Installation guide (Svenska)

Translation Status: This article is a localized version of Installation guide. Last translation date: 2026-04-18. You can help to synchronize the translation, if there were changes in the English version.

Detta dokument är en guide för att installera Arch Linux med hjälp utav livesystemet startat från installationsmediet från en officiell installationsavbildning. Installationsmediet tillhandahåller tillgänglighetsfunktioner som beskrivs på sidan Install Arch Linux with accessibility options. För alternativa installationsmetoder, se Category:Installation process.

Före installationen rekommenderas det att läsa Vanliga frågor. För konventioner i detta dokument, se Help:Reading. I synnerhet kan kodexempel innehålla platshållare (formaterade italics) som måste bytas ut manuellt.

Denna guide hålls koncis och du rekommenderas att följa instruktionerna i den ordning som presentas per sektion. För mer detaljerade instruktioner, se respektive ArchWiki artiklar eller de olika programmens man pages, båda länkade från denna guide. För interaktiv hjälp, är IRC-kanalen och forumet också tillgängliga.

Arch Linux bör fungera på alla x86_64-kompatibla system med minst 512 MiB RAM, men mer minne krävs för att starta livesystemet för installation.[1] En grundläggande installation bör ta mindre än 2 GiB diskutrymme. Eftersom installationsprocessen måste hämta paket från ett fjärrarkiv, antar den här guiden att en fungerande internetanslutning är tillgänglig.

Före installationen

Ladda ner en installationsavbildning

Besök nerladdningssidan och, beroende på hur du vill starta systemet, ladda ner ISO-filen eller en netboot-avbildning och respektive PGP signatur.

Verifiera signaturer

Det rekommenderas att verifiera avbildningssignaturen före användning, särskilt när du laddar ner från en HTTP spegel, där nedladdningar i allmänhet är mer benägna att kapas för att leverera skadliga avbildningar.

Ladda ner ISO PGP signaturen från https://archlinux.org/download/#checksums till ISO-mappen, och följ instruktionerna där för att verifiera den.

Alternativt, från en befintlig Arch Linux-installation:

$ pacman-key -v archlinux-version-x86_64.iso.sig

Note

• Själva signaturen kan manipuleras om den laddas ner från en spegelsida, istället för från archlinux.org som ovan. Se till att den offentliga nyckeln, som används för att avkoda signaturen, är signerad av en annan, pålitlig nyckel. Kommandot gpg matar ut den offentliga nyckelns fingeravtryck
• En annan metod för att verifiera signaturens äkthet är att säkerställa att den offentliga nyckelns fingeravtryck är identiskt med nyckelfingeravtrycket från Arch Linux-utvecklaren som signerade ISO-filen. Se Wikipedia:sv:Asymmetrisk kryptering för mer information om processen för offentlig nyckel för att autentisera nycklar.

Förbered ett installationsmedium

ISOn kan överföras till målsystemet via ett USB-minne, en optisk skiva, eller ett nätverk med PXE: följ lämplig artikel för att förbereda dig för ett installationsmedium från ISO-filen.

För netboot-avbildningen, följ Netboot#Boot from a USB flash drive för att förbereda ett USB-minne för UEFI-startande.

Starta live-miljön

Note Arch Linux-installationsavbildningar stödjer inte Secure Boot. Du måste inaktivera Secure Boot för att starta installationsmediet. Om så önskas kan Secure Boot ställas in efter installationen.

1. Ställ in den aktuella startenheten till den med Arch Linux-installationsmediet. Normalt uppnås det genom att trycka på en knapp under POST-processen. Se moderkortshandboken för mer information.
2. När installationsmediets bootloader-meny visas,
   • om du använde ISOn, välj Arch Linux install medium och tryck Enter för att komma in i installationsmiljön.
   • om du använde Netboot-avbildningen, välj en geografiskt nära spegel från Mirror-menyn, välj sedan Boot Arch Linux och tryck Enter.
     Tip

     • ISOn använder systemd-boot för UEFI och syslinux för BIOS-startande. Använd respektive e eller Tab för att ange startparametrar. Netboot-avbildningen använder iPXE och startparametrarna kan anges i Boot options-menyn.

