SkÄnsk resa

Postat den 22 september, 2026 av Karin

NÀr jag och övriga familjen var i SkÄne förra veckan tyckte min odlings-intresserade dotter att vi skulle besöka Mandelmanns gÄrd. Det gjorde jag gÀrna, eftersom jag sett bitar av TV-programmet och tyckt att det ser trevligt ut. Vi blev helt övervÀldigade! SÄ stort, sÄn mÄngfald och sÄ vackert! HÀr kommer jag gÄende i en Àppel-alle, dÀr Àpplena spaljerats pÄ sidorna och som valv över gÄngen. Fint!

GÄrden drivs ekologiskt och nÀr man frÄgar efter gÀst-toalett visas man till ett utedass, sÄklart. FrÀscht, helt luktfritt och med tvÄhÄlsbÄs, som det ofta var förr.

AnlĂ€ggningen Ă€r bara 30 Ă„r och det Ă€r ofattbart att det gĂ„tt att skapa en sĂ„ omfattande anlĂ€ggning pĂ„ sĂ„ kort tid, sĂ„ ”uppvĂ€xt”.

SkĂ„ne kĂ€ndes som utomlands, för oss som Ă€r mer hemmastadda i mellan-Sverige. Öppet och vidstrĂ€ckt. Dessutom fler sevĂ€rdheter Ă€n vi hann med och mĂ„nga bra restauranger att vĂ€lja pĂ„.

Och sÄ dessa strÀnder! Trots att det var mot slutet av september hoppade nÄgra av barnbarnen i havet vid Stens huvud. DÀr finns en lÄngstrÀckt strand med finkornig sand.

Vi undrar alla hur det kommer sig att sanden liksom kvider lite nÀr man gÄr pÄ den. Ett svagt men tydligt avgrÀnsat ljud vid varje steg, inte som snöknarr utan en bit underifrÄn. Ingen av oss hade hört nÄgot liknande pÄ nÄgon annan strand.

Resan avslutades med Àppelmarknaden i Kivik, med den jÀttestora Àppeltavlan, gjord av Àpplen frÄn trakten.

Uppdatering: Ljudet i sanden vid Stens huvud uppstÄr nÀr det finns: 1. Perfekt runda och jÀmna korn. VÄgorna i Hanöbukten har under tusentals Är slipat och sorterat sandkornen till samma storlek i en rund, slÀt form. 2. Hög halt av kvarts. Sanden pÄ stranden bestÄr till största del av ren kvarts. 3. RÀtt fukthalt. Fenomenet hörs bÀst nÀr det översta sandlagret Àr helt torrt, med en liten mÀngd underliggande fukt.

NÀr man gÄr pÄ sanden, rör sig kornen i en enhetlig vÄg (granulÀrt flöde). Eftersom kornen Àr slÀta och jÀmnstora börjar de vibrera i samma frekvens nÀr de gnids mot varandra. Luftspalterna mellan sandkornen fungerar som smÄ resonanslÄdor som förstÀrker vibrationerna, sÄ att det karakteristiska ljudet under fötterna uppstÄr.

Publicerat i Att odla, Att resa, Blommor och bin, Förebild, Miljö, TrÀdgÄrd | Etiketter , , | 2 kommentarer

I natt jag drömde …

Postat den 12 september, 2026 av Karin

I natt drömde jag att det var mĂ„ndag och jag tĂ€nkte i drömmen: ”Men sĂ„ skönt, dĂ„ mĂ„ste valet vara över!” Det kĂ€ndes tungt att vakna och inse att det Ă€r lördag idag, dagen före valet.

Det ska ju inte vara sÄ hÀr. Det gör att politik, det vill sÀga vÄr dyrbara demokrati, kÀnns olustig och jobbig. En valrörelse ska gÀrna vara intensiv. Den ska fÄ en att fundera, studera och argumentera. Men allt fler vittnar om att de inte orkar följa de olika valdebatterna lÀngre. Massmedia och sociala medier hjÀlper inte till; de berÀttar just ingenting om politikens innehÄll, utan Äterger mest hur det debatterades, inte om vad, annat Àn möjligen om vem som inte vill regera med vem.

