Clara PremiuminlÃĪgg
UtÃķver full tillgÃĨng till alla blogginlÃĪgg, fÃĨr du ocksÃĨ rabatt pÃĨ mina bÃķcker, samt fÃķrsta tjing och rabatt pÃĨ allting i min webbshop. Â
49 kronor i mÃĨnaden, ingen bindningstid.
En av Ellen Keys mest omtyckta och lÃĪsta skrifter ÃĪr SkÃķnhet fÃķr alla. FÃķrsta delarna av den publicerades redan 1899 och ÃĪr pÃĨ mÃĨnga sÃĪtt ett manifest Ãķver vad som idag betraktas som god, svensk design. Jag lÃĪser den och Ãķmsom roas av den mÃĪstrande tonen – Ãķmsom stannar upp, stryker under och gÃķr hundÃķron. NÃĪr Ellen sÃĨ smÃĨningom ritade och planerade Strand fÃķrkroppsligades mÃĨnga av hennes ideer om skÃķnhet.
HÃĪr kommer nÃĨgra av mina favoritpassager frÃĨn SkÃķnhet fÃķr alla, tillsammans med bilder frÃĨn Strand, dÃĪr jag har fÃķrmÃĨnen att vistas just nu.
”Ett rum fÃĨr en sjÃĪl fÃķrst nÃĪr en mÃĪnniska dÃĪr rÃķjer sin sjÃĪl, nÃĪr den visar oss vad denna mÃĪnniska minns och ÃĪlskar, hur hon dagligen lever och arbetar.”
Ellen Key var en fÃķresprÃĨkare fÃķr det enkla, lokalt tillverkade hantverket utan onÃķdigt prÃĨl och bjÃĪfs. ”Handgjort har alltid varit den fattiges lott och den rikes privilegium.”
”FÃķr ett verkligt innehÃĨllsrikt samkvÃĪm gÃĪller den gamla lukulliska regeln: man bÃķr inte vara fÃĪrre ÃĪn gracernas antal, det vill sÃĪga tre. Eller fler ÃĪn musornas antal, det vill sÃĪga nio. PÃĨ sin hÃķjd kan man addera gracernas antal med musernas och dÃĪrmed bli tolv. Att gÃĨ Ãķver talet tretton ÃĪr nÃĪmligen olyckligt, inte fÃķr vidskeplighetens skull men fÃķr sÃĪllskaplighetens!”
”En rik person, med vÃĪggarna fulla av tavlor, som han skaffat sig eftersom det anses fint att ha tavlor, ÃĪr mycket fattigare ÃĪn en arbetare, som om sÃķndagen pÃĨ museum uppsÃķker de tavlor, som han lÃĪrt sig ÃĪlska, eller dagligen i sitt hem frÃķjdas ÃĨt en enda verkligt vacker avbildning av ett stort konstfÃķremÃĨl.”
”Vid valet av sÃĨdana konstsaker ÃĪr det mina egna Ãķgon, inte mina bekantas som jag skall glÃĪdja med dessa saker. Och det ÃĪr dessutom endast genom att verkligen ÃĪlska en konstsak, inte genom att kÃķpa den, som jag ÃĪger den.”
”Varken land eller stad ÃĪr alldeles lottlÃķsa, nÃĪr det gÃĪller skÃķnheten. Denna kan Ãķverallt fÃķrmedla sitt glÃĪdjande, fÃķrhÃķja inflytande, bara mÃĪnniskor bÃķrjar Ãķppna sina Ãķgon och hjÃĪrtan fÃķr allt det vackra. Men fÃķrst och frÃĪmst mÃĨste de lÃĪra sig att inse att det vackra inte alls hÃķr till livets ÃķverflÃķd, utan att man arbetar bÃĪttre, mÃĨr bÃĪttre, blir vÃĪnligare och gladare om man i sitt hem mÃķter vackra former och fÃĪrger pÃĨ de saker som man omger sig med.”
”Ãven om det bara till viss del beror pÃĨ oss sjÃĪlva om livet blir lyckligt, sÃĨ kan vi i alla fall sjÃĪlva avgÃķra om det ska bli rikt och skÃķnt. Det senare beror pÃĨ om vi lÃĪr oss se, hÃķra, gÃĨ[…] Det skulle alltsÃĨ finnas olika sÃĪtt att se, att gÃĨ, och att hÃķra? Javisst! Den ena mÃĪnniskan ser till exempel att dÃĪr stÃĨr det ett hus, dÃĪr ÃĪr en trÃĪddunge och dÃĪr ligger en oslagen ÃĪng. Den andra mÃĪnniskan ser ocksÃĨ hur vackert huset ligger inbÃĪddat i det grÃķna, hur vackert solljuset glimmar pÃĨ trÃĪdens lÃķvverk och hur ÃĪngsblommornas mÃĨngskiftande fÃĪrger blandas med varandra.
