Och allt som hände sen...

Så sitter jag här, ett helt liv senare i en liten lya med väggar av sten med glaset fyllt till bredden av det röda och tänker på allting som har hänt. Funderar på varför jag inte har skrivit någonting förens nu, en iskall fredagskväll i november. Sommaren kom, regnade bort och försvann. Med resväskan i handen öppnade jag dörren till den lilla tjänstebostaden som från och med augusti skulle tjäna som mitt nya hem. Från röd stuga med vita knutar, trädgård och havsutsikt till en lägenhet i en gammal tjänstebostad för smeder och fabriksarbetare. Lägenheten som allt för länge känts som rätt tillfällig börjar allt mer som tiden går kännas mer permanent. Klockan ringer tidigt om mornarna och jag drar mig för att kliva ner på det kalla golvet. Det är kolsvart ute när jag trampar iväg på den svarta cykeln och jag ser till att ha reflexer och lampor väl synliga på den långa färden. Längst kanalen, över bron, genom villaområdet och förbi rondellen och sen svänger jag äntligen ner till höger förbi hagarna. Som rutin vänder jag mig alltid mot valackarnas lösdrift där våra kära travarpojkar går för att se så att alla är där. Denna syn av vackra hästar som nöjt går och betar i sin hage just som solen börjar gå upp gör allt morgonbestyr värt. En kopp kaffe hinns med innan kamraterna droppar in innan vi gemensamt går ner och startar stalltjänsten. Sen följer dagarna med omvårdnad, ridning, travkörning eller teorilektioner. Till dagen hör asgarv på lunchrasterna, en extrem kunskapstörst och genuin stöttning av klasskamraterna.  

Jag kommer att tänka på en kväll i mitt familjehem när jag satt i soffan och tittade på mobilen. En annons kommer upp, minns att den den handlade om att utbilda sig inom hästnäringen men mer detaljerat kommer jag inte ihåg. Däremot minns jag känslan när det small till i hjärtat. Uppenbarelsen, att det var just hästar jag ville satsa på. Det var inte en lång överläggning, det kom som en explosion. Sedan den dagen har det varit glasklart vad jag vill inrikta mig på. Livet händer, planer planeras om och inte allt blir precis så som man har tänkt sig. Den perfekta resan existerar inte. Nedskärningar på jobbet och ett utgående hyreskontrakt blev avgörande. Nu i efterhand känns det nästan uppgjort. Som att det var meningen att jag inte skulle vara kvar i Öregrund. Både stuga och jobb försvann vid samma månad och mina drömmars skola sökte ännu elever till sin vuxenutbildning. Med orden "Ingen minns en fegis" av min käraste så sökte jag och efter många om och men så kom jag in. Nu kan jag inte förstå varför jag tvivlade så. 

Tänker också mycket på Stockholm dessa mörka höstkvällar. Hur det var när jag flyttade upp med övertygelsen om att jag kommit för att stanna. Sparade varje slant för att ha råd att dansa tre gånger i veckan, bloggevent och konserter fyllde mina helger. Minns de nattliga äventyren, att klättra på hustak på Söder med en cigarill i mungipan och en flaska rödvin i väskan. Hjärtesorg och hoppfullhet. Tiden där jag ännu inte insett felet i kommentaren "stället stänger, vi drar vidare." Tiden vi alla upplevde odödlighet. Allt detta känns så långt borta när jag letar efter morgonrocken och fårskinnstofflorna i mörkret i lägenheten av sten om morgnarna. Långt bort när jag hämtar skottkärran för att mocka lösdriften eller dissekerar hästben för att hitta böjsenorna och därigenom bättre förstå hästens anatomi. Tänker på vänner som försvann och vänner som kom. Allt mer sällan vaknar jag kallsvettig av mardrömmar men rädslan för dessa skräcknätter finns ännu kvar och ibland gör de sig påminda. Oftast är jag så trött efter skoldagen att jag somnar bums klockan 20 efter kvällsfilen och vaknar när alarmet på telefonen börjar ljuda. 