Ann-Marie Lindgren fÄngade kÀnslan rÀtt vÀl hÀromdagen nÀr hon skrev pÄ FB (i ett inlÀgg som jag inte hittar nu) att det tyvÀrr kÀnns som mot slutet av en graviditet: man vill bara att det ska ta slut.  Göran Greider fick frÄgan i morse pÄ TV 4 om vad han tyckte var bÀst i gÄrdagens TV-debatt. Han svarade att det bÀsta med den debatten Àr att den Àr över.

Och Kent Wisti lyckas som vanligt fÄnga stÀmningslÀget.

Uppdatering 14 september. It ain’t over … Jag minns valet 1979 dĂ„ man gick till sĂ€ngs pĂ„ valnatten i tron att socialdemokraterna vunnit. Sedan trodde man det fram till onsdagen dĂ„ utlandsrösterna rĂ€knats och det visade sig att det var borgerlig majoritet.

Publicerat i Att tolka, Debatt, Miljö, Politik, Val | Etiketter , , , | 6 kommentarer

… baklĂ€nges i högklackade skor – eller i motvind

Postat den 6 september, 2026 av Karin

NÀr Fred Astair beundrades för sin ekvilibristiska danskonst sa nÄgon (kanske Gloria Steinem, i tacksamt minne bevarad), att hans danspartner Ginger Rogers gjorde samma sak som han, fast i högklackat och ofta baklÀnges.

Jag kom att tÀnka pÄ det citatet idag, nÀr jag sÄg en notis om att det var 90 Är sedan i dag som Beryl Markham flög ensam över Atlanten, ungefÀr som Charles Lindberg gjort nio Är tidigare. Lindberg flög dock frÄn New York till Paris. Markham flög Ät andra hÄllet, frÄn England till USA, vilket Àr betydligt svÄrare, eftersom luftströmmarna vanligtvis gÄr frÄn vÀster till öster. Lindberg hade medvind, Markham hade motvind.

Det blev en besvÀrlig flygning: en vindpust tog hennes karta som försvann ut genom fönstret, vÀdret blev sÀmre, sikten dÄlig och hon gjorde av med mer bensin Àn hon rÀknat med. Till sist lyckades hon dock sÀtta ner planet pÄ andra sidan Atlanten pÄ en mosse i  Nova Scotia, bara ett par mil frÄn den plats dÀr Charles Lindberg börjar sin flygning en gÄng. Hon klarade den Àventyrliga landningen rÀtt vÀl och kunde ta sig till en bondgÄrd i nÀrheten och sedan till New York, dÀr 5000 personer mötte upp för att hylla henne. (Lindberg hyllades av 150 000, men Ä andra sidan var han ju onekligen den första soloflygaren över Atlanten.)

Annars flög hon mest i Östafrika med ett litet enmotorigt Avro Avian. Ibland var det en syrgastub som skulle till nĂ„gon sjukling i Mwansa, ibland levererade hon post, letade efter en försvunnen kollega, eller lokaliserade elefanthjordar.

Hon bodde i Nairobi, var god vĂ€n med Karen Blixen och har skrivit en fin bok om sin tid i Östafrika West with the night som kom ut 1942. Ernest Hemingway lĂ€ste den och blev imponerad. Han skrev i ett brev till sin förlĂ€ggare att han kĂ€nde sig som en klĂ„pare, jĂ€mfört med Markham:

“Det kĂ€nns som om jag bara Ă€r en enkel ordsnickare, jag plockar upp det som finns i verkstaden, spikar ihop det och ibland lyckas jag fĂ„ till en hyfsad svinstia.”

West with the night Ă€r en kunnig och insiktsfull bok, visserligen Ă€r prĂ€glad av sin tid, men med stor respekt för de olika östafrikanska kulturerna.  Hon var vĂ€l medveten om de koloniala aspekterna och skriver till exempel nĂ€r det gĂ€llde kartorna: ”En tum pĂ„ kartan motsvarar ungefĂ€r femtio kilometer i luften. PĂ„ flygkartorna över Europa dĂ€remot Ă€r en tum bara sju och en halv kilometer.”