Den fÃķrstnÃĪmnda mÃĪnniskan mÃĪrker nog att stormen viner och att fÃĨglarna sjunger. Men den andra fÃķrstÃĨr vad stormen sÃĪger och fÃĨgelkvittret ger ÃĨterklang i hennes hjÃĪrta. Den ena ser pÃĨ tavlor med en hastig blick och tavlorna sÃĪger henne ingenting. Hon kÃĪnner sig inte rikare och gladare genom att gÃĨ och tÃĪnka pÃĨ de djupa fÃĪrgerna eller det sjÃĪlfulla uttrycket i ett konstverk. Hon lÃĪser en bok fÃķr att fÃĨ tiden att gÃĨ, inte fÃķr att fÃĨ nÃĪring till sin tanke, sin fantasi, sin kÃĪnsla […] och nÃĪr hon hÃķr andra tala innehÃĨllsrika ord, dÃĨ gÃĨr dessa som moln Ãķver hennes huvud och faller inte som fruktbringande regn Ãķver hennes sjÃĪls marker. Man finner dÃĪrmed att inte alla som har tvÃĨ Ãķgonen i huvudet ser, eller att alla som gÃĨr omkring pÃĨ ett par friska ben, lever. ”
Ellen Key hade begreppet DagdÃĨd som en slags ledstjÃĪrna i livet. NÃĨgot hon inspirerats av frÃĨn sin stora fÃķrebild Goethe.
”Man borde varje dag se en vacker tavla, hÃķra nÃĨgon god musik, lÃĪsa en vÃĪrdefull bok och gÃķra ÃĨtminstone en god gÃĪrning!” Det ÃĪr ett dagdÃĨd.
Ellen hade starka ÃĨsikter kring vÃĪrdet av att bevara gamla traditioner i hemmet och fÃķresprÃĨkade en viss konservatism, inte minst kring hÃķgtider.
”Ena ÃĨret firar man julen pÃĨ ett sÃĪtt och andra ÃĨret pÃĨ ett annat. Det ena arrangemanget finner husmodern besvÃĪrligt, det andra finner husfadern onÃķdigt. SÃĨ Ãķverger man dem och det uppstÃĨr en rÃķrlighet i festvanorna som barnen medvetet lider av. ”VarfÃķr fÃĨr vi inte detta i ÃĨr? Vi hade det ju sÃĨ i fjol? SnÃĪlla lÃĨt oss ha det sÃĨ som vi hade det fÃķrr!” hÃķr man ofta barnen bedja. Och de rÃķjer genom denna konservatism en djupt etisk och estetisk sjÃĪlvbevarelsedrift. FÃķr det ÃĪr upprepandet, vanorna som pÃĨ alla hemlivets omrÃĨden bestÃĪmmer kÃĪnslornas djup och innehÃĨllsrikedom.”
”En mor, som ÃĪr hemlivets konstnÃĪrinna, kan fÃķr kvÃĪllens samvaro skapa det lugn som redan det ger barnen en festlig kÃĪnsla. Hon fÃķrstÃĨr att med nÃĨgra blommor i en vas eller andra enkla smÃĨ anordningar fÃķr trevnaden fylla barnens sinne med omedveten skÃķnhetsglÃĪdje.”
”Under gemensamma vandringar, sÃĪrskilt nÃĪr hemmet ligger ute pÃĨ landet, flÃķdar glÃĪdjekÃĪllorna Ãķver fÃķr den som fÃķrstÃĨr att lÃĪra barnen se hela naturen som en fest. FrÃĨn knoppningen av sÃĪlgens luddiga ”gÃĨsungar”, av blÃĨsipporna och lÃĪrkan, till den fÃķrsta vita snÃķn! Det ÃĪr kunskap och poesi pÃĨ samma gÃĨng.
