Fyra veckor semester swishade förbi och det har varit ett emotionellt virrvarr. Det känns just nu som att jag har ett breakdown ungefär varannan sommar. För två år sedan: Depression efter gallblåseinflammationen. Förra året: REVANSCHSOMMAR. I år: Förvirring efter mammas bortgång och hur vill jag leva mitt liv egentligen?

 

Är det på sommaren som saker och ting liksom känns på riktigt? Att vara ledig i 28 dagar kanske skalar bort allt hårt man byggt upp och får känslor att leta sig fram ännu mer. Vem vet. Inte jag i alla fall.

 

Sommaren har varit bra, om än stundtals förvirrande. Men vi har gjort mycket vår lilla familj. Och förhoppningsvis tar jag tag i mig själv och letar mig tillbaka nu. Vi alla vet ju att hösten är det egentliga nyåret. Dags för en ny början kanske.