Se /usr/share/doc/mkinitcpio-archiso/README.bootparams för en lista.

1. • • Ett vanligt exempel på en manuellt definerad startparameter är teckenstorleken. För bättre läsbarhet på HiDPI-skärmar—när de inte redan känns igen som sådana—kan det hjälpa att använda fbcon=font:TER16x32. Se HiDPI#Linux console (tty) för en detaljerad förklaring.
3. Du kommer vara inloggad på den första virtuella konsolen som root och presenteras med en Zsh shell prompt.

För att växla till en annan konsol—till exempel för att se den här guiden med Lynx tillsammans med installationen—använd Alt+piltangent kortkommandot. För att redigera konfigurationsfiler finns mcedit(1), nano och vim tillgängliga. Se pkglist.x86_64.txt för en lista över paket som ingår i installationsmediet.

Ställ in konsolens tangentbordslayout och teckensnitt

Konsolens standardtangentbordslayout är US. Tillgängliga layouter kan listas med:

# localectl list-keymaps

För att ställa in tangentbordslayouten, lägg till dess namn till loadkeys(1). Till exempel för att ställa in Svenska:

# loadkeys sv-latin1

Konsolteckensnitt finns i /usr/share/kbd/consolefonts/ och kan också ställas in med setfont(8) uteslutande sökvägen och filändelsen. För att till exempel använda de största typsnitten som är lämpliga för HiDPI-skärmar, kör:

# setfont ter-132b

Verifiera startläget

För att verifiera startläget, kontrollera UEFI-bitheten:

# cat /sys/firmware/efi/fw_platform_size

• Om kommandot returnerar 64, startas systemet i UEFI-läge och har ett 64-bitars x64 UEFI.
• Om kommandot returnerar 32, startas systemet i UEFI-läge och har ett 32-bitars IA32 UEFI. Även om detta stöds, begränsas valet av bootloaders till de som stöder blandat läge.

• Om det returnerar Filen eller katalogen finns inte, kan systemet startats i BIOS (eller CSM)-läge. Om systemet inte startade i det läge du önskar (UEFI vs BIOS), se moderkortets manual.

Anslut till internet

För att sätta upp en nätverksanslutning i livemiljön, gå igenom följande steg:

1. Se till att ditt nätverksgränssnitt är listat och aktiverat, till exempel med ip-link(8):

   # ip link

2. För trådlöst och WWAN, se till att det kortet inte är blockerat med rfkill.
3. Anslut till nätverket:
   • Trådat—anslut kabeln.
   • Wi-Fi—verifiera det trådlösa nätverket med iwctl.
   • Mobilt bredbandsmodem-anslut till mobilnätverket med mmcli-verktyget.
4. Konfigurera din nätverksanslutning:
   • DHCP: dynamisk IP-adress och DNS-servertilldelning (tillhandahålls av systemd-networkd och systemd-resolved) bör fungera direkt från start för trådade, trådlösa och WWAN-nätverksgränssnitt.
   • Statisk IP-adress: följ Network configuration#Static IP address.
   • Anslutningen kan verifieras med ping:

     # ping ping.archlinux.org

Note I installationsbilden är systemd-networkd, systemd-resolved, iwd och ModemManager förkonfigurerade och aktiverade som standard. Så är inte fallet för det installerade systemet.

Uppdatera systemklockan

Livesystemet behöver korrekt tid för att förhindra verifieringsfel vid paketsignaturer och TLS-certikatfel. systemd-timesyncd-tjänsten är aktiverad som standard i livemiljön och tiden synkroniseras automatiskt när internetanslutning upprättas.