Genom att de vuxna pÃĨ sÃĨ sÃĪtt lÃĪr barnen se och fÃķrstÃĨr naturen blir hela ÃĨret fÃķr de smÃĨ fyllt av levande skÃķnhet […] de lÃĪr sig ÃĪlska all skÃķnhet omkring sig, sÃĨ som konstnÃĪren ÃĪlskar den [….] Och ÃĪven den vardagliga enformigheten genomsyras av innehÃĨllsrikedom fÃķr dem, nÃĪr de vÃĪnjer sig att leva med alla sinnen, att njuta av skÃķnheten med alla sinnen.”
”Stackars bjÃķrk! All din fÃĪgring, all din kraft, all din rikedom hindrade inte att yxan satte till din rot, att sÃĨgen gjorde dig till ved. Du blev ”vÃĪrderad” och du blev ”samhÃĪllsnyttig”. Men det kostade dig ditt liv… Den sista glÃķden mÃķrknade. Under falaskans grÃĨvita flagor blÃĪnkte dock ÃĪnnu nÃĨgra kol, ett par heta, glimmade Ãķgon, vilka tycktes frÃĨga: Ãr mÃĪnniskornas Ãķde dÃĨ annorlunda?
Ja, svarade det inom mig, mÃĪnniskornas Ãķde ÃĪr annorlunda, men ofta mindre vÃĪrt. Ãven vi rycks ofta ur den tillvaro dÃĪr vi levt vÃĨrt verkliga liv, bort till nyttans vÃĪrld. Men dÃĪr blir vi inte alltid, som vedtrÃĪet, upplivande och vÃĪrmande skÃķnhets- och glÃĪdjespridare. Vi torkar ut, vi brinner inte. FÃķrst nÃĪr vi inser att vi mÃĨste brinna om vi vill gÃķra livet varmare och skÃķnare fÃķr oss sjÃĪlva och andra, fÃķrst dÃĨ skall vÃĨra mÃĪnniskoÃķden i innehÃĨllsrikedom kunna jÃĪmfÃķras med trÃĪdets, som falnar pÃĨ vÃĨr hÃĪrd!”
”TÃĪnd och brinn” pÃĨ latin. StÃĨr mÃĨlat pÃĨ Ãķppenspisen i salongen.
(citaten ÃĪr ÃĨtergivna som de ÃĪr skrivna i Hedda Janssons moderniserade tolkning av Ellens Keys SkÃķnhet fÃķr alla, utgiven 2006)
HÃķstdagjÃĪmningen markerar inledningen pÃĨ den astronomiska hÃķsten pÃĨ det norra halvklotet. Den tidpunkt nÃĪr natt och dag ÃĪr nÃĪstan lika lÃĨnga, Ãķver nÃĪstan hela jorden. Och det specifika Ãķgonblicket infÃķll inatt, fyra minuter Ãķver tvÃĨ.
Men fÃķr mig har det kÃĪnts som hÃķst sedan mitten av augusti. I sjÃĪlva verket har det knappt kÃĪnts som sommar alls i ÃĨr. DÃĪrfÃķr ÃĪr det skÃķnt nÃĪr almanackan bÃĪttre passar kÃĪnslan i brÃķstet. Kommer pÃĨ mig sjÃĪlv med att drÃķmma om ljung, pumpor och kransar av lingonris. Att stapla bjÃķrkved fÃķr vintern och lÃĪgga renlav mellan fÃķnstren. Det stundar en underbar tid. Riktig hÃķst, sÃĨ smÃĨningom november med vinterpyntande och dÃĪrefter alla roliga julfÃķrberedelser. Kanske mina bÃĪsta tre mÃĨnader pÃĨ hela ÃĨret!
Clara PremiuminlÃĪgg
UtÃķver full tillgÃĨng till alla blogginlÃĪgg, fÃĨr du ocksÃĨ rabatt pÃĨ mina bÃķcker, samt fÃķrsta tjing och rabatt pÃĨ allting i min webbshop. Â
49 kronor i mÃĨnaden, ingen bindningstid.
I veckans avsnitt pratar vi MÃĨns, Ciara och tusen nÃĨlar. Om kvinnliga grifters som sÃĪljer kurser fÃķr att bli rik pÃĨ andra kvinnor. Om att allt inte mÃĨste vara a whole thing. Och massa annat som vanligt. Triggervarning fÃķr mitt astmatiska hÃĪxskratt!
Clara PremiuminlÃĪgg
UtÃķver full tillgÃĨng till alla blogginlÃĪgg, fÃĨr du ocksÃĨ rabatt pÃĨ mina bÃķcker, samt fÃķrsta tjing och rabatt pÃĨ allting i min webbshop. Â
49 kronor i mÃĨnaden, ingen bindningstid.