Vem vet, om några år kanske planerna planeras om igen men just nu är jag precis där jag vill vara. Hästarna fyller det tomrum som funnits i mitt hjärta hela tiden, jag har bara inte förstått att det var just det. Jag fyller mina dagar med skratt, med djur, fantastiska människor som stöttar och uppskattar mig för just den jag är. Som sagt, nu i efterhand förstår jag inte varför jag någonsin har tvivlat. 

Translation 

Here I am, a whole life later in a small apartment with stone walls with the glass filled with the red, thinking of everything that has happened. Wondering why I have not written anything until now, this cold Friday night in November. Summer came, so did the rain and then summer disappeared. With the suitcase in my hand, I opened the door to the small apartment, which from August would serve as my new home. From a red cottage, a garden and a sea view to an apartment in an old official residence for blacksmiths and factory workers. The apartment, which for too long has felt rather temporary, is starting to feel more permanent over time. The alarm rings early in the mornings and I pull myself together to step down on the cold floor. It is pitch black outside when I step on the black bike and I make sure to have reflectors and lights clearly visible on the long journey. As a routine, I always turn to the geldings paddock when driving where our dear trotting boys go to see that everyone is there. This sight of beautiful horses happily grazing in their paddock just as the sun begins to rise makes all the darkness worthwhile. A cup of coffee before the comrades drop in before we go down together and start the stable service. Then follow the days of nursing, horseback riding, trotting or theory lessons. The day includes lots of laught on the lunch breaks, an extreme thirst for knowledge and genuine support from classmates.

 I'm thinking of an evening in my family home when I sat on the couch and looked at my cell phone. An ad comes up, I remember that it was about training in the horse industry but I do not remember in more details. On the other hand, I remember the feeling when my heart burst. The revelation,  it was ju horses I wanted to work with. It was not a long deliberation, it came as an explosion. Since that day, it has been crystal clear what I want to focus on. Life happens, plans are re-planned and not everything turns out exactly as planned. The perfect journey does not exist.  Now in retrospect it feels almost settled. Like I was not supposed to stay in Öregrund. Both the cottage and the job disappeared at the same month and the school of my dreams was still applying for students for their adult education. With the words "No one remembers a coward" by my dearest, I applied and I got in. Now I can not understand why I doubted so.

I also think a lot about Stockholm these dark autumn evenings. How it was when I moved up with the conviction that I had come to stay. Saved every penny to be able to afford to dance three times a week, blog events and concerts filled my weekends. Remember the night adventures, climbing on rooftops in Stockholm City with a cigarill in my mouth and a bottle of red wine in my bag. Heartbreaks and hopefulness.  The time we all experienced immortality. All this feels so far away now. Far away when I pick up the wheelbarrow to clear the stables from horse poop or dissect horse bones to find the flexor tendons and thereby better understand the horse's anatomy. Thinking of friends who disappeared and friends who came. More and more rarely, I wake up sweaty from nightmares, but the fear of these horror nights still remains and sometimes they are reminded. Usually I am so tired after the school day that I fall asleep at 20 after the evening tea and wake up when the alarm on the phone starts to sound.

Who knows, in a few years the plans may be re-planned but right now I'm exactly where I want to be. The horses fill the void that has been in my heart for so along, I just did not understand what it was. I fill my days with laughter, with animals, amazing people who support and appreciate me for who I am. As I said, now in retrospect I do not understand why I have ever doubted.

Caroline

Det vackra i kråksången

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor. Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt... När allt är som vackrast kommer alla känslorna på samma gång. Det finns en liten tyngd i mitt bröst som ännu inte riktigt har släppt. Sorgen över att lämna allt detta i den vackraste tid.  Det pågår en känslostorm i min kropp. Sorgen över att lämna detta vackra och trygga, glädjen över att påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Alla dessa känslor måste få finnas och måste få komma ut. 

Ännu en gång packas flyttlådorna fulla av minnen, loppisfynd och till-mitt-framtida-drömhus-saker. Har man flyttat 8 gånger så har man också samlat på sig en hel del grejer anpassat för varje boende. Denna gång är det trädgårdsredskap, utomhuskrukor och fågelmatare som packas ner för första gången. Min första riktiga trädgård blommar vackrare än någonsin, just när jag ska till att säga hej då!

