Rebbe

Rebbe (jiddisch: רבי, rebe) är en titel och benämning inom chassidisk judendom för en karismatisk och högt uppsatt religiös ledare. Till skillnad från en vanlig rabbin fungerar rebben inte enbart som laglärd auktoritet, utan även som andlig vägledare och central gestalt i det religiösa och sociala livet inom den chassidiska rörelsen.

Användning

I dag används beteckningen rebbe på flera olika sätt inom judiska sammanhang, särskilt i jiddischspråkiga miljöer:

Religiös lärare (rabbin)

Studenter vid en jeshiva eller elever i en cheder (grundläggande religiös skola) kan tilltala sin lärare med rebbe som hederstitel. I denna betydelse fungerar ordet som den jiddiska motsvarigheten till det hebreiska rabbi (רַבִּי).

Personlig lärare och mentor

En persons huvudsakliga lärare, exempelvis en rosh jesjiva, en jesjivalärare eller en personlig mentor som undervisar i Talmud och Torah och ger religiös vägledning, kan benämnas rebbe. Även här används termen i praktiken som en motsvarighet till ”rabbin”.

Andlig ledare

Den andliga ledaren för en chassidisk rörelse eller dynasti kallas rebbe. Hans anhängare tilltalar honom ofta som ”rebben” eller ”min rebbe”. Utomstående kan tala om ”rebben av ...” för att hänvisa till en viss chassidisk dynasti. På hebreiska används i detta sammanhang ofta titeln admor, en förkortning av Adoneinu, Moreinu ve-Rabbenu (”vår herre, vår lärare och vår rabbin”).

I icke-chassidiska östeuropeiska (litauiska) judiska miljöer kan ordet uttalas och uppfattas något annorlunda och ibland användas i en mer allmän betydelse om religiösa lärare. Bland sefardiska judar förekommer även alternativa uttal.

En vanlig församlingsrabbin, eller rebbe i jiddiskt språkbruk, skiljs ibland från en rav, som är en mer auktoritativ uttolkare av halacha (judisk lag). En ravs främsta uppgift är att besvara halachiska frågor, men han är inte nödvändigtvis en självständig rättslig auktoritet (posek). Den kortare formen reb används som en hederstitel för ortodoxa judiska män och markerar respekt och religiös lärdom. Ursprungligen användes titeln för att markera lojalitet med den rabbinska traditionen i motsats till karaitisk judendom.