Hennes skildringar av flygturerna över Tsavo, Selous, Serengeti, Ngong hills eller byar vid Viktoriasjöns strÀnder innebÀr mycket igenkÀnning för mig. Under Ären dÄ jag arbetade i Mombasa och Dar es Salaam, var det ofta en- eller tvÄmotoriga plan som gÀllde nÀr jag skulle ta mig inÄt landet. Det fanns alltid nÄgon man kunde fÄ lift med.

Först nu upptĂ€cker jag att hon fortfarande var verksam i Östafrika nĂ€r jag arbetade dĂ€r; hon dog i Nairobi 1984. Det hade varit spĂ€nnande att trĂ€ffa henne och prata lite om hennes ganska ovanliga yrkesliv som ensam kvinna pĂ„ mĂ„nga omrĂ„den och ibland i motvind – lite som det var för mig dĂ€r. Men jag hade troligen aldrig vĂ„gat söka upp henne om jag hade vetat att hon fanns dĂ€r dĂ„. OM jag hade vĂ„gat hade det kanske bara blivit konstigt. Eller inte? Jag tror att hon var en rĂ€tt oförutsĂ€gbar person.

Publicerat i Att resa, Förebild, historia | Etiketter , , | LÀmna en kommentar

SkÀrpning, Apoteket!

Postat den 29 augusti, 2026 av Karin

Hur lÀnge ska vi stÄ ut med att olika servicefunktioner försÀmras i takt med privatisering, outsourcing, digitalisering och fragmentisering? Senaste exemplet Àr frÄn i gÄr kvÀll. En kompis och jag planerade en utekvÀll pÄ restaurang. Men eftersom hon ocksÄ vÀntade en leverans frÄn apoteket mellan 16 och 22 bestÀmde vi i stÀllet att stanna hemma hos henne; det skulle bli krÄngligt om hon missade leveransen.

NÀr jag gick hem strax före tio i gÄr kvÀll hade leveransen fortfarande inte kommit. Klockan tio kom följande meddelande till henne:

Leverans efter klockan 22! DÄ stÀngs porttelefon av för att slippa nattliga busringningar. Min kompis Äkte dÀrför ner till entrén för att kunna öppna nÀr leveransen kom. En granne höll pÄ att tvÀtta i tvÀttstugan, som har fönster mot gatan, och han hjÀlpte till att spana efter leveransbilen. Den kom inte och till sist gav de upp.

Idag nÀr min kompis via en spÄrningsapp försöker reda ut var hennes paket finns, fÄr hon veta att det Àr packat av apoteket den 26:e augusti, lÀmnat till budfirman den 29 augusti, 11.44. AlltsÄ idag! Det hade ju varit bra att fÄ veta i gÄr kvÀll.

Ingen ny leveranstid Ă€r angiven, allt Ă€r grĂ„markerat och fraktbolaget gĂ„r inte att kontakta. (Jag har suddat bort adressen pĂ„ bilden, men man ser att ”PĂ„ vĂ€g till” och Levererad till” Ă€r grĂ„ och saknar tidpunkt.) Det innebĂ€r att min kompis Ă€r satt i ett slags husarrest, tills hennes apoteksvaror anlĂ€nder.

Ibland tÀnker jag att detta Àr den nya sortens dystopi. Ett samhÀlle med kontaktlösa opÄverkbara system och chatt-loopar som tar all ens tid, men aldrig leder framÄt. HÀr finns inget telefonnummer att ringa, ingen mÀnniska att prata med. Budfirman Àr okontaktbar och Apotekets telefonservice Àr stÀngd till pÄ mÄndag.

Enshittifikation har jag skrivit om tidigare, det som hÀnder nÀr olika system tillÄts försÀmras vartefter, gÀrna nÀr vi redan vant oss vid dem eller rentav blivit beroende. Vad gör man om hela samhÀllet enshittifieras, undrar jag.

Publicerat i Efterlyst, HĂ€lsa, NĂ€r det skiter sig, Planering, Vardagsedge | Etiketter , , | 11 kommentarer

Älgarna demonstrerar… m. fl.

Postat den 25 augusti, 2026 av Karin

Den stora demonstrationen i Stockholm i söndags hade temat Enade för klimatet och samlade minst 50 000 personer i 280 organisationer. Plus fyra sektioner i tÄget för dem som inte tillhör nÄgon organisation.