Förra veckan sa jag farväl till förskolan jag jobbat på sedan hösten 2018. Jag berättade för barnen att fröken minsann ska börja i skolan i höst, få vara med hästarna hela dagarna och jag lovade att jag skulle skicka ett brev. Vet inte vem det var svårast för, det var med en tår i ögonvrån jag packade mina saker och vinkade av mina arbetskamrater. Dagarna efter midsommar har jag sprungit mellan flyttkaoset i stugan och glassbaren nere i hamnen för att inte tappa modet. Nu är det mesta färdigpackat och i helgen går flyttlasset ner till Linköping. Nya äventyr väntar är och jag längtar så efter en vardag med hästar igen!

Translation 

When everything is beautiful, all the emotions come at the same time. There is a small weight in my chest. The grief of leaving all this in the most beautiful time. An emotional storm is going on in my body. The grief of leaving this beautiful and safe place, the joy of starting a new chapter in my life. All these feelings must be allowed to exist and must come out.

Once again, the moving boxes are packed full of memories, flea bargains and my-future-dream-house stuff. If you have moved 8 times, you have also got  a lot of stuff adapted for each house. This time, garden tools, outdoor pots and bird feeders are being packed for the first time. My first real garden blooms more beautiful than ever, just in time to say goodbye! Last week I said goodbye to the preschool I have been working in since the fall of 2018. I told the kids that I will start school this fall, be with the horses all day long and I promised that I would send a letter. Don't know who it was hardest for, it was with a tear in my eye I packed my things and said good bye to my workmates. The days after midsummer I have running between the chaos in the cabin and the ice cream bar down in the harbor. Now most things are packed and this weekend the moving van goes down to Linköping. New adventures awaits and I I really long for horses to be a part of my everyday life again! 

Caroline

Äntligen kom beskedet!

Ovissheten är den värsta. Att veta att det löser sig, men inte hur. För mig är mental förberedelse en grund för att jag ska kunna sova gott om nätterna. Flexibilitet i all ära men at veta att man inom endast några veckor blir både arbetslös och bostadslös utan en klar bild om vad som komma skall är förödande. Så kom det äntligen, brevet gav mig ro i själen och fick mig at skrika a glädje! "Välkommen till Vreta Utbildningscentrum! Grattis, du är antagen till utbildningen!" 

Tusen tunga stenar föll ner från mina stressade axlar och ett glädjetjut ekade genom byn! Planen jag haft i så många år kommer äntligen infrias. Till hösten kommer jag studera häst på Vreta Utbildningscentrum i Linköping. En vuxenutbildning på ett år på en modern anläggning inte så långt ifrån min hemby. 

Detta betyder att jag inte förlänger min tjänst på förskolan i byn och jag kommer ta farväl av min älskade lilla stuga vid havet. Allting har sin tid och nu är det min!

Foto: Herman Åsgård, våren 2020

Translation

The uncertainty is the worst but it finally came, the letter that gave me peace of mind and made me scream a joy! "Welcome to Vreta Education Center! Congratulations, you are accepted to the education!" Thousands of heavy stones fell from my stressed shoulders and a loud "YEEEES" echoed through the village! The plan I have had for so many years will finally be fulfilled. This autumn I will study horses at Vreta Education Center in Linköping. A one-year adult education at a modern facility not far from my hometown.This means that I will not extend my service at the preschool in the village and I will say goodbye to my beloved little cottage by the sea. Everything has its time and now it's mine!

Caroline

Ännu en kaffeburk

När jag slutade med tobak tänkte jag att nu är jag äntligen fri från beroenden, men ack vilken dålig självinsikt jag hade. Finns det något återkommande objekt i detta hus så är det nog äldre plåtburkar. Kakburkar i tre våningar, små plåtburkar för hårnålar och småkrafs, stora burkar för karameller och kaffe. Den tredje kaffeburken i samlingen är gjord av Bohlins Kafferosteri och inhandlades för 40 kr på byns antikbutik Stormhatten förra helgen. Utan lock men det kändes väldigt sekundärt för det priset. Får bli förvaring för alla sjalar om jag har ligger utspridda i huset. 

