... du blixtsnabbt, utan att tÀnka dig för har delat din egen falukorv, pÄ din egen tallrik i 9 pyttesmÄ bitar...du ser framemot att börja jobba igen och fÄ HELA 30 minuters lunch att disponera för dig sjÀlv!
...din högsta önskan Àr att fÄ sitta pÄ toaletten ifred...du pÄ allvar övervÀger att köpa hörselkÄpor med radio till dig sjÀlv i julklapp, kosta vad de kosta vill!
...du undrar var smurfarna blev av...
...du blir löjligt glad över att kunna Äka till Maxi, helt sjÀlv
...nÀr du gÄr in i en leksaksaffÀr och inte kommer ut igen pÄ de nÀrmsta tvÄ timmarna...du kör pÄ fjÀllsemester och kör hela natten eftersom barnen förvÀntas sova dÄ
...du hade fet-fel pÄ ovan punkt och ni tvingas stanna pÄ mc donalds kl 03.20 för att barnen vill ha "middag"
...nÄgon skrivit "5555555555555555554 6jfidahngriaaauyhhhhhhhhm iooooooooo oahhh hhh hhhy9999===#"" pÄ din mobil och skickat det till halva adresslistan
...du stÄr helt handfallen nÀr barnen lyckats somna framför bollibompa kl 18.15 och visar sig sova hela natten
...du för lÀngesedan slutat att ifrÄgasÀtta att obefintliga sÄr pÄ smÄbarns kroppsdelar akut behöver plÄster för att stilla ett illvrÄl
...du inte ser hur tv rutan Àr alldeles kladdig av smÄ flottiga barnfingrar för Àn nÄgon annan pÄpekar det
...du varnar dina barn för "lÀbbiga gubbar" nÀr de bara ska gÄ till brevlÄdan och hÀmta morgontidningen
...du hellre skulle offra din vÀnsterfot Àn att vÀcka ett sovande barn en fredagkvÀll
...du har gett upp soffan och tÀnker köpa en ny om ungefÀr 12 Är...
...du alltid Àr sist pÄ plats pÄ kalaset, Àven om det Àr grannen som har fest
...ni lÀmnar barnen hos mormor och morfar kl 15 nÀr ni ska pÄ fest kl 19, sÄ ni hinner ha sex innan
...du alltid har dÄligt samvete, no matter what!
... du drömmer om miljonvinst, drömsemester och sovmorgon
...du blir rörd nÀr ditt barn ritat en teckning pÄ en familj som ser glad ut
...du inte lÀngre ens kan stava till morrgonseks.
..du lovar dig sjÀlv att göra husmanskost med massor av rÄrivna morötter till middag i morgon varje gÄng ni Àter middag pÄ Mc Donalds
...du Äker till stan för att köpa nÄt snyggt att ha pÄ dig pÄ festen pÄ Lördag men kommer hem med klÀder och skor till barnen och med ursÀkten "-ja, men det var faktiskt halva priset!"
...ditt rultiga barn iförd knallrosa ballerinadrÀkt med fjÀdrar och tyllkjol uppdragen under armhÄlorna visar en piruett pÄ dansuppvisningen med 27 andra barn, och du pÄ allvar tror att alla andra förÀldrar tittar lika hÀnfört som du pÄ just ditt barn
...du under amningstiden har sÄ mjölkstinna bröst att du funderar pÄ att bredda dörrkarmarna
...du under amningstiden har sÄ ont i dina mjölkstinna bröst att du pÄ allvar kommer att nita den som av misstag rÄkar stöta ihop med dig
...du kÀnner dig som 100 Är klockan 7 pÄ morgonen, och minst lika gammal kl 19 pÄ kvÀllen...
...du tittar in i barnens överfyllda rum, suckar, och stÀnger dörren
...du undrar hur lÄng tid det skulle ta för din partner att komma pÄ att barnen behöver badas om inte du sÀger nÄgonting
... du sÀger innan ni gÄr in i leksaksbutiken att "det blir bara en _liten_ sak" och du kan sen konstatera pÄ ditt kontoudrag: BR LEKSAKER -688,90
...du tycker det Àr överskattat att raka benen innan de Àr lite ludna
...du packar med matsÀck för ett mindre kompani nÀr ditt barn ska pÄ utflykt med skolan...middagen tar 25 minuter att laga, 6 minuter att Àta, och 45 minuter att stÀda upp efter...du undrar hur alla mÀnniskor utan barn fÄr tiden att gÄ egentligen
... du kippar efter andan dÄ hela familjen besöker paret-utan-barn som visar sig ha en VIT soffa
...du hör nÄgon i din mobil som vrÄlar "hallÄÄÄÄÄÄ, Àr dÀr nÄgon?!" och din bebis sitter brevid och stirrar skyldigt pÄ den
...du frivilligt gÄr ut med soporna i minusgrader för att du dÄ fÄr ca 45 sekunders lugn och ro
...du inser att barnens skrik hörs Ànda ut till soptunnan och du först och frÀmst inte undrar varför de skriker utan Àr mest Àr bekymrad över att grannen kan höra det
...nÄgon pÄ jobbet pÄpekar för dig att nÄgon med ditt mobilnummer ringt upp henne och flÄsat i luren i gÄr eftermiddags, tre gÄnger, och du vet direkt vem den skyldige Àr
...du rÄkar somna i soffan 05:30 medan ni vÀntar pÄ att Nickelodeon ska börja sÀnda barnprogrammen och du vaknar av att lillen stÄr brevid soffan och Àter pÄ en banan med skalet pÄ
...du vet att om alla skriker sÄ Àr det lugnt, men om det Àr knÀpptyst finns det anledning till panik
Nja, alla stÀmmer vÀl inte Àven ommÄnga gör det! NÄgot som fÄr all förÀldrar (o kanske andra) att le en stund i alla fall =)
hittade citaten pÄ en annan logg och tyckte de va lite kul, sÄ klistrade in dem hÀr...
