Den stora friheten

Minns ni när ni skulle ta körkort?

Jag blev påmind häromveckan när granntjejen fick ett vredesutbrott på sin stackars mamma som försökte övningsköra med henne. Då mindes jag alla gånger mamma och pappa försiktigt försökte uppmuntra mig att följa med på olika ärenden och "passa på att övningsköra lite när vi ändå var på väg". Jag hatade det! Tyckte inte alls att det var roligt. Den enda anledningen till att jag ändå kämpade på med körlektioner och teoriprov var att jag visste att det kunde hjälpa mig att få jobb. Det och att jag växte upp i den ganska lilla staden Uddevalla, där ett körkort innebar att man kunde ta sig till vännerna utanför stan utan att behöva förlita sig på föräldrar eller bussar. Så himla skönt!

För mig var det den ultimata friheten. 

Idag har jag under många år haft jobb dit jag behövt pendla och jag hade helt enkelt inte klarat mig utan körkort. Och det lustiga är att idag uppskattar jag egentiden som pendlingen erbjuder. Lugnet och känslan av att jag har kontroll över min tid. Så tänkte jag aldrig som tjurig tonåring och jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och visa mitt då 18-åriga jag hur värdefullt det skulle visa sig vara att läsa inför teoriprov och öva, öva, öva på fickparkeringar (sjukt bra att kunna om man bor inne i Göteborg och har en gammal Volvo med dålig servo - jag lovar) och vänstersvängar på landsväg. 

Men vet ni, uppkörningen är nog den stund i livet jag varit som allra mest nervös. Det är egentligen helt ologiskt med tanke på allt annat jag gjort där saker hade kunnat gå fel på riktigt (förlossningar, bukhinneinflammationer mm mm) men när den där unge, snygge uppkörningskillen och inte kuggCarlsson ropade upp mitt namn var det som att jag frikopplade och blev en blöt svettpöl. Självklart missade jag uppkörningen men efter lite till övning klarade jag nästa uppkörning och pang! Där stod jag med papperet som intygade att jag fick köra bil själv. Så stort!

 

På den tiden kunde man bara gå till en konkret körskola men granntjejen berättade att man idag kunde göra sånt på nätet som hos Körkortskolan. Har ni andra tips kanske? Jag tyckte att det lät så himla smidigt att kunna öva hemifrån. I slutet på gymnasiet kan det ju vara lite ont om tid med alla andra sluttentor osv och jag tycker att det är så himla viktigt att kunna öva ordentligt i lugn och ro. 

Nåväl, hoppas att ni haft en fin start på veckan och om ni har andra bra tips på hur man bäst tar körkort får ni gärna kommentera.

.KRAM.

Back to business

Hej alla,

Ni har säkert undrat vart jag tagit vägen och ni som inte följer mig på Instagram har nog ingen aning om allt som hänt sen jag skrev sist. Så här kommer en kort resumé...

... sist vi sågs var jag ju nybliven tvåbarnsmamma och sov typ ingenting. Kroppen strejkade och jag visste knappt vasd som var upp och ner längre. Sedan kom sommaren och hösten, de första i vårt nya hus, och vi renoverade massor och försökte komma ikapp samtidigt som vi ville njuta av alla stora förändringar. Det var först i vintras som sömnen för lillknytet föll på plats och energin återvände. Men då hade jag liksom kommit ifrån bloggen. Ni som själva bloggar vet säkert hur det kan bli ibland. Sen snurrade allt fort igen. Jag fick nytt jobb som jag ska göra första dagen på nu på torsdag. Lilleman ska skolas in på förskolan. De sista renoveringsprojekten ska avslutas... och just det....vi hade en härlig vecka på Kreta.

I kort var det ca 1,5 år. 

Kram och vi hörs snart igen (hoppas jag).

Hopp om livet

Superfina kläder till de minsta i HMs kollektion newborn exclusive.

HJÄLP!

Fy vad jobbigt det är med sömnen just nu. Jag skojar inte, lillkillen vaknar en gång i timmen och ligger och knorrar däremellan. Det kan göra vem som helst helt galen av trötthet och på sista tiden har jag börjat känna  mig riktigt risig. Men det ska väl vända det här med och tills dess blir det få inlägg. Jag ville bara titta in och säga det så att ni inte tror att jag lagt av utan att säga till.

Stor kram!

Color me happy

Foton: HÄR och HÄR 

Idag skiner solen och värmer bort frosten i trädgården.

Visst är det fantastiskt härligt när man börjar vittra vår i luften!

Jag får iaf en massa energi och vill ändra färgskala här hemma. Vanligtvis har vi rätt mycket blått i inredningen och under vintern har det varit mörkare toner som gällt. Nu blir jag istället extra glad av den här perfekt ljusblåturkosa nyansen. De som känner mig vet att den följt mig genom åren och några av mina favoritsaker har just den färgen. Så dags att leta upp flyttlådan med kuddfodral och förnya lite, eller vad säger ni?