DÀr fanns scouter, skogstrÀdgÄrdsodlare, fackföreningar, miljöorganisationer, rebellmammor, psykologer, en och annan centerpartist, Gretas gamlingar, folkmusiker för klimatet och Àlgar. Eller i alla fall representanter för Àlgarna och mÄnga fler.

Marschen började i hörnet Dalagatan – Odengatan, vid Vasaparken. Trots att Vasaparken Ă€r stor insĂ„g arrangörerna att den inte skulle rĂ€cka till och planerade sĂ„ att uppstĂ€llningen skulle ske lĂ€ngs Dalagatan, Ă€nda ner till Norra bantorget.

”Jag undrar om det inte blir lite vĂ€l glest om man sprider ut det sĂ„ dĂ€r” sa jag till en kompis. Det blev det inte. De gröna, blĂ„ och lila sektionerna fick backa, och backa i flera omgĂ„ngar allt eftersom alla sektioner vĂ€xte. Fullt med folk hela vĂ€gen!

HÀr ser det ut som en grupp gÄr Ät fel hÄll, men det handlar bara om att backa lite runt hörnet pÄ Dalagatan in pÄ Barnhusgatan, sÄ att fler fÄr plats i sektionerna framför.

Glada författare m. fl. och en av de mest medryckande sektionerna i tÄget, Folkmusik för klimatet.

Avmarsch i tvÄtiden och först efter klockan fyra hade alla nÄtt Gustav Adolfs torg trots att marschtakten var lagom snabb. Sedan vidtog musik och tal pÄ torget, allt med gott humör och sÄvitt jag kunde se utan provokationer eller brÄk. Bra, naturligtvis för stÀmningen och helheten, men dÄ blir det just ingen publicitet.

50 000 personer pĂ„ marsch i Stockholm innerstad – borde inte det resultera i omfattande nyhetsinslag? Nej, det blev ganska magert i traditionella medier, till skillnad frĂ„n sociala medier som hade mĂ„nga bra filmer, bilder och beskrivningar av marschen. Sveriges television förklarar sin policy sĂ„ hĂ€r: ”Det Ă€r först nĂ€r en demonstration fĂ„r pĂ„verkan pĂ„ andra mĂ€nniskors vardag, exempelvis om det begĂ„s brott i samband med den eller om den tvingar trafiken att stĂ„ stilla, som den blir relevant ur ett nyhetsperspektiv.”

Really?!

Publicerat i Debatt, Livet, Miljö, Natur, Planering, Politik, Val | Etiketter | 4 kommentarer

InlĂ„st – eller utelĂ„st – igen!

Postat den 21 augusti, 2026 av Karin

Jahapp, dĂ„ var det dags igen att berĂ€tta om att jag blivit inlĂ„st. Eller kanske utelĂ„st? SvĂ„rt att avgöra, men det Ă€r inte första gĂ„ngen. NĂ€r jag googlar pĂ„ mitt namn och ”inlĂ„st” respektive ”utelĂ„st” ser jag att jag har skrivit flera inlĂ€gg tidigare om att bli in- eller utelĂ„st pĂ„ olika sĂ€tt. Nu Ă€r det alltsĂ„ dags igen.

Vi har en trevlig tvÀttstuga i vÄrt hus i stan. Den ligger snett över gÄrden och Àr vÀlutrustad med mÄnga tvÀttmaskiner, torkskÄp och en vÀldigt bra mangel. Allt fungerar fint och jag har aldrig sett nÄgon arg tvÀttstugelapp.

Man kommer in genom att ”blippa” pĂ„ den lilla plattan som syns till vĂ€nster om dörren. Den öppnar samtidigt bĂ„de ytterdörren och den inre dörren i andra Ă€ndan av entrĂ©korridoren. I korridoren finns ocksĂ„ en toalett.

Den hÀr gÄngen hade jag flera omgÄngar tvÀtt och mycket att hÀnga. Dessutom manglar jag gÀrna sÄnt som lÄter sig manglas.