3 feb. 2010
23 jan. 2010
Delkurs 2
Vi avslutar varje delkurs i skolan med att skriva vÄr egenplattform. Det Àr för att vi ska ha nÄgot att stÄ pÄ och samtidigt ha nÄgot att luta oss tillbaka pÄ och som ocksÄ kommer att stÄ för vÄr utveckling och vÄrt reflekterande. Framförallt ska vi med hjÀlp av vÄr plattform kunna se oss sjÀlva och Àven kunna se tilbaka pÄ oss sjÀlva och se hur vÄr utevckling varit. Mest spÀnnande ska bli att lÀsa det första plattformerna man skrivit sedan nÀr utbildningen Àr slut. Se om man tÀnker annorlunda, se om man förÀndrats m.m.
Nedan kommer jag klistra in delar av min plattform frÄn vÄr andra delkurs, termin 1: samhÀllsstruktur och vÀlfÀrd...
I min första plattform skrev jag om vem jag var idag, vem jag Ă€r och hur jag blivit som jag blivit. Mest skrev jag om mina arbetslivserfarenheter för det Ă€r mycket det som pĂ„verkar vilken arbetande person som jag vill vara. Jag skrev en del om det som pĂ„verkat mig till att bli den jag Ă€r. Jag skrev mycket om arbeten och grupper jag tillhört, dĂ„ jag ocksĂ„ kĂ€nde att vi i skolan arbetat vĂ€ldigt mycket, eller faktiskt frĂ€mst med grupper och hur man Ă€r i olika situationer. Med min första plattform ville jag visa vem som kommit in pĂ„ denna utbildning och vad jag har med mig. Samt vart jag stĂ„r i livet och vilken slags person jag Ă€r. Vad jag vill fĂ„ fram i denna plattform Ă€r istĂ€llet vad vi gjort under utbildningens första termin. Vad jag kĂ€nner om den och hur jag anser den pĂ„verkat mig. Samt att jag kommer skriva om de tvĂ„ delkursernas innehĂ„ll och hur jag förhĂ„ller mig till det. ”ja, dĂ„ gör jag ett försök”
Kanske visar jag nu att jag inte lĂ€rt mig nĂ„got men, ”hur skiljer man egentligen pĂ„ social omsorg, socialpedagogik och psykosocialt”? Social omsorg förknippas vĂ€ldigt mycket med handikappsomsorg och Ă€ldreomsorg men innefattar lika mycket den psykiatriska omsorgen. Medan den pedagogiska omsorgen ska finnas med enskilt och i varje Ă€mne var för sig. Alla ska vi vĂ€l handla pedagogiskt men kanske riktar man sig till mer s.k. pedagogiska verksamheter som skola, fritid m.m. Medan psykosocialt Ă€r ocksĂ„ ett Ă€mne i sig sjĂ€lvt men som ska tillhöra varje Ă€mne var för sig. Men kanske Ă€r det Ă€ndĂ„ alla de faktorer som pĂ„verkar en i ens vardag. Hur alla ens sociala anknytningar pĂ„verkar ens psyke. KĂ€nns som man kan koppla social omsorg mer till olika omrĂ„den medan socialpedagogik och psykosocialt blir mer hur man Ă€r och mer metoder pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det blir mer olika faktorer som pĂ„verkar en psykosocialt och hur man hanterar dem pĂ„ ett pedagogiskt sĂ€tt och bĂ„da dessa kan passa in pĂ„ omrĂ„dena inom social omsorg.
Ekonomi har varit en del av vĂ„r kurs och den trodde jag skulle vara ganska sĂ„ ”trĂ„kig”. Men jag kĂ€nner att jag har lĂ€rt mig nĂ„got. En del Ă€r riktigt intressant Ă€ven om det tar halva förelĂ€sningen innan jag ens kommit in i snacket och vad det egentligen handlar om. Exempelvis tĂ€nker man att man Ă€r dĂ€r man Ă€r i samhĂ€llet med ekonomisk kris m.m. Men under förelĂ€sningarna har man fĂ„tt en annan förstĂ„else… ”det Ă€r sĂ„ hĂ€r samhĂ€llet fungerar”. Pratat om klassanalys ”mĂ„ste finnas en underklass för att det ska finnas en överklass”. Behöver inte vara negativt att tillhöra den ena eller det andra. Jag har alltid tĂ€nkt att alla vill strĂ€va uppĂ„t och att man Ă€r ute efter nĂ„got mer. Men samtidigt sĂ„ mĂ€rker och ser man att mĂ„nga Ă€r nöjda med den position de har. Nöjda med vart de Ă€r i livet och verkar inte ha nĂ„gon lĂ€ngtan efter att ta sig lĂ€ngre. Ăr det för att man Ă€r fostrad pĂ„ olika sĂ€tt eller Ă€r det sĂ„ att vi bara Ă€r olika… och som jag skrev: det mĂ„ste finnas en underklass för att det ska finnas en överklass. Och man behöver inte, inte trivas i nĂ„got av dem. Man lĂ€ngtar varken upp eller ner, helt enkelt nöjda med sitt liv. Vi Ă€r beroende av varandra men vi behöver kanske inte hjĂ€lpa varandra att ta oss varken upp eller ner.
Urban sa ocksÄ nÄgot i stil med att 80-talister nöjer sig inte med att ha ett lönejobb och sedan ett intresse. De ska ha ett arbete som Àr utvecklande och sjÀlvförverkligande. Jag har alltid sett det som en sjÀlvklarhet. Det Àr klart att jag ska ha ett utvecklande jobb och att det pÄ nÄgot sÀtt ska uppfylla mig sjÀlv. Min fundering, Àr det bara för att jag Àr 80-talist?