Under 2007 var det som att bloggskrivandet verkligen tog fart. FormuleringsglÃĪdjen utvecklades i inlÃĪgg som Dos and don’t pÃĨ skithuset, Sluta dricka flaskvatten-debatten, Kungliga tekniska bajshÃķgskolan och Pinsamma riktlinjer. Jag skrev texter som Gissa vem som ÃĪr jag om hur jag leker att jag ÃĪr olika personer fÃķr att gÃķra vardagen roligare och lÃĪttare. NÃĨgonting jag fortfarande sysslar med sÃĨhÃĪr nitton ÃĨr senare. Och sÃĨ skrev jag rent trams som Kentauren – en lycklig sate och Intelligentstestet.
Jag minns att jag fick mitt fÃķrsta ”virala” inlÃĪgg Urban turban nÃĪr jag visade hur man knÃķt en turban och bloggaren Hanna FridÃĐn som var stor dÃĨ lÃĪnkade och tipsade om mig. Ãntligen bÃķrjade jag fÃĨ en publik. SÃĨ jag fortsatte med stylingtips om att dra upp kjolen och inlÃĪgg om att nÃĪr jag reser gÃķr jag det med stil.
Jag skrev ocksÃĨ om Framtiden som jag fÃķrestÃĪllde mig den. Men den var nÃĪrmre ÃĪn jag kunde ana.
NÃĨgon gÃĨng i framtiden skulle jag vilja ha ett stort rÃķtt hus pÃĨ landet. Ett riktigt renoveringsobjekt. Med utsikt mot en sjÃķ eller ÃĪlv. Kilometer till nÃĪrmsta granne (fÃķrutom att min syster bor i granngÃĨrden med sin familj). Bagarstuga, bastu, fina fiskevatten och enorma rum med timrade vÃĪggar. DÃĪr skulle jag och Jakob leva tillsammans och avla barn. Och jag skulle skriva romaner och nÃĨgon gÃĨng i mÃĨnaden pendla till Stockholm och trÃĪffa min fÃķrlÃĪggare. DÃĨ skulle jag vara chic och gÃĨr pÃĨ resturang.Sedan skulle jag ta tÃĨget hem till norrland, mina hÃķns och min karlakarl. Och lyssna efter den mjuka tystnaden. Ro i min sjÃķ och skidra i skogen.
Och nu har jag dammsugit bildarkivet fÃķr frisyr- och stilanalys. Trogna lÃĪsare minns sÃĪkert nÃĨgra av dessa bilder.
Jag klÃĪmde in mig i en garderob och fotade mig sjÃĪlv. Den hÃĪr bilden gjorde succÃĐ!
SÃĨ jag gjorde det igen…
… och igen. Med nÃĪstan lika stor framgÃĨng. GUD vad jag Ãķnskar att jag hade kvar den grÃķna klÃĪnningen. Skulle styla den pÃĨ exakt samma sÃĪtt som dÃĨ.
Jag hann byta frisyr otaliga gÃĨnger under 2007. Jag hade fÃķrst en rakbladsvass page i det som dÃĨ var min naturliga hÃĨrfÃĪrg (blond).
Fram tills jag blev gravid med Uffe hade jag absolut noll sjÃĪlvfall sÃĨ mitt hÃĨr fÃķll i denna form efter att jag klivit ur duschen.
Ganska fin frisyr som jag dock inte tror att jag skulle passa lika bra i nu.
Jobbade mycket med glasÃķgon. Samt neonrosa lÃĪppar.
Och blÃĨ Ãķgonskugga.
Och lekte och fotade massor med min syrra, som flyttat hem en termin fÃķr att lÃĪsa pÃĨ folkhÃķgskola.
Peak 2007 pÃĨ oss bÃĨda!
Som sagt.
Neon var verkligen grejen.
Byxor var ocksÃĨ kul. Som dessa gubbiga byxor med veck och hÃĪngslen.
Inser att jag hade pÃĨ mig nÃĨgot liknade hÃĪrom veckan. MarinblÃĨ seglarbyxor med guldknappar, randig trÃķja och rÃķda skor.
Underbar outfit. Hade absolut kunnat bÃĪra detta rakt av idag.
Och den hÃĪr outfiten. RÃķv-posare since 2007 âïļ
Men vad hade jag inte burit idag?
Kanske inte pappas blÃĨstÃĪll med blÃĨ tights under, klackskor och rosett i hÃĨret. HAHAHA sÃĨ fasansfullt och kul pÃĨ samma gÃĨng.