Använd timedatectl(1) för att säkerställa att systemklockan har synkroniserats:

# timedatectl

Partitionera diskarna

När de igenkänns av livesystemet tilldelas diskar till en blockenhet som /dev/sda, /dev/nvme0n1 eller /dev/mmcblk0. För att identifiera dessa enheter, använd lsblk eller fdisk.

1. fdisk -l

Resultat som slutar på rom, loop eller airootfs kan ignoreras. mmcblk*-enheter som slutar på rpmb, boot0 och boot1 kan ignoreras.

Note Om disken inte dyker upp, kontrollera att diskkontrollern inte är i RAID-läge..

Tip Kontrollera att dina NVMe-diskar och Advanced Format-hårddiskar använder den optimala sektorstorleken innan de partionerar.

Följande partitioner är obligatoriska för en vald enhet:

• En partition för rotmappen /.
• För att starta i UEFI-läge: en EFI-systempartition.

Använd ett partitioneringsverktyg som fdisk för att ändra partitionstabeller. Till exempel:

# fdisk /dev/the_disk_to_be_partitioned

Note

• Ta dig tid att planera ett långsiktigt partitioneringsschema för att undvika riskabla och komplicerade konverterings- eller ompartitioneringsprocedurer i framtiden.
• Om du vill skapa några staplade blockenheter för LVM, systemkryptering eller RAID, gör det nu.
• Om disken du vill starta från redan har en EFI-systempartition, skapa inte en annan, utan använd den befintliga partitionen istället.
• Swaputrymme kan ställas in till en swapfil för filsystem som stödjer det. Alternativt kan diskbaserad swap undvikas helt genom att konfigurera swap på zram efter att systemet har installerats.

Exempel på layouter

UEFI med GPT

Monteringspunkt på det installerade systemet	Partition	Partitionstyp	Föreslagen storlek
/boot1	/dev/efi_system_partition	EFI system partition	1 GiB
[SWAP]	/dev/swap_partition	Linux swap	Minst 4 GiB
/mnt	/dev/root_partition	Linux x86-64-rot (/)	Resten av enheten. Minst 23-32 GiB.

1. Andra monteringspunkter, såsom /efi, är möjliga förutsatt att den använda bootloadern kan ladda kärnan och initramfs-bilder från rotvolymen. Se varningen i Arch boot process#Boot loader.

BIOS med MBR

Monteringspunkt på det installerade systemet	Partition	Partitionstyp	Föreslagen storlek
[SWAP]	/dev/swap_partition	Linux swap	Minst 4 GiB
/mnt	/dev/root_partition	Linux	Resten av enheten. Minst 23-32 GiB.

Se även Partitioning#Example layouts.

Formatera partitionerna

När partitionerna har skapats måste varje nyskapad partition formateras med ett lämpligt filsystem. Se File systems#Create a file system för detaljer.

För att till exempel skapa ett Ext4-filsystem på /dev/root_partition, kör:

# mkfs.ext4 /dev/root_partition

Om du skapade en partition för swap, initialisera den med mkswap(8):

# mkswap /dev/swap_partition

Note För staplade blockenheter ersätter du /dev/*_partition med lämplig blockenhetssökväg.

Om du skapade en EFI-systempartition, formatera den till FAT32 med mkfs.fat(8).

Warning Formatera endast EFI-systempartitionen om du skapade den under partitioneringssteget. Om det redan fanns en EFI-systempartition på disken i förväg, kan omformatering av den förstöra bootloaders för andra installerade operativsystem.

# mkfs.fat -F 32 /dev/efi_system_partition

Montera filsystemen

Montera rotvolymen till /mnt. Till exempel, om rotvolymen är /dev/root_partition:

# mount /dev/root_partition /mnt

Skapa eventuella återstående monteringspunkter under /mnt (såsom /mnt/bootför /boot) och montera volymerna i motsvarande hierarkisk ordning.

Tip Kör mount(8) med alternativet --mkdir för att skapa den angivna monteringspunkten. Alternativt kan du skapa den med mkdir(1) i förväg.

