Vem är du..?

Dröm till den 9 Juni 2013

Jag skulle göra något, något som krävde att jag behövde anlita någon.

Eftersom jag är så feg med det beslutade jag mig att ha med mig Linnéa som stöd.

Nea var allmänt ointresserad men ställde upp

Vi fick hem en kille till huset.

Jag var för övrigt ensam i hela huset.

Han var söt, blond, lång, såg sådär utarbetat trött ut och använde glasögon när han läste.

Och han hade en mjuk, fin röst.

Vi pratade om vad vi nu pratade om, tackade och gick.

Jag tyckte han var söt, och tänkte på nästa gång vi sågs.

Då skulle jag se om jag kunde komma honom närmare,

för det var något speciellt med honom som jag ville se mer av.

Samma kväll var det en förfärlig storm utanför!

Jag öppnade fönstret och satte mig därvid för att njuta av ljudet.

Jag ville kolla ut, men gardinen var neddragen och utanför var det en blåmes som speglade sig och som skymde hela sikten. Då upptäckte jag att det var neddraget och rullade upp gardinen.

Stormen utanför var enorm! Det blåste och regnade så hårt att lyktstolparna vajade!

Och längst upp såg jag ett flygplan som vände om eftersom det inte kunde fortsätta i vinden.

Sedan såg jag något falla, som hade päls.

Precis efter vaknade jag (i drömmen) och undrade hur mycket av det som var sanning eller ej.

Det visade sig att stormen hade vart sann, och kort senare skrev Nea till mig att snubben vi snackade med hade råkat ut för en flygplans-olycka i blåsten och låg på sjukhus.

Jag blev förkrossad.

Jag kände honom inte ens, men jag blev förkrossad.

Jag hade hans visitkort och kollade upp hans namn, och hittade två hemsidor där han var med.

Dels en som tillhörde företaget han jobbade för (som hade en stor, orange bakgrund) och en annan som var hans egen hemsida.

Den som tillhörde företaget var svår att kolla på, för överallt hade folk skrivit "krya på dig!" och "tänker på dig" och några hade till och med skrivit "rip..". Några hade frågat var som hade hänt, och tydligen var det något med hjärtat att göra, för han var kopplad till en hjärtmaskin.

Hans egna hemsida hade också några som skrivit, och jag hittade lite texter han skrivit.

Dem var underbara... Lite lagom filosofiska, men mest bara tankar om livet.

Jag läste dem alla, fram tills den senaste han skrivit innan olyckan.

Den handlade om hur missnöjd han var med sig själv, och hur han önskade att han kunnat göra mer i livet innan det var för sent.

Jag kunde inte läsa mer efter den, det blev för mycket.

Sedan vaknade jag...

Chaplin, skurkar och rullande hus

Dröm till den 19 Maj 2013

Jag drömde att jag var Oona och Chaplin skulle spela in en film med mig i. Vi var i en stor, stor lada-liknande grej en regnig och grå natt, och det enda jag egentligen skulle göra (eller det enda jag gjorde i drömmen, för jag gjorde antagligen mer i drömmen) var att trösta honom i några sekunder. Sedan var den klar, och då var det ombytta roller för då var jag Chaplin istället och spelade emot Oona. Vi gjorde samma scen fast vi satt i en säng/bäddsoffa istället. Två tagningar och sedan var det slut. Sedan vettefan vem jag var och vem den andra var men sedan var i alla fall filmen klar, så vi satt kvar i sängen lite och mös.

Sedan var jag Chaplin igen. Det kom in tre skurkar och kollade misstänkt på oss. Ingen annan misstänkte något förutom jag. Efter att kamerateamet gått (och det började bli ljust ute) snokade jag runt för att se om jag kunde komma på dem med att göra något misstänkt. Oona ville att vi skulle åka hem och gjorde sig i ordning. Jag fick aldrig se dem göra något misstänkt, men upptäckte istället att jag drömde (i drömmen). Så jag körde ut bilen till vägkanten och hämtade Oona för att åka hem.

Så jag sprang från vägkanten tillbaka till den stora ladugården. Det var frost ute. Men när jag väl kom tillbaka kände jag att jag var tvungen att kika in i ladan för att se till så skurkarna inte gjorde något bus. Det hade nu anländt en massa folk till ladan, eftersom föreningen pappa är med i skulle vara där och ha möte tydligen. Jag stack in, såg pappa och en massa folk, men inga skurkar. Så jag stack ut igen.