Vi har haft lite förelÀsningar med Jörgen LundÀlv som bland annat handlat om VÀlfÀrdspolitikens organisation. Hans förelÀsning var gripande och man mindes redan direkt efterÄt mycket av förelÀsningen. Han visade film, skapade diskussion, skrev stödord och pratade hela tiden med alla. Jag Àr imponerad av hur han fick alla, i alla fall mig att verkligen förstÄ och han fÄngade oss alla pÄ ett bra sÀtt. Man visste vad som var viktigt i hans förelÀsning och man visste vad han ville ha ut.
Vi har verkligen trÀffat mÄnga olika förelÀsare och alla Àr oerhört olika. Vi har exempelvis haft en som uttryckte sina egna Äsikter vÀldig tydligt. NÀr en lÀrare uttrycker vad han/hon tycker mÄste man göra det pÄ ett bra sÀtt. Man mÄste vara medveten om hur mycket det pÄverkar eleverna. NÀr hon i sin förelÀsning hade sÄ mycket Äsikter kÀnde jag att mycket av hennes information blev oanvÀndbar. Man visste inte vad som var vad eller hur vinklad informationen var. Man kan pÄ ett bra sÀtt visa upp bÄda sidorna och sedan kan man ta stÀllning i vilken man gillar, dÄ blir valet mer öppet. Men om man bara diskuterar en sida och har fördomar emot den andra dÄ Àr det svÄrt att veta hur man ska tolka det hon fÄtt fram. Det Àr viktigt som förebild att lÀgga fram alla sidor oavsett vad man tycker och sedan sÄklart kan man framföra sitt budskap eller ge en förklaring till varför man tycker som man tycker, men ingen som lyssnar ska kÀnna sig rÀdda för att sÀga en Äsikt. Viktigt att man alltid ska vara öppen för diskussion.
Vi hade en förelĂ€sare som jag sĂ„g fram emot att trĂ€ffa och sĂ„g fram emot hans förelĂ€sningar. Jag hade förvĂ€ntningar nĂ€r jag gick dit. Jag hade lĂ€st boken tidigare och nu skummat igenom den igen. Men jag mĂ„ste sĂ€ga att jag Ă€r besviken. Han tappade mig i sin första mening redan. Det kĂ€ndes som han kom med fel instĂ€llning och bara skulle ta sig igenom de ”dagliga” förelĂ€sningarna. De finns ett uttryck att: om man lĂ€st boken sĂ„ ska man inte se filmen. Lite sĂ„ kĂ€nde jag nu. DĂ€rför gick jag bara pĂ„ en av hans tre förelĂ€sningar. Jag ville inte förstöra boken. Nu riktade jag ganska mycket kritik och kanske hade han en dĂ„lig dag bara. Hoppas de andra kĂ€nt annorlunda. Ăr det bra eller dĂ„ligt med förelĂ€sningar? Jag anser att kan en förelĂ€sning hjĂ€lpa en pĂ„ ett enklare sĂ€tt att ta sig igenom en bok eller ge en större förstĂ„else sĂ„ Ă€r den bra. Det man lĂ€st blir mer ”synligt”. Medan kan man inte anvĂ€nda sig av det material man fĂ„r pĂ„ förelĂ€sningen eller man bara blir mer förvirrad dĂ„ anser jag det bĂ€ttre att lĂ€gga ner mer energi pĂ„ boken och förstĂ„ den.
Vi har haft ett till litteraturseminarie dÄ vi skulle ha en form av presentation som gjorde mig lite nervös. KÀndes enklare Àn ekonomin men extra nervöst inför den enskilda presentationen. NÀr tiden vÀl kom och vi skulle börja sÄ sa de att vi alla skulle plocka fram fem stycken begrepp och sedan skulle prata utifrÄn dem. Jag blev stÀlld men nervositeten slÀppte och jag kunde andas ut. Men helt plötsligt skulle jag ocksÄ försöka fÄ fram allt jag lÀrt mig via fem begrepp. Det blev lite jobbigt det med. Det gick bra och vi hade en hel del bra diskussion. à ter för detta mig tillbaka pÄ vÄrt lÀrande och hur nyttig denna utbildning kÀnns. Kanske skulle man inte ha gjort en sÄ stor sak av litteraturseminariet som man gjorde i studiehandledningen. Men frÄgan kommer ocksÄ: skulle man pluggat lika bra om det inte verkat sÄ stort?
Debattartikel har vi ocksĂ„ skrivit. Jag skrev en tillsammans med Maimuna. Vi kom in pĂ„ kultur dĂ„ artikeln skulle kopplas till LĂ€rjedalen pĂ„ nĂ„got vis. Vi funderade och funderade och sedan började vi skriva. Jörgen kom in och kolla och tyckte den var ”jĂ€ttebra”, vi skulle bara Ă€ndra lite pĂ„ ingressen, brödtexten och knorren. Vi skulle nog ocksĂ„ Ă€ndra rubriken och eventuellt vĂ„ra formuleringar. Vi Ă€ndrade och redigerade. Efter att vi formulerat om första stycket 20ggr sĂ„ tror jag inte ett enda ord blev den samma lĂ€ngre. Klockan var 14 och vi hade dĂ„ en deadline pĂ„ att det skulle vara klart och fĂ€rdigt för att skicka till en tidning. Vi skickade vĂ„r till Göteborgsposten. Jörgen stod dĂ€r framme och sa att alla skrivit bra men att om hans mamma skulle lĂ€sa artiklarna skulle hon nog inte förstĂ„ dem. Vi mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ vĂ„rt sprĂ„k. Jag minns att jag tittade pĂ„ Maimuna och sa: -jag förstĂ„r inte ens vĂ„r.
