HÀr om dagen kom det nya numret av Byggnadskultur i brevlÄdan. Numret innehÄller en intressant artikel om Àkta hussvamp, Serpula lacrymans, dÀr man jÀmför hur vi i Sverige hanterar svampen jÀmfört med norrmÀnnen. Kort sammanfattat tycks det vara sÄ att vi i Sverige Àr lÄngt mer drastiska och rÀdda för svampen Àn vad man Àr i grannlandet.
I mitt jobb har jag stött pÄ ett antal fall av hussvamp (trots att jag under min utbildning fick lÀra mig att Àkta hussvamp inte finns i Norrland men det tycks svampen inte bry sig om...). Det första fallet jag var med om för snart tio Är sedan, dÄ var man verkligen sÄ extrem som det sÀgs i artikeln. Hantverkarna bytte klÀder innan de gick frÄn platsen, allt virke hanterades som farligt avfall och man bytte i princip ut allt (en hel timrad innervÀgg bla) trots att det egentligen bara var en del av rummet som var angripet.
Det senaste fallet jag var med om, för ca 3 Är sen, dÄ var attityden en helt annan. Man bytte bara ut det man absolut behövde, det talades aldrig om att angripet virke behövde hanteras pÄ nÄgot sÀrskilt sÀtt och hantverkarna funderade aldrig pÄ om de förde med sig sporer nÄgon annanstans pÄ sina klÀder. PÄ det stora hela tror jag att det Àr en sund attitydförÀndring. Om sporerna nu verkligen var sÄ farliga borde vi vÀl se utbrott av hussvamp bÄde hÀr och var? Samtidigt sÄ undrar man ju hur den kan ha fÄtt detta rykte? Ingen rök utan eld brukar man ju sÀga...
Ăkta hussvamp (bild lĂ„nad frĂ„n byggledarna.se)