Burkar i mindre format är också någonting som inte går att ha får många av. Dessa burkar blir hem till smycken, batterier, hårnålar, hårnät, kryddor och annat man vill kamouflera men ändå ha nära. Då huset är litet och jag är en latmask och föredrar att sitta ner för mina morgonrutiner så har jag allt samlat i en hylla bredvid kökssoffan. I burkar och askar förvarar jag hårborste, spray, hårnålar, smink och sjalar så jag har allt nära till hands. Sen gör jag mig iordning vid köksbordet med en serie rullandes på datorn och en kopp av nått värmande intill. Alla har vi våra rutiner här är min och den trivs jag väldigt bra med. 

Translation 

When I quit with tobacco I thought that now I am finally free from addictions, but oh what a poor self-insight I had. If there is any recurring item in this house then it is probably older metal cans. Cookie jars in three floors, small tin jars for hairpins and scraps, large jars for candies and coffee. The third coffee can in the collection is made by Bohlins Kafferosteri and was purchased for SEK 40 at the village antique shop Stormhatten last weekend. Without a lid but it felt very secondary to that price. May be storage for all shawls that I have scattered in the house. Cans in smaller sizes are also something that you cannot get many of. These jars are home to jewelry, batteries, hairpins, hair nets, spices and other things you want to camouflage but still have close. Since the house is small and I am lazy  and prefer to sit down for my morning routines, I have collected everything in a shelf next to the kitchen sofa. In jars and boxes, I store hairbrush, spray, hairpins, makeup and shawls so I have everything close at hand. Then I prepare myself at the kitchen table with a tv-show of rolls on the computer and a cup of something warming on the table.

Caroline

Ugnen går varm

Ugnen går varm i den lilla stugan om vardagskvällarna. Snöblandat regn utanför fönstret och doft av vaniljsocker inne i värmen. Har tusen saker jag måste göra inför flytten. Som jag borde ta tag i för att underlätta packningen. Påbörjade projekt om det aldrig blev någonting av, kläder att laga, förråd att rensa, saker att sälja och lämna bort. Istället för att underlätta för mig själv har jag börjat baka som en tok. Jag gör inga avancerade saker och inte äter jag upp allt själv heller. Mina kollegor har fått tömma många formar under fikarasterna och än har ingen klagat. Oftast gör jag en stor form till jobbet och en lagom liten till mig själv att fika på när jag kommer hem på eftermiddagarna. Vem blir inte glad av att det står fika på bordet? Är väl en sockerråtta av rang! 

Tog receptet till en äppelkaka och bytte ut äpplena mot ananasbitar jag har på burk. Försöker vara duktig med att faktiskt använda det jag redan har hemma i skafferiet. Det kan vara riktigt spännande faktiskt att leta långt bak på hyllorna och fynda sånt man totalt glömt bort att man köpt hem!

Translation 

Snowy rain outside the window and a scent of vanilla inside in the heat. Have a thousand things to do before the move. Instead of making it easier for myself, I'm baking more than ever. I don't do advanced things and I don't eat everything myself either. My colleagues have emptied many plates during the coffee breaks and no one has complained yet. Usually I make a great batch for work and a decent little for myself to snack on when I get home in the afternoons. Took the recipe for an apple cake and swapped the apples for pineapple pieces. Trying to be good at actually using what I already have at home in the pantry. It can be really exciting to actually look far behind on the shelves and find something you totally forgot you bought.