Vi har ju ocksĂ„ hela tiden under delkursens gĂ„ng haft ett projektarbete pĂ„ gĂ„ng. DĂ„ vi fokuserat pĂ„ nyanlĂ€nda i Göteborg, LĂ€rjedalen. Det har varit intressant och en del visste man men mycket fick man reda pĂ„. Det var skönt att fĂ„ lite klarhet i vad som faktiskt gĂ€ller. Mycket tankar dyker upp inom mig. En dubbelhet i hur man hanterar saker. Alla kommuner i Sverige tar inte emot flyktingar. Göteborg tar exempelvis inte emot flyktingar, men hur kommer det sig dĂ„ att de ens har ett introduktionsprogram? Ăr inte det vĂ€ldigt dubbelt? Innan blev man kommunplacerad medan man nu sjĂ€lv fĂ„r vĂ€lja i vilken kommun man vill bo. Ăr inte det konstigt att man fĂ„r vĂ€lja det? Det Ă€r vĂ€l klart att kommer man som ny till Sverige och fĂ„r frĂ„gan vart man vill bo, sĂ„ kĂ€nner man förmodligen inte till nĂ„gon mer stad Ă€n de synliga som Göteborg, Stockholm och Malmö. Man förstĂ„r om man har slĂ€kt m.m. i nĂ„gon av stĂ€derna att man vill bo dĂ€r men sedan tror jag inte det spelar nĂ„gon roll vart man bor om man Ă€r pĂ„ flykt. Ett annat problem Ă€r ocksĂ„ att hela processen tar tid och tiden till att man fĂ„r uppehĂ„llstillstĂ„nd kan vara lĂ„ng. SjĂ€lvklart behöver man dĂ„ bo nĂ„gonstans och vĂ€ljer man dĂ„ Göteborg exempelvis sĂ„ Ă€r det klart att man inte vill ryckas upp ur den trygghet man lyckats skapa dĂ€r. Vi hade i vĂ„rt arbete ett förslag om att alla som kommer som nyanlĂ€nda till Sverige ska placeras i den kommun som de, skulle blivit placerade i om de sedan fĂ„r stanna. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt behöver de inte flytta pĂ„ sig igen och integrationen blir enklare.
NĂ€r man deltar i olika grupper sĂ„ Ă€r det intressant att se vilka roller som intas och pĂ„ vilket sĂ€tt dem gör det. Jag har tidigare alltid tĂ€nkt att alla ”vill” leda och jag vet att jag ofta tar pĂ„ mig den rollen. SĂ„ nu tĂ€nkte jag att jag inte skulle ta pĂ„ mig en sĂ„dan roll utan vi ska alla leda ihop. En del vill vara ledare och andra vill ledas… nĂ„got jag ocksĂ„ funderat pĂ„ lite grand. FrĂ„gan Ă€r ocksĂ„ om man bara kan ta en roll som ledare eller ska man pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ”fĂ„” rollen. I slutĂ€ndan sĂ„ tar nog Ă€ndĂ„ nĂ„gon rollen för att man kĂ€nner att man vill gĂ„ mer framĂ„t eller att det kĂ€nns som gruppen stĂ„r lite stilla. Upplevde det positivt dĂ„ jag till en början tog den rollen. För egen del hade jag varit ganska lugn över vĂ„rt arbete och inte kĂ€nt en sĂ„ stor stress. Visste att vi hade mycket info och att de inte behövdes sĂ„ mycket för att fĂ„ ihop det. NĂ€r man tog pĂ„ sig en annan roll sĂ„ kĂ€nner man dock av stressen pĂ„ ett annat sĂ€tt. För dĂ„ drar man i trĂ„darna lite och kĂ€nner man dĂ„ att trĂ„darna sitter fast eller inte följer med sĂ„ upplevs en stress. Ju mer ansvar man tar desto mer stress tror jag man upplever. DĂ€rför tror jag heller inte det Ă€r bra med för stora grupper. Ju större grupper desto mindre ansvar behöver man ta. Jag tror att man dĂ„ kĂ€nner att det hela inte ligger pĂ„ en sjĂ€lv som det kan göra i en mindre grupp.
Efter en termin i skolan och tvĂ„ delkurer snart avklarade sĂ„ kĂ€nner jag mig nöjd och ocksĂ„ positivt överraskad. Jag skrev det nog i min förra plattform, men jag tĂ€nkte nĂ€r jag startade utbildningen att jag nu skulle fĂ„ en titel. Men ju mer jag lĂ€ser sĂ„ kĂ€nner jag ocksĂ„ att jag kommer förĂ€ndras och utvecklas som person. Jag Ă„ngrar inte en sekund att jag valde den fĂ€ltförlagda utbildningen! Denna utbildning passar mig perfekt. Det Ă€r inte en utbildning som man sitter i en sal och bara har förelĂ€sningar, utan det Ă€r en utbildning dĂ„ man trĂ€ffar mĂ€nniskor och nĂ€r man trĂ€ffar mĂ€nniskor och arbetar med mĂ€nniskor sĂ„ förĂ€ndras man hela tiden. Man förĂ€ndras och utvecklas och lĂ€r sig hela tiden nya saker. Det har dock varit ganska mycket mer förelĂ€sningar i ”skolan” under denna delkurs Ă€n vad det var under första delkursen. Tror det Ă€r viktigt att man trĂ€ffas som klass Ă€ndĂ„ sĂ„ vi inte förlorar det vi byggt upp under första tiden i skolan. Men jag tror det flesta kĂ€nner sig vĂ€l bemötta i klassen. Tror ingen kĂ€nner sig sĂ„ nervös inför att prata inför varandra och sĂ„dĂ€r och det Ă€r ett stort steg Ă€ndĂ„.
Detta Àr en utbildning som jag vill gÄ vidare med, en utbildning som jag ser framemot att fortsÀtta. Ska bli intressant att fÄ praktisera en dag i vecka nu i vÄr. Ser ocksÄ fram emot alla verktyg jag kommer samla pÄ mig under resans gÄng mot mitt mÄl, som jag Ànnu inte helt funnit.