.KRAM.

IKEA-kassen 2.0

Oj, vad långt det går mellan inläggen just nu.

Det är inte för att jag inte saknar varken er eller inspiration utan för att jag är så galet trött. Mycket händer här hemma vad gäller utveckling för mina små killar och det kräver sitt av serviceinrättningen mamma. Jag inser att ni efter förra inlägget kanske tänkt att jag gett upp men så är inte fallet. Jag finns här och jag lever. 

I fredags kom min mamma, numera mommo, hem till oss för en heldag och det gav så otroligt mycket glädje och energi. Ibland tror jag att hon är den som känner mig bäst av alla, tom bättre än vad jag känner mig själv, och att vara tillsammans helt förutsättningslöst är otroligt skönt. Jag får en chans att backa tiden lite och behöver inte vara så vuxen och ansvarstagande exakt hela tiden. Jag blev påmind om att även jag kan vara liten, att det finns någon som kan pyssla om även mig. Det tror jag att alla behöver då och då.

Men......över till något helt annat.

Är ni också sådana som använder IKEAs blåa kassar till allt? Till stranden, till trädgården, till kläder och gud vet vad? De är ju otroligt praktiska. Både slitstarka och vattentåliga. Enda nackdelen är väl att de inte är så snygga och egentligen gör det ju inte så mycket men det finns ändå ett alternativ. Danska Herman Cph gör liknande kassar som är hur fina som helst. Enda nackdelen med de danska kassarna är då istället priset - 110 euro. Jag tänkte testa att sy en själv av gamla jeans och en slitet läderskärp som handtag. 

Hur svårt kan det vara?

.KRAM.

Vi pratar om något annat

Idag är en sån där hemsk dag som jag vill glömma innan den ens är över. Jag har inte sovit mer än i snitt sex upphackade timmar per dygn under tre månader och det börjar sätta sina spår på allvar. Det känns som att jag ger allt men att det ändå inte räcker till och om det inte vänder snart kommer jag att förvandlas till en blöt fläck. Den kommer att omringas av sådana där vita linjer som man ser runt döda på TV och folk kommer att undra varför den ser ut som de Wertherskolor jag äter för många av just nu . Nej fy, man kan bli deppig för mindre så idag tycker jag vi undviker att prata om:

- Det faktum att Viktor sen helgen är på sitt värsta trotshumör.

- Att jag just upptäckte en oidentifierad fläck på tröjan som luktar suspekt.

- Mjölken som börjar sina och knytet som får ont i magen av ersättningen.

- Att lilleman skriker otröstligt om jag ens antyder att jag ska lägga ner honom.

- Att det ligger en ratad och uppochnervänd tallrik couscous med biff på köksgolvet.

- Att jag för en stund sen stängde in mig på toaletten och grät en skvätt av ren utmattning.

Istället får vi gärna prata om:

- Snödropparna som börjar titta upp i trädgården.

- Nya numret av Mitt kök som kom med posten.

- De fina små barnastunder som trots allt smyger sig in emellan varven.

Puh, nu var det färdiggnällt och det känns märkligt nog lite bättre. Tack för att ni lyssnade era stackare!

.KRAM OCH HOPPAS ATT NI HAR EN FAB DAG.

Utflyktslängtan

Måndag.

Som vanligt tycker jag att helgen har gått alldeles för fort och jag önskar att jag kunde snabbspola mig tillbaka till solsken, trädgårdsfix och familjetid. Det är så stor kontrast mellan vardag och helg att måndag förmiddag alltid blir lite märklig. 

En fin sak i helgen var att vi hade barnvakt. Mamma och pappa (numera mommo och moffa för alla i familjen - visst är det lustigt att även jag kallar dem det?) passade Viktor så att M och jag kunde ha egentid med Sebastian och vila lite. Så vi slappade och tittade på filmer och kort på Viktor när han var mindre. Och när jag kom till mappen "Borås djurpark" fastnade jag lite extra. Jag minns att vi varit så spända av förväntan på att se vad V skulle tycka om alla djuren och såg så mycket fram emot att se honom tulta runt på grusgångarna. Vi borde kanske ha anat att det inte skulle bli riktigt som vi tänkt oss för så blir det ju sällan med barn. Och mycket riktigt. Det lillskrutten gillade bäst var duvorna i kön till att få komma in till parken. Väl inne var han inte alls särskilt imponerad av något utom glassen innan vi åkte hem.

Men det var en fin utflykt ändå och till sommaren kommer vi att vara lika förväntansfulla med både Viktor och Sebastian. Utflyktstider, det är härliga tider det!

.KRAM OCH HA EN FIN DAG.