sig till juletider fortare än man tänkt sig, varje år. Så nu har jag för en gångs skull satt mig i tid för att sy lite julestrumpor till försäljning. Det är rejäla strumpor med längd på 46 cm och fotdelen är 34 cm. Lite julklappar ska dom nog rymma, om man inte bara vill ha dom som prydnad förstås.

Om man är intresserad av köp är det bara att kontakta mig.

Sommarens klänningar.

Det kan väl vara att det blir lite småtjatigt med alla barnklänningar jag syr, så nu har jag bestämt mig för ett inlägg med mina favoriter från sommaren som gått. Även om det inte varit den varmaste och soligaste sommaren har jag använt mycket klänning, man kan ju alltid ha strumpbyxor under om det är lite svalare.

Nu när jag satt upp bilderna ser jag att temat mycket gått i blått men även en knallig gul/orange har fått vara med i svängarna. Klänningen ovan hittade jag på ett storloppis i Finland där privatpersoner hyr bord och säljer allt mellan himmel och jord. Tycker den ser riktigt typisk finsk ut. Om någon vet något mer om tyget får man gärna upplysa mig.

Näst ut är en klänning som varit med länge, men som jag hade glömt bort. Den har senaste åren bott på skären (sommarstugan) upphängd på väggen som prydnad. Varje sommar jag varit där har jag tänkt; NU ska jag komma ihåg att ta med mig den hem. Och den här sommaren fick jag till det.

Denna frottéklänning köpte jag av Safija via ett retroklädsforum på facebook. Den är lite för stor men oj så skön att ha på sej. Och sen är ju färgerna så ljuvliga.

 Detaljbild

Den här skjortklänningen är den som jag betalat mest för i en auktion men den var värd varje slant. Skicket är som nytt, passformen perfekt och färgerna aldeles underbara. Finskt ursprung har även denna favorit som jag haft väldigt mycket denna sommar. Ingen risk att man blir borttappad i skogen med den här på heller. :)

En födelsedagsklänning.

Två veckor sedan fick jag en beställning på en klänning till en tösabit som blir ett år. Trots att jag har massor av beställningar kunde jag inte motstå denna, eftersom önskemålen på färgställningen var så fin. Finns ju inget roligare än att sy plagg man själv skulle kunna tänka sig behålla. Det blev klövertema och självklart lite tampella-blommor. Hoppas nu lilltösen får en riktigt fin födelsedag.

Gammalt och nytt i samma fodral.

Det är trögt med energi just nu och det tar ut sig på min produktivitet. Därför förgyller jag bloggen med en gammal samt en ny favorit. Muminklänningar förstås.

Under mitt förra pass till sjöss fick jag TVÅ kassar (ikeakassar!) fulla med retrotyger av en arbetskompis som hade rensat i garderoberna. Vilken fröjd!! Som tack skulle jag sy en väska samt en muminklänning till henne. Nu har mina krassligheter ställt till det lite på sy-fronten men klänningen har jag åtminstone fått klar.

 Muminklänning stl. 104

Sist jag och Ronja var och hälsade på släkt och vänner i Finland sydde jag henne en "Finlands-klänning" med blåvita mumin och orangea fickor med äpplen på. Tycker om att använda kontrastfärger på fickorna så att dom kommer fram ordentligt.

Muminklänning stl. 98

 Fickor med fina äpplen.

 Fodrad med klövertyg.