Nedan kommer jag klistra in delar av min plattform frÄn vÄr andra delkurs, termin 1: samhÀllsstruktur och vÀlfÀrd...
I min första plattform skrev jag om vem jag var idag, vem jag Ă€r och hur jag blivit som jag blivit. Mest skrev jag om mina arbetslivserfarenheter för det Ă€r mycket det som pĂ„verkar vilken arbetande person som jag vill vara. Jag skrev en del om det som pĂ„verkat mig till att bli den jag Ă€r. Jag skrev mycket om arbeten och grupper jag tillhört, dĂ„ jag ocksĂ„ kĂ€nde att vi i skolan arbetat vĂ€ldigt mycket, eller faktiskt frĂ€mst med grupper och hur man Ă€r i olika situationer. Med min första plattform ville jag visa vem som kommit in pĂ„ denna utbildning och vad jag har med mig. Samt vart jag stĂ„r i livet och vilken slags person jag Ă€r. Vad jag vill fĂ„ fram i denna plattform Ă€r istĂ€llet vad vi gjort under utbildningens första termin. Vad jag kĂ€nner om den och hur jag anser den pĂ„verkat mig. Samt att jag kommer skriva om de tvĂ„ delkursernas innehĂ„ll och hur jag förhĂ„ller mig till det. ”ja, dĂ„ gör jag ett försök”
Kanske visar jag nu att jag inte lĂ€rt mig nĂ„got men, ”hur skiljer man egentligen pĂ„ social omsorg, socialpedagogik och psykosocialt”? Social omsorg förknippas vĂ€ldigt mycket med handikappsomsorg och Ă€ldreomsorg men innefattar lika mycket den psykiatriska omsorgen. Medan den pedagogiska omsorgen ska finnas med enskilt och i varje Ă€mne var för sig. Alla ska vi vĂ€l handla pedagogiskt men kanske riktar man sig till mer s.k. pedagogiska verksamheter som skola, fritid m.m. Medan psykosocialt Ă€r ocksĂ„ ett Ă€mne i sig sjĂ€lvt men som ska tillhöra varje Ă€mne var för sig. Men kanske Ă€r det Ă€ndĂ„ alla de faktorer som pĂ„verkar en i ens vardag. Hur alla ens sociala anknytningar pĂ„verkar ens psyke. KĂ€nns som man kan koppla social omsorg mer till olika omrĂ„den medan socialpedagogik och psykosocialt blir mer hur man Ă€r och mer metoder pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det blir mer olika faktorer som pĂ„verkar en psykosocialt och hur man hanterar dem pĂ„ ett pedagogiskt sĂ€tt och bĂ„da dessa kan passa in pĂ„ omrĂ„dena inom social omsorg.
Ekonomi har varit en del av vĂ„r kurs och den trodde jag skulle vara ganska sĂ„ ”trĂ„kig”. Men jag kĂ€nner att jag har lĂ€rt mig nĂ„got. En del Ă€r riktigt intressant Ă€ven om det tar halva förelĂ€sningen innan jag ens kommit in i snacket och vad det egentligen handlar om. Exempelvis tĂ€nker man att man Ă€r dĂ€r man Ă€r i samhĂ€llet med ekonomisk kris m.m. Men under förelĂ€sningarna har man fĂ„tt en annan förstĂ„else… ”det Ă€r sĂ„ hĂ€r samhĂ€llet fungerar”. Pratat om klassanalys ”mĂ„ste finnas en underklass för att det ska finnas en överklass”. Behöver inte vara negativt att tillhöra den ena eller det andra. Jag har alltid tĂ€nkt att alla vill strĂ€va uppĂ„t och att man Ă€r ute efter nĂ„got mer. Men samtidigt sĂ„ mĂ€rker och ser man att mĂ„nga Ă€r nöjda med den position de har. Nöjda med vart de Ă€r i livet och verkar inte ha nĂ„gon lĂ€ngtan efter att ta sig lĂ€ngre. Ăr det för att man Ă€r fostrad pĂ„ olika sĂ€tt eller Ă€r det sĂ„ att vi bara Ă€r olika… och som jag skrev: det mĂ„ste finnas en underklass för att det ska finnas en överklass. Och man behöver inte, inte trivas i nĂ„got av dem. Man lĂ€ngtar varken upp eller ner, helt enkelt nöjda med sitt liv. Vi Ă€r beroende av varandra men vi behöver kanske inte hjĂ€lpa varandra att ta oss varken upp eller ner.
Urban sa ocksÄ nÄgot i stil med att 80-talister nöjer sig inte med att ha ett lönejobb och sedan ett intresse. De ska ha ett arbete som Àr utvecklande och sjÀlvförverkligande. Jag har alltid sett det som en sjÀlvklarhet. Det Àr klart att jag ska ha ett utvecklande jobb och att det pÄ nÄgot sÀtt ska uppfylla mig sjÀlv. Min fundering, Àr det bara för att jag Àr 80-talist?
Vi har haft lite förelÀsningar med Jörgen LundÀlv som bland annat handlat om VÀlfÀrdspolitikens organisation. Hans förelÀsning var gripande och man mindes redan direkt efterÄt mycket av förelÀsningen. Han visade film, skapade diskussion, skrev stödord och pratade hela tiden med alla. Jag Àr imponerad av hur han fick alla, i alla fall mig att verkligen förstÄ och han fÄngade oss alla pÄ ett bra sÀtt. Man visste vad som var viktigt i hans förelÀsning och man visste vad han ville ha ut.