Caroline

Sol i sinne

På min arbetsplats finns sällan tid för att stanna upp och låta tankarna vila. Dagen går i ett och klockan är inte ett medel för att räkna ner timmarna utan för att hålla koll på nästa händelse. Ta emot barn, duka fram till frukost, hjälpa till med allt som är svårt själv för en liten att klara av. Se till att de får vila bekvämt, äta ordentligt, får alla sina behov tillgodosedda, lär sig något, känner sig trygga och värdefulla. När dagen är slut brukar jag längta efter att få gå hem och lägga mig på kökssoffan men vissa dagar avbryts den tanken så snart jag går igenom grinden. De senaste två veckorna har bjudit på ett riktigt skojväder då jag inte vetat om jag ska ha sandaler eller täckbyxor när jag går utanför dörren. 

Njutbart är att komma hem från en tuff dag på jobbet, byta de nedsolkade jobbkläderna till någonting jag känner mig mer bekväm med, koka en kopp kaffe att avnjuta i min trädgård. Att bara sitta på en sten litad mot fasaden och observera allt i min närhet. Talgoxarna huseras i den gigantiska nyponbusken mellan äppelträdet och hallonbuskarna. Stora humlor tynger ner de små vårlökarna och kejsarkronorna har redan slått ut sina orangea blommor. Tillvaron är inte så dum ändå!

Translation 

In my workplace, there is rarely time to stop and let the thoughts rest. The day goes in one and the clock is not to count down the hours but to keep track of the next event. Receive children, make meals, help with everything that is difficult for a little one to cope with. Make sure they rest comfortably, eat properly, meet all their needs, learn something, feel safe and valuable. When the day is over, I usually long to go home and lie down on the kitchen sofa but some days that thought is interrupted as soon as I walk through the gate. The last two weeks, the wather has been a joke as I didn't know if I should wear sandals or overall when I walk outside the door.

Enjoying coming home from a tough day at work, changing the dirty work clothes to something I feel more comfortable with, making a cup of coffee to enjoy in my garden. To just sit on a stone by the house wall and observe everything around. The small birds are housed in the gigantic rose bush between the apple tree and the raspberry bushes.  Life is not so bad at all!

Caroline

I min trygga vrå

Detta hus som under nästan två års tid har formats till att bli mitt hem. Här i min trygga vrå sover jag gott om nätterna trots kastvindar som tränger igenom de oisolerade väggarna och kusliga ljud från min ödsliga trädgård. Jag drömmer om ännu en sommar med bara fötter mot en solvarm gräsmatta. Med tunga buskar fyllda till bredden med bär och sorlet nere från hamnen blandat med fiskmåsens skratt. Gläds åt att syrenbuskarna slår skott och att överallt runt vårlökarna hörs humlesurr. 

Här har jag skapat min fristad. Här kan jag tänka fritt och vara just den personen jag är född till att vara. Ensamvargen i sin kula. Har gjort så mycket jag kan av det jag har för att göra ett hem av ett hus och är så tacksam över att jag fått hyra allt detta vackra. Snart ska tavlorna på de slitna väggarna plockas ner. Småpinaler ska sorteras och lådor tömmas. Vänjer mig vid faktum att inget varar för evigt och accepterar sakta att förändringens vind snart drar förbi. 

I köket frodas pelargonerna på fönsterbrädor bakom de smutsiga glasrutorna. Små blommor har redan börjat visa sig men jag har tagit rådet att knipsa bort de första för att låta all energi gå till rötter och blad. När det är tillräckligt varmt ska några av krukorna få flytta ut i trädgården. 

Har redan börjat samla på mig bubbelplast och små kartonger för att kunna paketera allt ömtåligt så de överlever en flytt. Det är långt kvar och än väntar en försommar i min trygga vrå vid havet. Här tänker jag njuta till fullo och ta tillvara på varenda sekund som jag får bo här. När det är dags tar jag farväl av detta ställa och öppnar armarna för en ny tid i livet. 