NĂ€r man hĂ„ller pĂ„ sĂ„ dĂ€r lĂ€nge Ă€r man glad att det finns toalett i anslutning till tvĂ€ttstugan. Jag gick alltsĂ„ pĂ„ toa, men nĂ€r jag sen skulle tillbaka in i sjĂ€lva tvĂ€ttstugan gick det inte. Det borde jag ha kommit ihĂ„g tidigare. Dörren till tvĂ€ttstugan lĂ„ses efter en minut, precis som ytterdörren. Man lĂ„ser alltsĂ„ upp bĂ„da dörrarna samtidigt frĂ„n utsidan och sedan har man en minut pĂ„ sig att ta sig frĂ„n ytterdörr till innerdörr. För att komma in frĂ„n korridoren in i tvĂ€ttstugan igen, dĂ€r mina nycklar, min blipp och mobil fanns, skulle jag alltsĂ„ behöva – just det: blippa frĂ„n utsidan av ytterdörren.

Jag öppnade ytterdörren pÄ glÀnt i hopp om att det skulle pÄverka den inre dörren. Det gjorde det inte. Jag funderade pÄ att gÄ ut och ringa pÄ nÄgon grannes porttelefon, men det regnade och om ingen var hemma skulle jag vara Ànnu mer utelÄst. TyvÀrr hade jag noterat nÀr jag bokade min tvÀttid att det inte fanns nÄgra andra bokningar denna eftermiddag. Folk verkar vara bortresta.

Det blev en lĂ„ng stunds medveten nĂ€rvaro, sittande dĂ€r pĂ„ korridorgolvet. ”Det kommer sĂ€kert nĂ„gon” intalade jag mig. Och det gjorde det till sist. De ”jobbargubbar” (som de sĂ€ger pĂ„ dagis) som höll pĂ„ med ett projekt pĂ„ gĂ„rden, hade tilltrĂ€de till tvĂ€ttstuge-toaletten och en av dem kom in för att anvĂ€nda den.

Vi talade inte nÄgot gemensamt sprÄk och han förstod nog aldrig varför jag blev sÄ överlycklig över att se honom. Jag övervÀgde att krama honom, men tÀnkte att dÄ blir han nog rÀdd. Jag avstod frÄn kramandet och skyndade mig att öppna dörren till tvÀttstugan inom den minut som jag hade till mitt förfogande.

Jag bör nog skriva mitt livs första tvÀttstugelapp och pÄminna andra som anvÀnder tvÀttstugan om att de ska stÀlla upp tvÀttstugedörren om de gÄr pÄ toa.

Publicerat i Livet, NĂ€r det skiter sig, Planering, Tur | Etiketter , , | 3 kommentarer

27238 kommentarer …

Postat den 13 augusti, 2026 av Karin

Sist jag skrev om USA:s president fick jag nÀstan 30000 kommentarer pÄ ryska. Nu har jag plockat bort allihop och Àr redo för nÀsta ryska invasion. För jag har svÄrt att inte skriva om hans avresa frÄn Ankara efter Natomötet i juli.

Den fyller nu bÄde nyhetssÀndningar och kommentarsfÀlt och de AI-genererade bilderna Àr mÄnga. Det skulle ju kunna rÀcka, kan man tycka, men jag kan liksom inte lÄta bli att skriva om det ÀndÄ.

Det fanns sÀkerhetspolitiska uppgifter om att Iran kanske skulle skjuta ner hans nya fina plan, sÄ i all hast bytte han till gamla Air Force One. Fast sedan gjorde han ytterligare en manöver i hemlighet och lÀt sig smugglas ut (via cateringvagnen) till ett tredje flygplan. Smart, kan man tycka.

MEN!

Kvar pÄ det andra planet, det som enligt sÀkerhetstjÀnsten skulle skjutas ner av Iran, satt alla hans medarbetare.

I stort sett hela staben lÀmnades Ät sitt öde, stabschefen, finansministern, hans superlojala pressekreterare Karoline Leavitt och mÄnga journalister. Jag vet inte vad man ska kalla denna variant av att bli kastad under bussen, men ofattbart sjÀlviskt och cyniskt Àr det att lÀmna sina medarbetare som villospÄr nÀr man sjÀlv sÀtter sig i sÀkerhet.