För UEFI-system, montera EFI-partionen. For example:

# mount --mkdir /dev/efi_system_partition /mnt/boot

Om du skapade en swap-volym, aktivera den med swapon(8):

1. swapon /dev/swap_partition

genfstab(8) kommer senare att upptäcka monterade filsystem och swap-utrymme.

Installation

Välj speglar

Paket som ska installeras måste laddas ner från spegelservrar, som definieras i /etc/pacman.d/mirrorlist. Ju högre en spegel placeras i listan, desto mer prioritet ges den när du laddar ner ett paket.

På livesystemet är alla HTTPS-speglas aktiverade (dvs. okommenterade). Den översta globala spegeln borde vara tillräckligt snabb för de flesta, men du kanske fortfarande vill granska filen för att se om den tillfredsställande. Om den inte är det, redigera filen därefter och flytta de geografiskt närmaste speglarna till toppen av listan, även om andra kriterier bör beaktas. Alternativt kan du använda reflector för att skapa en spegellistfil baserad på diverse kriterier.

Den här filen kommer senare att kopieras till det nya systemet av pacstrap, så det är värt att få rätt.

Installera viktiga paket

Ingen konfiguration (förutom /etc/pacman.d/mirrorlist) överförs från livemiljön till det installerade systemet. Det enda obligatoriska paketet att installera är base, vilket inte inkluderar alla verktyg från liveinstallationen, så det är ofta nödvändigt att installera fler paket.

Granska särskilt följande programvaror och installera allt du behöver:

• Uppdateringar av CPU-mikrokod—amd-ucode eller intel-ucode—för att korrigera hårdvarufel och säkerhetsåtgärder.
• användarutrymmesverktyg för filsystem som kommer att användas på systemet—för t.ex. skapande av filsystem och fsck,
• verktyg för att komma åt och hantera RAID eller LVM om de kommer att användas på systemet,
• specifik firmware för andra enheter som inte ingår i linux-firmware (t.ex. sof-firmware för inbyggt ljud, linux-firmware-marvell för Marvell wireless och något av de flera firmwarepaketen för Broadcom wireless),
• programvara som krävs för nätverk (t.ex. en nätverkshanterare eller en fristående DHCP-klient, autentiseringsprogramvara för Wi-Fi, ModemManager för mobila bredbandsanslutningar),
• en textredigerare i konsolen (t.ex. nano) för att tillåta redigering av konfigurationsfiler från konsolen,
• paket för åtkomst till dokumentation i man- and infosidor: man-db, man-pages och texinfo.

Som jämförelse kan paket som är tillgängliga i live-systemet hittas på pkglist.x86_64.txt.

För att installera andra paket eller paketgrupper, lägg till namnen i kommandot pacstrap(8) nedan (avgränsat med mellanslag) eller använd pacman för att installera dem medan du är chrootad i det nya systemet.

Till exempel, en grundläggande installation med Linuxkärnan och firmware för vanlig hårdvara:

# pacstrap -K /mnt base linux linux-firmware

Tip

• Du kan ersätta linux med ett kärnepaket som du väljer, eller så kan du helt utelämna det när du installerar i en container.
• Du kan utelämna installationen av firmwarepaketet när du installerar i en virtuell maskin eller container.
• Detta initiala paketval i pacstrap behöver bara inkludera det som krävs för att systemet ska starta; all annan programvara kan installeras eller ersättas efter installationen.

Konfigurera systemet

Fstab

För att montera nödvändiga filsystem (som det som används för startkatalogen /boot) vid uppstart, generera en fstab-fil med [persistent block device naming|permanent namngivning av blockenheter]] med hjälp av genfstab(8). Referera till exempel till filsystem med deras UUIDs med -U:

# genfstab -U /mnt >> /mnt/etc/fstab

Kontrollera den resulterande /mnt/etc/fstab-filen och redigera den vid fel.