Translation 

For almost two years, tis house has been transformed into my home. I sleep well at night, despite cold winds piercing the uninsulated walls. I dream of another summer with bare feets against a sun-warm lawn. With heavy bushes filled with berries and the sounds down from the harbor mixed with the gull's laughter. Happy to see the lilac bushes filling up and that everywhere in my garden you can hear the bumblebees. Here, I have created my sanctuary. Here I can think freely and be just the person I was born to be. A lonely wolf. Have done as much as I can of what I have to make a home of a house and am so grateful that I got to rent all this beautiful. Soon the paintings on the worn walls will be taken down. Small pins must be sorted and boxes emptied. Getting used to the fact that nothing lasts forever and slowly accepts that the wind of change soon will arrive. Have already started collecting bubble wrap and small boxes to be able to package everything properly so they survive a move. It is still a long time until I leave and still a summer is waiting in my safe corner by the sea. Here I intend to fully enjoy and take advantage of every second I get to live here. When it's time I bid farewell to this place and open my arms for a new time in life.

Caroline

Själv men aldrig ensam

Längtar efter doften av liljekonvalj. Snart blommar pelargonerna i sina lerkrukor på stentrappan och pionerna slår ut sina täta kronor. Solvarma grässtrån kommer hälsa mig välkommen när jag går genom trädgården utan skor för att dricka mitt morgonkaffe i utemöblerna. Snart tätnar syrénbuskarna och stora lila klasar med en doft av vår fyller hela min värld. Det här är hela min värld nu. Huset, trädgården, ljudet av fågelkvitter och humlesurr. Nere vid hamnen hörs redan fiskmåsarnas sång och de svävar på vindarna som drar in genom gränderna. Går runt i mina egna tankar och gör upp storslagna planer inför framtiden och känner mig starkare och starkare för varje dag. Då och då kommer känslan till mig att jag känner mig oerhört ensam men den tanken försöker jag snabbt slå bort. Jag är själv, men aldrig ensam. 

Translation 

Longing for the scent of lily of the valley. Soon the geraniums bloom in their clay pots on the stone stairs and the peonies knock out their dense crowns. The sun-warm grass will welcome me as I walk through the garden without shoes to drink my morning coffee in the outdoor furnitures. Soon the lilac bushes are sealing and large purple flowers with a scent of spring fill my whole world. This is my whole world now. The house, the garden, the sound of the birds chirping and the humming from the bumblebees. Down at the harbor you can already hear the song of the gulls and they float on the winds that pull in through the alleyways. Going around in my own thoughts and making grand plans for the future and feeling stronger and stronger for each day. Every now and then, the feeling comes to me that I feel incredibly alone, but I try to quickly eliminate that thought. I am by myself, but never alone.

Caroline

När effektiviteten rullar in

Helgen som var, vilka underbara dar!  

Solen sken från tidigt på morgonen tills himmelen färgades rosa om kvällen. För första gången för i år kunde tvätten hänga ute och torka i den ljumna vårvinden, lakanen doftade härligt när de kom in till min säng igen! När jag stod på knä på köksgolvet på lördagskvällen med en skurborste i handen började jag fundera på om det var så här jag tänkte att mitt liv skulle bli. Snabbt for den tanken förbi för jag var så otroligt nöjd med tillvaron just då att det skulle vara dumt att svärta ner det med negativitet. 

Våren frestar till lättare mat och i lördags kom ett gammalt recept upp i tankarna igen. In i ugnen for babyspenat, machésallad, päronskivor, valnötter och blåmögelost. Så fruktansvärt gott att jag åt upp hela formen på en sittning! Underbart nog fungerar päron och mögelost utmärkt ihop även utan pepparkaka.

Nästa kulinariska upplevelse blev ett infall på söndagseftermiddagen när jag grävt färdigt i mina rabatter. Äppelgifflar med grahamsmjöl och pärlsocker. Lite matigare bröd tack vare grahamsmjölet men fortfarande väldigt porösa och läckra. Perfekt till fikat i kvällssolen som tittade in genom köksfönstret!

Translation 

What a wonderful weekend that just passed!
The sun shone from early in the morning until the sky turned pink in the evening. For the first time this year, the laundry was able to hang out and dry in the lukewarm spring wind, the sheets smelled wonderful when they came to my bed again! As I was kneeling on the kitchen floor on Saturday night with a scrub brush in my hand, I began to wonder if this was how I thought my life would be. Quickly passed that thought on because I was so incredibly happy with life at the time that it would be stupid to put it down with negativity.