Nu är jag mig själv igen, och Oona har förvandlats till Sandra som säger åt mig att skynda på (jag säger åt henne att jag hade världens mysigaste dröm, men säger inte att den var om Chaplin. Hon hade i sin tur drömt om Supernatural och pratade på om saker jag inte hade en aning om). Vi sticker iväg och nu är det fullt med folk överallt och solen skiner. Vettefan vad vi ska göra, men vi ska i alla fall sitta i ett stort hus med högt i tak som påminner om Skeppet på Kallingeskolan tillsammans med en massa andra tjejer och några få killar. Vi åt, och sedan dukades det av och vi satt bara och skrattade. Snart började någon/några att gunga lite till sidan, vilket vi upptäckte fick hela huset att gunga. Så jag hjälpte till och vi fick hela huset att gunga över (på långsidan!) och hamna på rygg. Dock föll vi inte utan satt bara upp och ned (och lite snett) och skrattade. Samtidigt kollade jag och Sandra ut genom fönsterna som var precis framför oss (och såg av någon anledning inte upp och ned). Där ute fanns en klätterställning som påminner om den som finns på Kallingeskolan. Framför den satt en söt pojke med ljusblond hår och gulligt leende och kollade på oss. Jag har ingen aning om vem han är men tydligen är han en snäll kompis som vi precis lärt känna. Vi säger båda "aw, så söt!", fast jag pratar om killen och Sandra snackar om något hund-liknande som sitter bredvid honom. Lite senare kollar vi åter igen ut genom fönstret och jag ser då att det sitter en stor Minecraft-gris bredvid killen.

Vi satt så (upp och ned) ett tag innan vi bestämde oss för att gunga över det igen, fast på samma sida istället. Jag är däremot inte med på att gunga utan bara tycker det är lite otäckt. Huset gungar över och det blir mycket mer turbulens än förra gången. Kudden/Kuddarna jag hade bakom ryggen förra gången har fladdrat iväg, så nu dunsar jag direkt emot träväggarna och trägolvet/taket. Alla antingen skrattar eller dunkar i massa saker, och jag skriker och håller för öronen, men upptäcker snart att "om jag gör det kommer jag svimma!" (... logik?) så jag slutade med det. Dock hade jag tydligen redan svimmat, för när allt stannade och jag reste mig var huset tomt. Det var rättvänt igen och allt var huller om buller. Jag gick ut.

Ute står Sandra och väntar på mig, "äntligen! Jag har väntat sjukt länge!". Jag har ont i huvudet av fallet, men när jag säger det hör jag några tjejer som satt med oss i huset som skriker "Skryt lagom!!" och är skitsura på mig. Jag bara skrattar och tycker dem är löjliga. Nu börjar solen gå ned igen och det är en fin sommardag. Någon snubbe från en tidning kommer för att intervjua mig, och hur ser jag det? Jo, en tidning flyter omkring framför mig en meter och Sandra berättar att jag ska intervjuas.

Sedan vaknar jag på riktigt av en sjukt jobbig skällande hund...

Kapslar och nakna bebisar

Inget speciellt drömt inatt, så det får bli en favorit i repris... Fast det nu är första gången den kommer i bloggen... Aja;

Natten till den 23 juli 2010

Jag drömde något om att man låg i kapslar (såg precis ut som solarium), som föreställde något sorts spelmaskin. Precis som ett ”framtida” tivoli. Nea var där, och Matte, och vi möter Emelie också (och lite folk hon är med, men dem stod mest i bakgrunden då).

Spelen gick till så att man gick in i någon sådan där kapsel, och typ ”betalade”, eller fick bekräftat att man fick åka denna spel då (MYCKET svårt att förklara). Sedan gick man till en tjej (var nästan bara flickor som skötte dem, alla såg lite uttråkade ut), och man gick in i något, typ, tänk dig en helt enkel vägg med glasväggar som sticker ut, med stolar som gick att ta väck som satt i väggen. När ”spelet” startade så drogs en ridå framför en så man stod som i ett bås. Sedan var det en massa ljud och det kändes helt skumt då, PRECIS som en simulator, fast utan en simulator…? I alla fall, vi tre spelade något där då som föreställde att vi fick ha ögonbindlar (och se massa saker där istället, simulator) och så fick han höra en historia;

Man var någon litet varelse som blev nedsläppt i en säck ned från ett flygplan högt upp i luften. Man kände allting (det var askul!) och fick samtidigt höra instruktioner, till exempel ”försök ta dig ur säcken!” eller ”flaxa med armarna, försök fly!” och om man lyckades så fortsatte historien. Efter man blivit nedsläppt från flygplanet gjorde man en massa annat som denna lilla filur då, och det var jättekul!

Sedan tror jag att drömmen hoppar, och vi vill snart åka denna igen. Det är dock ”stängt” och sedan händer en massa saker som jag enbart kan förklara i noteringar;

1)      Man kan tippa golvet kapslarna när man ligger i dem och komma någon annanstans(?). Jag upptäckte det när jag skulle lägga mig i en av dem och råkade tippa bakåt. Det var asläskigt, för det kändes precis som jag skulle ramla, urk!

2)      Under där finns det en MASSA folk som ligger på rader, nakna, nästan bara kvinnor. Ser ut som något jätteläskigt experiment som håller på! Jag och Emelie(?) ser dem och kanske annat folk också, men för oss är det helt normalt, kanske kändes lite pinsamt..?