PĂ„ bilden ser man den alltid lika lojala Karoline Leavitt, i en tidigare presskonferens, förklara att arbetslösheten faktiskt Ă€r hela 4,3 procent under hennes president medan den bara bara var ”dismal 3,4” under den tidigare presidenten.

Hursomhelst. NÀr Karoline Leavitt insÄg hur nÀra det var att hennes chef med berÄtt mod utsatt henne för dödsfara fick hon nog. Hon lÀmnar jobbet, och det gör hon rÀtt i.

I efterdyningarna dyker det ocksÄ upp uppgifter att hela scenariot grundande sig pÄ ganska vaga uppgifter frÄn Israels sÀkerhetstjÀnst, som USA.s president tog pÄ större allvar Àn de flesta andra. Jag vet inte riktigt om det gör hans handlande vÀrre eller sÀmre.

Publicerat i Att tolka, Döden, USA-val | Etiketter , | 6 kommentarer

Tagen i kragen 2

Postat den 6 augusti, 2026 av Karin

Nu Ă€r det olika personer pĂ„ nĂ€tet som tar mig i kragen och talar om för mig hur jag borde bete mig i olika sammanhang. Jag misstĂ€nker att det beror pĂ„ att vi kom att tala om vett och etikett-experten Magdalena Ribbing för nĂ„gra veckor sedan. Eftersom Facebook avlyssnar ens samtal (vĂ€l?) översvĂ€mmas mitt FB-flöde nu av utförliga beskrivningar av hur man upptrĂ€der i bĂ€ttre sĂ€llskap. Det handlar enligt uppförandeexperterna om kungligheter och ”old money”, eller mer specifikt gamla östkustfamiljer i USA (tĂ€nk Vanderbilt, Rothschild, Forbes och Winthrop).

Den hĂ€r mannen dyker ofta upp med goda rĂ„d. HĂ€r berĂ€ttar han hur man gör nĂ€r nĂ„gon ber om saltet vid middagsbordet. (Det dĂ€r med salt Ă€r en laddad frĂ„ga. Ska man alls salta extra? I sĂ„ fall innan man smakat eller efter? Innan Ă€r artigare enligt vissa, eftersom det dĂ„ handlar om att man alltid vill ha lite extra salt och inte om att den aktuella rĂ€tten Ă€r undersaltad.) NĂ„vĂ€l, den hĂ€r mannen vill att vi skickar saltet sidledes runt bordet Ă€ven om den som ber om saltet sitter inom rĂ€ckhĂ„ll. Varför? Det fĂ„r man möjligen veta om man klickar pĂ„ lĂ€nken i hans inlĂ€gg … Nej, jag klickade inte.

HÀr Àr en annan vanligt förekommande person, eller kanske AI-skapelse, som talar om hur man beter sig nÀr man Àr inbjuden till en kunglig mÄltid, dÀr det serveras hamburgare.

Det liksom Àr dubbelt osannolikt att det skulle intrÀffa; man blir sÀllan bjuden pÄ kungamiddagar och om man mot all förmodan skulle bli det, Àr föga troligt att man fÄr just hamburgare.

DÀrför vidarebefordrar jag inte hennes rÄd om hur man bÀst Àter en hamburgare i sÄdana sammanhang, men jag kan tipsa om att det grepp som hon demonstrerar pÄ bilden Àr olÀmpligt.

Ett genomgĂ„ende tema verkar vara att det gĂ€ller att imponera och dominera med subtila medel. ”SlĂ„ dig inte ser i soffan, Ă€ven om den ser bekvĂ€m ut! Se i stĂ€llet om det finns en lite högre stol och vĂ€lj den Ă€ven om den ser obekvĂ€m ut. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt behĂ€rskar du rummet utan anstrĂ€ngning.”

NĂ€r man gĂ„r pĂ„ restaurang Ă€r möjligheterna att göra bort sig mĂ„nga. Man ska inte tĂ€vla med vĂ€rden eller vĂ€rdinnan med sin outfit, men den ska vara lĂ€mplig för sammanhanget. MarinblĂ„tt Ă€r alltid rĂ€tt! Eller den hĂ€r syrenfĂ€rgade skapelsen med cape och slits upp till lĂ„ret. Man undrar ju vad vĂ€rdinnan har pĂ„ sig i det fallet!Smycken Ă€r förstĂ„s ett kapitel för sig. ”Less is more!” sĂ€ger den hĂ€r damen, med sina ovanligt stora pĂ€rlor. Really?