Last Saturday an old recipe came to my mind again. Into the oven went baby spinach, mache salad, pear slices, walnuts and blue cheese. So terribly good that I ate up everything for lunch! Wonderfully, pears and mold cheese work well together even without gingerbread.

The next culinary experience came on the sunday aftersoon after finnisheng the work in the garden. Apple croissants with graham flour and pearl sugar. A very tasty and delicious bread thanks to the graham flour. Perfect for the coffee in the evening sun that looked in through the kitchen window!

Caroline

Recept: Frallor med sesamfrö

Långa ljusa kvällar ger ett fantastiskt sken i köket och skänker lust att skapa ännu mer. Många av mina intressen går som i perioder och just nu vill jag baka mest hela tiden. För några kvällar sedan bakade jag frallor med sesamfrö. På morgonen väntade himmelskt gott bröd på mig som jag åt med salt smör, herrgårdsost och babyspenat. 

  Frallor (16 st)

               Ø  25 g jäst

               Ø  5 dl mjölk

               Ø  1 tsk salt 

               Ø  1 dl socker 

               Ø  2 msk smält smör 

               Ø  1 ägg

               Ø  10-13 dl vetemjöl 

                                                            Pensling 

               Ø  1 ägg 

               Ø  Sesamfrön 

Smula jästen i en stor bakbunke och värm mjölken fingervarm. Häll på lite av mjölken i bunken och blanda runt tills jästen har löst sig helt, häll i resten av mjölken. Blanda i salt, socker, smält smör, ägget och till sist mjölet lite i taget. Spara lite mjöl till utbakningen så att frallorna inte blir så torra och kompakta.

När degen börjar bli fast låter du den jäsa i bunken under en bakduk i 30 min. 

Knåda degen och dela in den i 16 lika stora bitar. Du kan välja att göra vanliga släta bullar eller slå en liten knut så de blir mer dekorativa. Låt sedan jäsa på plåten under en bakduk i ytterligare 30 minuter.  Pensla med ägg och strö över sesamfrö. 

Grädda i 225 grader i 8-10 min.

Translation 

Long, bright evenings give a fantastic glow in the kitchen and give you the desire to create even more. Evenings like this I want to do something, like bake. I want to make most of my evenings now.  A few nights ago, I baked bread with sesame seeds. In the morning, heavenly fuffy bread awaited me as I ate with salty butter, cheese and baby spinach!

Caroline

Så var påsken över

Så kom vi till livet efter påsklovet. Precis när jag lyckats varva ner helt är långhelgen över och allt kommer inom kort att återgå till det normala igen. Imorgon är jag tillbaka på förskolan som jag hoppas får vara öppen så länge som möjligt. Byn blomstrar som aldrig förr vid denna årstid. Restriktionerna om att stanna hemma i påsk har inte nått ut till alla och våra två matbutiker är fulla av äldre sommargäster. För att liva upp tillvaron bestämde jag och två vänner från jobbet att vi skulle ses över en påsklunch. Vi bidrog alla med någonting till bordet och satt länge och pratade med vinden piskandes utanför min lilla stuga. Med tända ljus, trevligt sällskap, god mat och en utsökt rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt så blev årets påskfirande riktigt mysigt. 

Istället för att koka potatisen så skivade jag den i bitar och hade in den i en form i ugnen med rapsolja, dill, gräslök, salt och peppar. Så gott och enkelt! 

Translation 

And it's here, the life after the easter holiday! Just when I managed to relax completely, this long weekend is over and everything will soon return to normal. Tomorrow I'm back at preschool which I hope to be open for as long as possible. The village is flourishing as never before at this time of year. The restrictions on staying home at Easter have not reached everyone and our two grocery stores are full of older summer guests. To bring some light in our lives, me and two friends from work decided that we should have an Easter lunch. We all contributed something to the table and sat for a long time talking while the wind whipping outside my little cabin. With burning candles, nice company, good food and a delicious rhubarb pie with custard for dessert, this year's Easter celebration was really cozy.

Caroline