Hoppa till innehållet

Alnico

Från Wikipedia
Kraften mellan stavmagneter av Alnico

Alnico är legeringar av järn med 6–13% aluminium, 11–28% nickel och 0–35% kobolt, övriga beståndsdelar kan vara koppar 0–6%, och ibland titan 0–8%, samt i vissa fall niob.

  • I USA benämnes dessa legeringar Alnico följt av en siffra 1-12. Ibland används romerska siffror.
  • I Tyskland benämnes sådana legeringar med Alnico följt av en siffra 80-580
  • I Storbritannien benämnes dessa legeringar Alcomax följt av en siffra 1-4. Ibland används romerska siffror.
  • Den svenska tillverkaren Sura Magnets tidigare Surahammars Bruks AB använder sig av det tyska systemet.[1]
Sammansättning av några legeringar (rest är Fe), samt magnetiska egenskaper.[2]
Benämning% Al% Ni% Co% CuövrigtBr gaussHc ÖrstedEnergiprodukt BHmax
Alnico 2101712,5672005401,6
Alnico 581424312.5006005,0
Alnico 126183508% Ti58009501,6
Alni 12013270060005701,2
Alnico 160112412462007001
Alnico 250892346% Ti650010002,2
Alnico 500A814243,511.8006605,0
Alcomax I7,5112531,5% Ti12.0004753,5
Alcomax II811,5244,512.4005754,7
Alcomax III813,52430,8% Nb12.5006705,1

De första av denna typ av magnetiserbara legeringar med nickel och aluminium upptäcktes 1932 av en slump av Mishima[3] vid forskning på korrosionståliga legeringar. År 1934 upptäckte Honda, Masumoto och Shirakawa NKS-stål, en en järn-kobolt-nickel-titan legering.[4] Ett material med ännu högre koercitivfält. År 1938 upptäckte Oliver och Shedden att Anisotropa magneter som har framställt genom avsvalning från hög temperatur i ett magnetfält starkare än isotropa magneter.[5]. Alnico 2 utvecklades år 1933, Alnico 2 år 1935 och Alnico 5 år 1939.[6] Anisotropa alnico magneter har fått stor teknisk användning.

Med alnico går det att göra starkare magneter än de tidigare använda magneterna av kobolt- eller wolfram-legerat stål. Anisotropa och isotropa alnicomagneter tillverkas genom gjutning eller sintring.

Fördelaktiga egenskaper

[redigera | redigera wikitext]
  1. Kataloger från Surahammars Bruk
  2. CRC Handbook of tables for Applied Engineering Science, 2nd Edition, 1983
  3. T. Mishmima, Iron Age, 130(1932), sid. 346
  4. Honda, Masumoto, Shirakawa, On new K.S. Permanent Magnet, Science Reports of the Tohoku University, vol. 23, sidan 365
  5. Oliver, Shedden, Cooling of Permanent Magnet Alloys in a constant Magnetic Field, Nature 142, 209(1938)
  6. Edward R. Cronk, Recent developments in High-Energy Alnico Alloys, Journal of applied physics, Volume 37, number 3, march 1966