Det vettigaste rĂ„det hittills har nog varit en varning för mĂ€rkesvaror. ”GĂ„ inte omkring som en annonspelare! Old money ser med förakt pĂ„ sĂ„dana vulgariteter som en HermĂšs-vĂ€ska för en halv miljon.”

Det tycker jag Àr en rimlig instÀllning oavsett om man trÀffar gamla pengar eller ej och jag tÀnker: KÀra Magdalena Ribbing, du Àr saknad!

Publicerat i Att tolka, Debatt, Efterlyst, Förebild, Traditioner, Vardagsedge | Etiketter , , | 10 kommentarer

Tagen i kragen

Postat den 31 juli, 2026 av Karin

NÀr jag klippte grÀs hÀromdagen var det nÄgon (eller snarare nÄgot, visade det sig) som högg tag i min krage och nÀstan drog av mig blusen. Jag satt fast, eller i alla fall blusen och enda sÀttet att komma loss var att ta av den.

Skurken visade sig vara en metkrok som hÀngde i lagom höjd för att haka kragen. VÄra metspön stÄr i en liten tunna pÄ lekstugeverandan. En bra placering om man bara sÀkrar eller tar bort kroken, sÄ att den inte dinglar i krag- eller ögonhöjd! Ju mer man försöker krÄngla sig loss, desto mer sitter man fast.

SÄ hÀr ser krokarna ut i uppförstoring. Klart man blir fast! Men Ä andra sidan finns det finns fÄ problem som inte kan lösas med en avbitartÄng.

Och det behövs nya House rules: ”Kolla alltid var kroken finns nĂ€r du stĂ€ller ifrĂ„n dig ett metspö och sĂ€tt fast den i en kork, eller nĂ„t om den verkar kunna göra nĂ„gon illa”!!

Publicerat i AllmÀnheten varnas, Förebild, NÀr det skiter sig, otur, Planering | Etiketter , , | 2 kommentarer

Hur gick det sedan?

Postat den 18 juli, 2026 av Karin

Minnesgoda lÀsare kommer kanske ihÄg arbetslÀgret i början av sommaren, dÄ det till exempel revs upp ett köksgolv.

Golvet bestod av rektangulÀra linoleumbitar som blivit över vid skolbÀnkstillverkningen i den hÀr verkstaden. Verkstaden Àr borta sedan lÀnge, men huset till höger finns kvar.

HÀr har jag hittat en bild pÄ en av skolbÀnksmodellerna, dÀr man ser locket med den infÀllda skrivytan.

NÀr skrivytorna till bÀnkarna skars till, blev det en bit över pÄ varje linoleumrulle. Det Àr de smÄbitarna som fÄtt bilda det hÀr köksgolvet i det som tidigare var farmors och numera Àr mitt kök.

Lotten och Ulrika, som skötte golrivandet, fÀrgsorterade linoleumbitarna i prydliga högar och tyckte att de borde kunna Äterbrukas pÄ nÄgot sÀtt.

Kanske nÄgot för det nÀrbelÀgna Gysinge byggnadsvÄrd? Det var ju en trevlig tanke; jag tog kontakt med dem och undrade om mitt gamla golv Àr vÀlkommet. Visst var det vÀlkommet och numera finns dÀr alltsÄ ett linoleumgolv pÄ ungefÀr 16 kvadratmeter om nÄgon Àr intresserad

NÀr jag lÀmnade mitt gamla köksgolv i tvÄ fulla papperskassar sÄg jag det hÀr fina rummet dukat till fest. Björklövsgirlangen Àr sydd med björntrÄd, ett stygn genom varje löv och smörblomskransen Àr flÀtad pÄ en stÄltrÄdsring.

Publicerat i Återvinning, Bygden, historia, Miljö, renovering, Traditioner | Etiketter , , | 14 kommentarer