Hade sannolikt inte heller haft pÃĨ mig det hÃĪr. Notera halsbandet tillverkat av en massa skramliga armband.
Ãven det hÃĪr hade kÃĪnts utklÃĪtt idag. Liksom fÃķr mycket fluff och kjolar och vintage pÃĨ en och samma gÃĨng. FÃķr min smak alltsÃĨ.
Liksom denna prickiga sparkdrÃĪkt jag sytt sjÃĪlv. Skulle aldrig komma pÃĨ tanken.
Rosetter var tydligen pÃĨ modet.
Ja, hÃĨraccessoarer av alla slag. MÃĪrkliga filter var ocksÃĨ pÃĨ modet.
Men min mosters gamla studentklÃĪnning hade jag pÃĨ mig nÃĪr jag gick pÃĨ barnvÃĪlsignelse fÃķr min bÃĪsta vÃĪns dotter. Ãlskar fortfarande.
Och en klÃĪnning frÃĨn Scene by Tjallamalla som var all the rage pÃĨ den tiden. Men vad ÃĪr grejen med ap-armarna? De ser helt galna ut!
Sedan klippte jag en pixie och fÃĪrgade hÃĨret mÃķrkare.
Finns fÃĨ saker kvinnligare ÃĪn en riktigt kort frisyr nÃĪr man passar i det. Skulle dock aldrig kunna bÃĪra upp det hÃĪr idag. Nu skulle jag bara kÃĪnna mig tantig.
Den randiga engelsk konfekt-klÃĪnningen finns fortfarande i min ÃĪgo. Den ÃĪr alldeles fÃķr trÃĨng Ãķver ryggen nu, men vÃĪntar pÃĨ mina barnbarn.
FrottÃĐshorts frÃĨn sjuttiotalet, knÃĪstrumpor, klackskor och gul blus jag ÃĪrvt frÃĨn tant MÃĪrta.
HÃĪr satt jag i mitt flickrum och samlade recept till min receptbok.
Anna hade gÃĨtt TillskÃĪrarakademin och sydde och dekonstruerade klÃĪder pÃĨ lÃķpande band. Jag fick bÃĪra allt hon trÃķttnat pÃĨ, som denna kjol av en skjorta
Och klÃĪnningen tillverkad av en svettistrÃķja.
(VÃĪskan bar jag fÃķrresten sÃĨ sent som fÃķrra veckan. Den som spar hon har.)
Och ett halsband gjort av leksaksbilar.
Samt en jÃĪttestor herrskjorta fÃķrvandlad med smock dÃĪr bak. En fÃķrvÃĨnansvÃĪrt modern outfit eller hur? Skulle faktiskt funka idag.
I september bÃķrjade jag lÃĪsa Litterturvetenskap och i samma veva flyttade jag hemifrÃĨn. Rakt in i ett femtiotalsradhus mitt i stan. Jakob och jag fick hyra det av min kompis Sannas familj. FÃķrstod vi hur tur vi hade? Jag tror inte det.
Det hÃĪr var min skolstarts-outfit. En mycket viktig sak. Man mÃĨste iklÃĪda sig den man vill vara. Ãnnu viktigare med rÃĪtt outfit nÃĪr man bÃķrjar universitetet efter tvÃĨ ÃĨrs studieuppehÃĨll och verkligen har lÃĪngtat efter att plugga och fÃĨ kÃĪnna sig utmanad mentalt.
HÃķsten 2007 fick jag jobb som krÃķnikÃķr i den lokala gratistidningen, Folkbladet gjorde ett stort reportage om mig och jag bÃķrjade fÃĨ lite fÃķrfrÃĨgningar frÃĨn UmeÃĨs kulturliv. Om att delta i debatter, seminarier och sÃĨnt. Och sÃĨ skrev jag Modebloggarens brandtal. Ett inlÃĪgg som det kÃĪnns som att jag skrivit hundra gÃĨnger sedan dess. Fast kanske inte om modebloggarens rÃĪtt att existera – men vÃĪl husmorsbloggarens…
Oj vilken
modebloggare
jag var.
Men samtidigt som roliga saker hÃĪnde mÃĨdde jag otroligt dÃĨligt. Ã ngest, nedstÃĪmdhet och ingen aptit. FÃķr mamma blev stadigt sÃĪmre och inlagd pÃĨ sjukhus i perioder. Det blev smÃĪrtsamt tydligt att hon inte hade sÃĨ lÃĨng tid kvar att leva och jag skrev inlÃĪgget Min mamma har cancer.