Vi har verkligen trÀffat mÄnga olika förelÀsare och alla Àr oerhört olika. Vi har exempelvis haft en som uttryckte sina egna Äsikter vÀldig tydligt. NÀr en lÀrare uttrycker vad han/hon tycker mÄste man göra det pÄ ett bra sÀtt. Man mÄste vara medveten om hur mycket det pÄverkar eleverna. NÀr hon i sin förelÀsning hade sÄ mycket Äsikter kÀnde jag att mycket av hennes information blev oanvÀndbar. Man visste inte vad som var vad eller hur vinklad informationen var. Man kan pÄ ett bra sÀtt visa upp bÄda sidorna och sedan kan man ta stÀllning i vilken man gillar, dÄ blir valet mer öppet. Men om man bara diskuterar en sida och har fördomar emot den andra dÄ Àr det svÄrt att veta hur man ska tolka det hon fÄtt fram. Det Àr viktigt som förebild att lÀgga fram alla sidor oavsett vad man tycker och sedan sÄklart kan man framföra sitt budskap eller ge en förklaring till varför man tycker som man tycker, men ingen som lyssnar ska kÀnna sig rÀdda för att sÀga en Äsikt. Viktigt att man alltid ska vara öppen för diskussion.
Vi hade en förelĂ€sare som jag sĂ„g fram emot att trĂ€ffa och sĂ„g fram emot hans förelĂ€sningar. Jag hade förvĂ€ntningar nĂ€r jag gick dit. Jag hade lĂ€st boken tidigare och nu skummat igenom den igen. Men jag mĂ„ste sĂ€ga att jag Ă€r besviken. Han tappade mig i sin första mening redan. Det kĂ€ndes som han kom med fel instĂ€llning och bara skulle ta sig igenom de ”dagliga” förelĂ€sningarna. De finns ett uttryck att: om man lĂ€st boken sĂ„ ska man inte se filmen. Lite sĂ„ kĂ€nde jag nu. DĂ€rför gick jag bara pĂ„ en av hans tre förelĂ€sningar. Jag ville inte förstöra boken. Nu riktade jag ganska mycket kritik och kanske hade han en dĂ„lig dag bara. Hoppas de andra kĂ€nt annorlunda. Ăr det bra eller dĂ„ligt med förelĂ€sningar? Jag anser att kan en förelĂ€sning hjĂ€lpa en pĂ„ ett enklare sĂ€tt att ta sig igenom en bok eller ge en större förstĂ„else sĂ„ Ă€r den bra. Det man lĂ€st blir mer ”synligt”. Medan kan man inte anvĂ€nda sig av det material man fĂ„r pĂ„ förelĂ€sningen eller man bara blir mer förvirrad dĂ„ anser jag det bĂ€ttre att lĂ€gga ner mer energi pĂ„ boken och förstĂ„ den.
Vi har haft ett till litteraturseminarie dÄ vi skulle ha en form av presentation som gjorde mig lite nervös. KÀndes enklare Àn ekonomin men extra nervöst inför den enskilda presentationen. NÀr tiden vÀl kom och vi skulle börja sÄ sa de att vi alla skulle plocka fram fem stycken begrepp och sedan skulle prata utifrÄn dem. Jag blev stÀlld men nervositeten slÀppte och jag kunde andas ut. Men helt plötsligt skulle jag ocksÄ försöka fÄ fram allt jag lÀrt mig via fem begrepp. Det blev lite jobbigt det med. Det gick bra och vi hade en hel del bra diskussion. à ter för detta mig tillbaka pÄ vÄrt lÀrande och hur nyttig denna utbildning kÀnns. Kanske skulle man inte ha gjort en sÄ stor sak av litteraturseminariet som man gjorde i studiehandledningen. Men frÄgan kommer ocksÄ: skulle man pluggat lika bra om det inte verkat sÄ stort?
Debattartikel har vi ocksĂ„ skrivit. Jag skrev en tillsammans med Maimuna. Vi kom in pĂ„ kultur dĂ„ artikeln skulle kopplas till LĂ€rjedalen pĂ„ nĂ„got vis. Vi funderade och funderade och sedan började vi skriva. Jörgen kom in och kolla och tyckte den var ”jĂ€ttebra”, vi skulle bara Ă€ndra lite pĂ„ ingressen, brödtexten och knorren. Vi skulle nog ocksĂ„ Ă€ndra rubriken och eventuellt vĂ„ra formuleringar. Vi Ă€ndrade och redigerade. Efter att vi formulerat om första stycket 20ggr sĂ„ tror jag inte ett enda ord blev den samma lĂ€ngre. Klockan var 14 och vi hade dĂ„ en deadline pĂ„ att det skulle vara klart och fĂ€rdigt för att skicka till en tidning. Vi skickade vĂ„r till Göteborgsposten. Jörgen stod dĂ€r framme och sa att alla skrivit bra men att om hans mamma skulle lĂ€sa artiklarna skulle hon nog inte förstĂ„ dem. Vi mĂ„ste tĂ€nka pĂ„ vĂ„rt sprĂ„k. Jag minns att jag tittade pĂ„ Maimuna och sa: -jag förstĂ„r inte ens vĂ„r.