3)      Jag (ensam) lyckas hitta samma ”spel” som vi ”spelade” innan fast man sitter på väggarna och stirrar ned i golvet istället, alltså med simulation. Jag får en sådan blixtsnabb tanke, precis som att ”klarar jag all det adrenalinet, jo, det gör jag säkert” och försöker hitta Matte och Nea igen-

4)      Nea orkar inte följa med och leta upp den på jag råkar tappa bort vart stället är.

5)      Vi lyckas komma dit igen genom att tippa en sådan kapsel-botten och komma rätt.

6)      Då är det en mamma där och en massa nakna bebisar. Det är annat folk också, som tonårsgrabbar. Nea känner dem lite grann, och vi ska åka denna igen då ALLIHOPA.

7)      Matte sitter längst åt vänster, det sitter folk till vänster om honom också, sedan Nea och sedan jag.

(Nu SITTER vi ned, precis som om alla ska mysa framför en TV eller något. Ska tilläggas att förut var ”simulatorerna” bara tre ”bås” långa. Nu var det minst sju styckena, långa, eftersom vi satt ned)

8)      Mamman med alla nakna bebisarna sitter till höger om mig, och glasväggen som ska skilja oss åt är borta.

9)      Simulatorn ska sättas igång, men vi får inga ögonbindlar och inget draperi framför oss, utan hör bara ljudet.

10)   Jag försöker göra rörelserna i alla fall men hör Nea ”sluta upp med det där” och skiter i att försöka

11)   Jag känner att jag är sur över kvinnan med alla bebisarna, för det är hennes och alla barnens fel att vi inte kan göra simulatorn på rätt sätt

Jag TROR det hände något mer efter det men jag minns inte vad… När jag tänker efter är drömmen lite småläskig, precis som att det är framtidens tivoli som jag sa innan. Jag ”kände” heller inget som jag brukar göra i drömmar. Det enda jag riktigt kände var när jag höll på att ramla ned under kapseln, och det var otäckt!

Skumt, och otäckt!

NY VERS!

Nej, från och med IDAG! ... Eller, INATT! ... Så kommer detta att vara en blogg där jag lägger upp drömmar jag haft.. För jag drömmer helt sjuka saker...


Vi kan börja med den jag hade inatt;

Natten till den 3 Augusti 2012

Konstig dröm. Först drömde jag att var var någon anime-snubbe med svart, stripigt hår. Han jobbade tydligen med barn, och dem älskade honom. Men han/jag fick inte jobba kvar. Så efter jag pratat med min chef stack jag till barnen för att prata med dem. Deras hem (eller var det nu var) såg ut som en övergiven affär.

Sedan vet jag inte vad som hände. I nästa sekund är jag i en affär med tre flickor. En tjock, en smal blond och en kort som jag inte riktigt fick syn på. Vi gick in i en affär som sålde böcker, spel och DVD’er. Hittade massa kul (speciellt barnspel), men jag köpte inget.

Sedan var jag mig själv, som var MED killen istället. Den korta tjejen var med oss, men jag fick aldrig syn på henne denna gången heller. Vi gick in i en affär som sålde blommor? Allt var i ljus trä och det luktade kryddor i alla fall. Hon som ägde affären var en gammal kompis till den svarthåriga killen, och hon hade en gammal bandspelare som spelade sådana gamla band. Medan tjejen gick ut ville killen testa om hans favoritband fortfarande fungerade. Precis när han hade satt igång den kom hon in och klagade högt på att han INTE fick sätta igång den. Dem klagade fram och tillbaka, men sedan sade killen att jag jobbade med sådant och kunde fixa den, och det gjorde han. Så bandet gick igång fint sedan.

Medan dem bråkade kollade jag ned i en slags apparat som lös i olika färger, från vänster till höger och sedan ned, och vänster till höger igen. Den började med grön och slutade med röd. Jag såg den flera gånger i drömmen.

Innan vi stack från affären sade jag till honom angående bandspelaren att ”om den hackar så sticker jag ut, bara så du vet”.

Sedan väckte mamma mig. Men jag dagdrömde lite senare att jag var Sonic och slogs i en byggnad som liknade vår skola. Askul!

Ny plan för bloggen!

Istället för att skriva långa historier här kommer jag bara skriva av mig lite, ibland mina egna historier, ibland fanfics. Bara jag kommer på något så kommer det komma upp här :3


Trevlig läsning! ~

Hello! | Hejsan!

Här är en blogg där jag varje år/halvår (beroende på hur långa historierna är) kommer ladda upp egenskrivna historier. Komentera gärna och kom med kritik :) Det uppskattas!
Min vardagliga blogg, där jag skriver om mitt tråkiga liv; Min blogg!

Den första historia jag kommer lägga upp är en saga jag vill kalla "Ögon". Den handlar om, tja, det får huvudkaraktären berätta, för det är just det han gör. Han är bara 15 år, men har redan genomlidigt mer smärta och mer glädje än du någonsin kan föreställa dig.

Historien är inte jättelång, så jag beräknar att den bara varar någon månad.

Trevlig läsning!

/Författar-idioten som tror hon kan skriva


_____________



English comes soon 8D