Hoppa till innehÄllet

Mephitis

FrÄn Wikipedia
Mephitis
Strimmig skunk (Mephitis mephitis)
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDĂ€ggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljSkunkar
Mephitidae
SlÀkteMephitis
Vetenskapligt namn
§ Mephitis
AuktorE. Geoffroy & Cuvier, 1795
Utbredning
Arternas utbredning:
blĂ„tt – Stimmig skunk
brunt – Kapuschongskunk
Kapuschongskunk
Hitta fler artiklar om djur med

Mephitis Àr ett slÀkte rovdjur i familjen skunkar (Mephitidae) som förekommer i Nord- och Centralamerika.

I slÀktet finns tvÄ arter:[1][2]

  • Strimmig skunk (Mephitis mephitis), som har ett utbredningsomrĂ„de som strĂ€cker sig frĂ„n södra Kanada över nĂ€stan hela USA till norra Mexiko.
  • Kapuschongskunk (Mephitis macroura), som förekommer frĂ„n sydvĂ€stra USA över Mexiko till Nicaragua.

Det vetenskapliga namnet Àr bildat av det latinska ordet för en smÀrtande vÀtska/avsöndring.[3]

KĂ€nnetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arternas pĂ€ls har huvudsakligen en svart fĂ€rg. Ovansidan av huvudet Ă€r vit och pĂ„ djurens rygg finns vanligtvis en eller tvĂ„ vita strimmor. Hos strimmig skunk delar sig strimman pĂ„ djurets nacke i tvĂ„ delar som vid svansroten Ă„ter möts. Hos kapuschongskunk finns tvĂ„ fĂ€rgvarianter: en med en helvit ovansida, och en mer sĂ€llsynt sort dĂ€r hela djurets rygg Ă€r svart med undantag av tvĂ„ korta vita strimmor pĂ„ bĂ€gge sidorna av kroppen. Även den yviga svansen har ett svart-vitt mönster.[4] Kroppen Ă€r lĂ„ngstrĂ€ckt och extremiteterna korta. PĂ„ varje fot finns fem tĂ„r och pĂ„ de frĂ€mre tassarna finns lĂ„nga böjda klor. Nosen Ă€r kort och bred, ögonen Ă€r smĂ„ liksom de avrundade öronen.

Dessa djur nÄr en kroppslÀngd mellan 28 och 38 centimeter. SvanslÀngden ligger för strimmig skunk vid 25 centimeter och för kapuschongskunk vid 40 centimeter. Vikten varierar mellan 0,7 och 2,5 kilogram, hanar Àr oftast lite tyngre.[4]

Honor har 10 till 14 spenar.[4]


LevnadssÀtt

[redigera | redigera wikitext]

Dessa skunkar finns i olika habitat, till exempel skogar, grÀsmarker och torra omrÄden som öknar.[4] I viss mÄn Àr de kulturföljare som vistas i regioner med jordbruk eller i stÀder.

Utöver parningstiden lever arterna i slÀktet vanligen ensamma. Honornas revir Àr 110 till 400 hektar stora, hanarna har större revir. De Àr frÀmst aktiva under gryningen eller natten. PÄ dagen vilar de i sjÀlvgrÀvda bon och andra gömstÀllen, ibland Àven i byggnader. I norra delarna av utbredningsomrÄdet gÄr dessa skunkar i vinterdvala. Vid övervintringen vistas ibland flera individer i samma bo.

Som alla skunkar producerar dessa djur en illaluktande vĂ€tska i sina analkörtlar för att försvara sig mot angripare om de blir hotade. Även pĂ€lsens mönster ska varna möjliga fiender. Dessutom trampar de ibland med fötterna i marken. Om angriparen Ă€ndĂ„ fortsĂ€tter riktar de bakkroppen mot fienden för att spruta sekret, ibland sĂ„ lĂ„ngt som 2 till 3 meter.[4] Vanligtvis riktas vĂ€tskan mot fiendens huvud.

Skunkarna Àr allÀtare som livnÀr sig av mindre ryggradsdjur som gnagare, ödlor och groddjur samt av insekter, krÀftdjur och andra ryggradslösa djur. Dessutom Àter de frukter, nötter, blad och frön.[4] Födans sammansÀttning varierar under Äret: under sommaren Àter de frÀmst insekter och frukter och under vinterhalvÄret företrÀdesvis gnagare och andra mindre djur. Under hösten skapar de ett fettskikt för att överleva dÄ det blir kallare.

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Parningen sker mellan februari och april. I maj eller juni föder honan vanligen fyra till fem ungar. DrÀktigheten varar i 60 till 80 dagar men oftast vilar Àgget en tid efter befruktningen, sÄ den verkliga drÀktigheten Àr kortare.[4]

Nyfödda ungar Àr blinda och hjÀlplösa. De öppnar ögonen efter ungefÀr tre veckor och efter Ätta till tio veckor sluter honan att ge di. Under hösten lÀmnar de sin mor och i början av följande Är kan honor para sig för första gÄngen.[4]

Arternas medellivslÀngd Àr relativt kort. NÀstan 90 procent av individerna dör under det första vinterhalvÄret. I naturen blir bara fÄ exemplar Àldre Àn tvÄ eller tre Är. I fÄngenskap nÄr de en Älder av sex Är, i undantagsfall upp till tolv Är.

Relationer till mÀnniskor

[redigera | redigera wikitext]

I naturen har dessa skunkar nÀstan inga fiender. PÄ grund av deras effektiva försvarsstrategi blir de sÀllan hotade av större dÀggdjur; bara rovfÄglar som ugglor utgör ett större hot. De flesta individer dör pÄ mÀnniskans vÀgar nÀr de blir överkörda. De rÀknas inte till de hotade arterna.

Tidigare jagades dessa skunkar för pÀlsens skull och de hölls Àven i pÀlsfarmer, men sÄdan verksamhet har minskat.

Dessa djur blir dock allt mer populĂ€ra som sĂ€llskapsdjur. Det Ă€r tillĂ„tet att köpa dem i vissa delstater i USA, samt i Tyskland, Österrike och NederlĂ€nderna. Genom avel finns idag mĂ„nga varianter i pĂ€lsfĂ€rgen. I fĂ„ngenskap blir de ibland lika tama som huskatter, men endast sĂ€llan helt rumsrena. För att undvika att dessa djur sprutar sin vĂ€tska opereras vanligen analkörtlarna bort, men detta Ă€r inte tillĂ„tet i flera av de nĂ€mnda staterna. Flera Ă€gare hĂ€vdar att operationen inte heller Ă€r nödvĂ€ndig.

IUCN listar bÄda arterna som livskraftiga (LC).[2]

Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn tysksprÄkiga Wikipedia.
  1. ↑ Wilson & Reeder, red (2005). ”Mephitis” (pĂ„ engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
  2. 1 2 Mephitis pÄ IUCN:s rödlista, besökt 7 november 2020.
  3. ↑ Stangl, Christiansen & Galbraith (1993) Mephitis, Abbreviated guide to pronunciation and etymology of scientific names for North American land mammals north of Mexico, Museum of Texas Tech University
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 Nowak, R. M. (1999), Mephitis, sid.735-736

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899