Vi har ju ocksĂ„ hela tiden under delkursens gĂ„ng haft ett projektarbete pĂ„ gĂ„ng. DĂ„ vi fokuserat pĂ„ nyanlĂ€nda i Göteborg, LĂ€rjedalen. Det har varit intressant och en del visste man men mycket fick man reda pĂ„. Det var skönt att fĂ„ lite klarhet i vad som faktiskt gĂ€ller. Mycket tankar dyker upp inom mig. En dubbelhet i hur man hanterar saker. Alla kommuner i Sverige tar inte emot flyktingar. Göteborg tar exempelvis inte emot flyktingar, men hur kommer det sig dĂ„ att de ens har ett introduktionsprogram? Ăr inte det vĂ€ldigt dubbelt? Innan blev man kommunplacerad medan man nu sjĂ€lv fĂ„r vĂ€lja i vilken kommun man vill bo. Ăr inte det konstigt att man fĂ„r vĂ€lja det? Det Ă€r vĂ€l klart att kommer man som ny till Sverige och fĂ„r frĂ„gan vart man vill bo, sĂ„ kĂ€nner man förmodligen inte till nĂ„gon mer stad Ă€n de synliga som Göteborg, Stockholm och Malmö. Man förstĂ„r om man har slĂ€kt m.m. i nĂ„gon av stĂ€derna att man vill bo dĂ€r men sedan tror jag inte det spelar nĂ„gon roll vart man bor om man Ă€r pĂ„ flykt. Ett annat problem Ă€r ocksĂ„ att hela processen tar tid och tiden till att man fĂ„r uppehĂ„llstillstĂ„nd kan vara lĂ„ng. SjĂ€lvklart behöver man dĂ„ bo nĂ„gonstans och vĂ€ljer man dĂ„ Göteborg exempelvis sĂ„ Ă€r det klart att man inte vill ryckas upp ur den trygghet man lyckats skapa dĂ€r. Vi hade i vĂ„rt arbete ett förslag om att alla som kommer som nyanlĂ€nda till Sverige ska placeras i den kommun som de, skulle blivit placerade i om de sedan fĂ„r stanna. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt behöver de inte flytta pĂ„ sig igen och integrationen blir enklare.
NĂ€r man deltar i olika grupper sĂ„ Ă€r det intressant att se vilka roller som intas och pĂ„ vilket sĂ€tt dem gör det. Jag har tidigare alltid tĂ€nkt att alla ”vill” leda och jag vet att jag ofta tar pĂ„ mig den rollen. SĂ„ nu tĂ€nkte jag att jag inte skulle ta pĂ„ mig en sĂ„dan roll utan vi ska alla leda ihop. En del vill vara ledare och andra vill ledas… nĂ„got jag ocksĂ„ funderat pĂ„ lite grand. FrĂ„gan Ă€r ocksĂ„ om man bara kan ta en roll som ledare eller ska man pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ”fĂ„” rollen. I slutĂ€ndan sĂ„ tar nog Ă€ndĂ„ nĂ„gon rollen för att man kĂ€nner att man vill gĂ„ mer framĂ„t eller att det kĂ€nns som gruppen stĂ„r lite stilla. Upplevde det positivt dĂ„ jag till en början tog den rollen. För egen del hade jag varit ganska lugn över vĂ„rt arbete och inte kĂ€nt en sĂ„ stor stress. Visste att vi hade mycket info och att de inte behövdes sĂ„ mycket för att fĂ„ ihop det. NĂ€r man tog pĂ„ sig en annan roll sĂ„ kĂ€nner man dock av stressen pĂ„ ett annat sĂ€tt. För dĂ„ drar man i trĂ„darna lite och kĂ€nner man dĂ„ att trĂ„darna sitter fast eller inte följer med sĂ„ upplevs en stress. Ju mer ansvar man tar desto mer stress tror jag man upplever. DĂ€rför tror jag heller inte det Ă€r bra med för stora grupper. Ju större grupper desto mindre ansvar behöver man ta. Jag tror att man dĂ„ kĂ€nner att det hela inte ligger pĂ„ en sjĂ€lv som det kan göra i en mindre grupp.
Efter en termin i skolan och tvĂ„ delkurer snart avklarade sĂ„ kĂ€nner jag mig nöjd och ocksĂ„ positivt överraskad. Jag skrev det nog i min förra plattform, men jag tĂ€nkte nĂ€r jag startade utbildningen att jag nu skulle fĂ„ en titel. Men ju mer jag lĂ€ser sĂ„ kĂ€nner jag ocksĂ„ att jag kommer förĂ€ndras och utvecklas som person. Jag Ă„ngrar inte en sekund att jag valde den fĂ€ltförlagda utbildningen! Denna utbildning passar mig perfekt. Det Ă€r inte en utbildning som man sitter i en sal och bara har förelĂ€sningar, utan det Ă€r en utbildning dĂ„ man trĂ€ffar mĂ€nniskor och nĂ€r man trĂ€ffar mĂ€nniskor och arbetar med mĂ€nniskor sĂ„ förĂ€ndras man hela tiden. Man förĂ€ndras och utvecklas och lĂ€r sig hela tiden nya saker. Det har dock varit ganska mycket mer förelĂ€sningar i ”skolan” under denna delkurs Ă€n vad det var under första delkursen. Tror det Ă€r viktigt att man trĂ€ffas som klass Ă€ndĂ„ sĂ„ vi inte förlorar det vi byggt upp under första tiden i skolan. Men jag tror det flesta kĂ€nner sig vĂ€l bemötta i klassen. Tror ingen kĂ€nner sig sĂ„ nervös inför att prata inför varandra och sĂ„dĂ€r och det Ă€r ett stort steg Ă€ndĂ„.
Detta Àr en utbildning som jag vill gÄ vidare med, en utbildning som jag ser framemot att fortsÀtta. Ska bli intressant att fÄ praktisera en dag i vecka nu i vÄr. Ser ocksÄ fram emot alla verktyg jag kommer samla pÄ mig under resans gÄng mot mitt mÄl, som jag Ànnu inte helt funnit.
18 jan. 2010
Scrapbooking, UpptÀcksfÀrd
Detta Àr en dag tidigt pÄ hösten 2007...
Jag, Kevin och Oliver Ă€r ute pĂ„ promenad.Oliver Ă€r liten bebis och ligger i vagnen. Kevin Ălskar att gĂ„ och kan gĂ„ hur lĂ„ngt som helst... SĂ„ hĂ€r gick vi frĂ„n Sjömarken till Sandared
Inget Àr hinder bara spÀnnande föremÄl att ta sig över för att ta sig fram. HÀr finns inga giva stigar och vÀgar minsann =)
(syftar pÄ Per MÄnsson bok :BÄten i Parken)
Scrapbooking
SyskonkÀrlek
Kort frÄn sommaren 2007
Kevin har alltid varit sÄÄ fin mot Oliver och nu Àr de sÄ fina mot varandra
NÄgon sa till mig att den största gÄva man kan ge ett barn Àr ett syskon. Jag förstÄr varför. De har sÄ mycket utbyte av varandra...