Att gÃĨ igenom en vÃĪsentlig del av sin tonÃĨrstid med en mamma svÃĨrt sjuk sÃĪtter sina spÃĨr. Jag orkar inte gÃķra allt det som andra i min ÃĨlder gÃķr. Jag ÃĪr inte lÃĪngre samma naiva unga mÃĪnniska som jag en gÃĨng var. Jag har vuxit upp fort. KÃĪnner mig 100 ÃĨr ÃĪldre ÃĪn mina vÃĪnner. Jag har blivit bÃĨde allvarligare och tystare. Ledsnare och trÃķttare.
Julen 2007 hÃķll mamma pÃĨ att dÃķ ifrÃĨn oss i leverkoma, hemma i sÃĪngen hos mormor och morfar. Hon lyckades dock hÃĪmta sig och klarade sig pÃĨ dagen en mÃĨnad till.
HÃĪr ÃĪr jag sÃĨ lik min mamma, som hon sÃĨg ut som ung. Och jag blir ledsen nÃĪr jag ser det, fÃķr jag tÃĪnker pÃĨ hur mycket sorg som vÃĪntade oss alla.
LÃĪs mer pÃĨ temat:
Clara PremiuminlÃĪgg
UtÃķver full tillgÃĨng till alla blogginlÃĪgg, fÃĨr du ocksÃĨ rabatt pÃĨ mina bÃķcker, samt fÃķrsta tjing och rabatt pÃĨ allting i min webbshop. Â
49 kronor i mÃĨnaden, ingen bindningstid.
Sommaren innan hÃķgstadiet blev jag feminist. Syrran hade fÃĨtt boken Fittstim i fÃķdelsedagspresent och jag snodde den, lÃĪste ut Ãķver en natt och blev upplyst. PlÃķtsligt fÃķrklarade nÃĨgon fÃķr mig sÃĨ att vÃĪrlden liksom blev begriplig.
Det ledde mig snabbt in pÃĨ ett intresse fÃķr alla mÃķjliga feminister och kvinnosakskvinnor. Jag lÃĪste en bok om suffragetterna med Emmeline Pankhurst i spetsen. Och lÃĪrde mig om svenska kvinnosakskÃĪmpar som Fredrika Bremer, Elin WÃĪgner och Ellen Key. SÃĪrskilt Ellen fascinerade mig. Hennes barnsyn, fredsivran och inte minst Strand. GÃĨrden byggd vid Ombergets strand, helt efter hennes egna huvud och ideal. Jag tittade pÃĨ bilder, lÃĪste och beundrade huset med det grÃķna kÃķket och blomsterbordet med blÃĨ hortensior. TÃĪnk att fÃĨ gÃĨ dÃĪr och titta pÃĨ allting i lugn och ro?
En bilsemester nÃĨgot ÃĨr senare fick jag nÃĪstan chansen. NÃĪr vi var pÃĨ vÃĪg mot GrÃĪnna fanns det plÃķtsligt en skylt med texten Ellen Keys Strand. Jag skrek upphetsat
-Men dÃĪr ÃĪr ju Ellen Keys Strand, pappa!
VarpÃĨ min far hojtade
-Vi ska inte bada nu!
Och gasade vidare.
Men hÃĪr sitter jag nu, tjugofem ÃĨr senare och arbetar vid Ellen Keys skrivbord pÃĨ Ellen Keys Strand. TvÃĨ veckor av skrivande, kontemplerande och att rÃĪta ut sig sjÃĪlsligt och fysiskt. Som var just Keys ambition nÃĪr hon i sitt testamente fÃķrvandlade Strand till en vistelsegÃĨrd fÃķr arbetande kvinnor. Det kÃĪnns overkligt att just jag fÃĨr vara hÃĪr just nu. Tassa ner i kÃķket och gÃķra kvÃĪllsfika. Krypa upp i soffan i bokrummet och lÃĪsa. Sitta pÃĨ solfÃĨnget och pelarbron och kÃĪnna vinden i hÃĨret och solen i ansiktet. Jag kom i tisdags och stannar till nÃĪsta sÃķndag. Jag ska ta vara pÃĨ den hÃĪr tiden. Det ska jag verkligen.
Har du frÃĨgor kring din order eller nÃĨgot annat som berÃķr min butik, vÃĪnligen hÃķr av dig till:
Eller anvÃĪnd formulÃĪret nedan.