Chroot

För att direkt interagera med dett nya systemets miljö, verktyg och konfigurationer för nästa steg som om du vore uppstartad i det, ändra rot till det nya systemet:

# arch-chroot /mnt

Note Vissa systemd-verktyg som hostnamectl(1), localectl(1) och timedatectl(1) kan inte användas inuti en chroot(1), eftersom de kräver en aktiv dbus-anslutning. [2]

Tid

För mänsklig bekvämlighet (t.ex. för att visa korrekt lokal tid eller hantera sommartid), ställ in tidszonen:

# ln -sf /usr/share/zoneinfo/Europe/Stockholm /etc/localtime

Kör hwclock(8) för att generera /etc/adjtime:

# hwclock --systohc

Detta kommando förutsätter att hårdvaruklockan är inställd på UTC. Se System time#Time standard för mer information.

För att förhindra klockförskjutning och säkerställa korrekt tid, konfigurera tidssynkronisering med en NTP-klient (Network Time Protocol), såsom systemd-timesyncd.

Lokalisering

För att använda korrekt region- och språkspecifik formatering (som datum, valuta, decimalavgränsare), redigera /etc/locale.gen och avkommentera de UTF-8-språk du kommer att använda. Generera språken genom att köra:

# locale-gen

Skapa filen locale.conf(5) och ställ in LANG-variabeln i enlighet med detta:

/etc/locale.conf

LANG=sv_SE.UTF-8

Om du ställt in tangentbordslayouten, gör ändringarna bestående i vconsole.conf(5):

/etc/vconsole.conf

KEYMAP=sv-latin1

Nätverkskonfiguration

För att tilldela att kosekvent, identifierbart namn till ditt system (särskilt användbart i en nätverskmiljö), skapa värdnamnsfilen:

/etc/hostname

dittvärdnamn

För råd om hur du väljer ett värdnamn, se RFC 1178. Som förklaras i hostname(7), måste det innehålla mellan 1 och 63 tecken, endast använda gemener a to z, 0 till 9, och -, och får inte börja med -.}}

Slutför nätverkskonfiguration för den nyinstallerade miljön. Det kan inkludera installation av lämplig nätverkshanteringsprogramvara, konfigurera den om det behövs och aktivera dess systemd-enhet så att den startar vid uppstart.

Initramfs

Att skapa ett nytt initramfs krävs vanligtvis inte, eftersom mkinitcpio kördes vid installation av kärnepaketet med pacstrap.

För LVM, systemkryptering eller RAID, modifiera mkinitcpio.conf(5) och återskapa initramfs-avbildningen. Om du har ändrat konsolens standardtangentbordslayout behöver du bara återskapa initramfs:

# mkinitcpio -P

Rootlösenord

Ange ett säkert [[password|lösenord] för [[Wikipedia:Superuser|root-användaren] för att tillåta administrativa åtgärder:

# passwd

Bootloader

Välj en bootloader som passar ditt partitioneringsschema och installera den. Se förklaringarna och jämförelsetabellen i Arch boot process#Boot loader för att göra ditt val, följ sedan installationsanvisningarna på dess dedikerade sida.

Starta om

Avsluta chroot-miljön genom att skriva exit eller trycka på Ctrl+d.

Du kan eventuellt avmontera alla partitioner manuellt med umount -R / mnt: detta gör det möjligt att upptäcka alla "upptagna" partitioner och hitta orsaken med fuser(1).

Slutligen starta om maskinen genom att skriva reboot: alla partitioner som fortfarande är monterade kommer automatiskt att avmonteras av systemd. Kom ihåg att ta bort installationsmediet och logga sedan in i det nya systemet med root-kontot.

Efterinstallation

Se General recommendations för anvisningar om systemhantering och handledning efter installationen (som att skapa oprivilegerade användarkonton, ställa in ett grafiskt användargränssnitt, ljud eller en pekplatta).

För en lista över applikationer som kan vara av intresse, se List of applications.