De hjÀlper vrandra, finns dÀr för varandra, tröstar, kramar, klappar, kommunicerar, leker och framförallt sÄ ha de varandra...
Den lÀngsta relationen man har i livet Àr den till sina syskon, det Àr sedan förÀldrarnas jobb att se bygga upp, skapa en fin relation dem emellan.
Oliver 2mÄn, Kevin 2Är och Falkenberg Kevin och Matilda 2Är o Oliver 2 veckor
HÀr Àr Oliver 2mÄnader
Eleonores Dop 4jan
FjÀrde januari var det dop!
Min systerdotter döptes
Hon var dock lite ledsen stumpan... kan vara vÄrat fel dÄ vi hade dem hembjudna kvÀllen innan. Blev lite sent kanske och hon sov inte bra pÄ natten sedan...
efter dopet blev det fotografering i Kyrkan. Vi stÀllde upp... mina smÄkillar sprang ocksÄ fram och deltog sÄ fint bland korten =)
... jag vet, Kevins lugg... han har vÀldigt tjockt hÄr och klipper man det ganska kort blir det sÄ hÄrt... sÄ tÀnkte spara ut det lite, (han fÄr dock hela tiden hÄret i sina ögon), för att inte fÄ hÄr i ögonen la vi lite gle framtill... hmm
han ser dock hÀmtad ut frÄn 50talet eller ngt, ska göra lite mindre sidlugg nÀsta gÄng =)
Cicero med sin pappa Bekim, Melissa, Jag med Eleonore och min killar Kevin och Oliver
17 jan. 2010
NyÄr 2009
NyÄr firades hemma hos Linda och Peter och deras Hampus. Tillsammans med Andreas, Katri, Ronja, Fredrik, Sanna, Camilla och Magnus.
HÀr Àr tvÄ nyÄrsfina killar!!
Ălskar Er!
Barnen fick lite julklappar av Linda och Peter. Varsin chokladtomte, varsitt mÄlarblock och blixten Mc queen klistermÀrken!!
God var den i alla fall =)

HÀr sitter tvÄ killar och kikar pÄ Blixten Mc Queen!!
HÀr sitter tvÄ killar och kikar pÄ Blixten Mc Queen!!
Camilla, Magnus och Fredrik
HÀr Àr oliver med ute nÀr vi grillar lite... med sin fina "myrmössa" Àven om hans mamma gÀrna sett att han matchade sin fins jacka med sin gröna monstermössa som Àr supersöt!!. men men... va gör man inte för barnen och denna hÀrliga egna vilja de fÄtt =)
Sötnos

Dags att förbereda all mat...

Liten Oliver... hÀngde vid tvbÀnken och sedan hade han ett litet jack vid nÀsan... mÄste ha sluntit och fÄtt tv-bÀnkskanten dÀr...
Linda och Hampus
Dags att förbereda all mat...
PotatisgratÀng, flÀskfilé, sallad och lite blandade spett med grönsaker, beanÀssÄs(hur det nu stavas) och massa frukt...
Gott!
lilla lilla gubben
Hela familjen Roos Telin


Robin och Oliver
* *Störst och Minst* *
Ăter morötter ihop... hmm...
Inte tillgjort alls
=)
Det blev nyÄrskyssen det ;)

Kevin dansar
Andreas och hans Katri
Nu anvÀnds bordsdekorationen som ansiktdekoration =)
Sanna och Camilla
Kevin dansar
Ja, det var det vi sa dÄ... vi van innan tolvslaget i "med andra ord" sÄ dÄ ansÄg vi att vi var Ärets vinnare
Man skulle ta tiden med ett timglas som var med. Kevin satt bredvid och sa -tiden Àr slut sÄ frot all sand runnit ner. Han tyckte det var vÀldigt roligt att avbryta alla och sÀga det. Han skrattade hela tiden och satt och hade helkoll pÄ tiden!!
Gott Nytt Ă
r
Vid 21 bytte vi om pÄ barnen till pyjamas och Oliver fick lite napp och vÀlling... Sedan satte Oliver sig sÄ mysigt me kudde och tÀcke och kollade film. Men han sat dÀr mellan 21 och 00 utan att dÀcka Àven om han var trött redan dÄ vi satte hon dÀr.. lilla killen.
Jag och Fredrik
Robin och Magnus
Andreas och Katri
Sanna

Lilla gossingen fortfarande sin napp och vÀlling.. ser sÄ trött ut... man tycker ju att man borde somna om man Àr helt stilla i tre timmar och dessutom 2-5timmar efter lÀggdags i vanliga fall
Jag tog kort utifrÄn in pÄ barnen...
Undra om de behövde putsa sina fönster efter att min Tokis varit dÀr... hm... förmodligen
NÀr vi skÄlat och kommit in pumpa vi upp vÄr luftmadrass... Kevin la sig och somna i stort sett... medan vÄran lilla Oliver lg vaken... men han började nog bli trött för han lÄg och greja och höll pÄ det sista.
NÀr alla gÄtt sÄ gjorde vi sjÀlva oss irodning för natten. La oss vid 02 och dÄ var lillkillen fortf vaken. Men somnade nÀr vi la oss tillsammans. Denna dubbelmadrass Àr inte som en dubbelsÀng mÀrkte vi dock... fyra personer... jag trodde jag skulle bli galen.... höll i barnen sÄ de inte skulle ramla ut. Kevin sov som en stock men Olver vred och vÀnde pÄ sig. Tillslut la jag och Oliver oss nere vid Kevin och Robins fötter....
Vi sov av och till kan man sÀga...
Prenumerera pÄ:
InlÀgg (Atom)